OK, nu har jag varit och hämtat min R2 Damascus Santoku tillverkad av Hiroo Itou, härdat till HRC 62.
Första intrycket? Det är inte en kniv utan ett konstverk. Bladet har en svagt konvex lutning och avslutas med en ytterst tunn sekundär- och primäregg. Det följde med en liten lapp där det stod att just detta gör de japanska knivarna så extrema på att skära tunna skivor i diverse material. Jag tror dem
.
Bladet är så hårt härdat att det avgör höga toner när man rör vid det!! Lite orolig för att någon i min närhet kommer att göra bort sig och använda kniven till att bända upp en kartong eller försöka dela en frusen kyckling .
Men den angenämaste överraskningen var greppet tillverkat i naturligt hjorthorn. I vanliga fall har japanska knivar ett tunt och halt handtag. Icke i det här fallet. Det är precis lagom tjockt för mina medelstora händer och den dimplade/brutna ytan är totalt halksäker oavsett om man har blöta eller fettnedsmetade händer. Kunde inte ha valt ett bättre grepp (och det fanns många att välja på).
Jag har skivat och finstrimlat en solovitlök med kniven och är klart imponerad. Jag trodde att min uttunnade Satake och Erik Anton Berg-kniven var bra på den här sortens arbeten. Men Itou-kniven är ännu bättre!
Därefter har jag gått loss på vanlig lök, kött, bröd, grönsaker och dessutom filéat en fisk! Kniven klarade alla dessa arbeten med bravur, möjligtvis med undantag av fisken. Där är min E.A. Berg outstanding.
Jag avslutade mitt test med att finhacka ingredienser till en kinesisk rätt. Dvs, ingefära, vitlök, vårlök, bambuskott, rotselleri, röd paprika, vattenkastanjer osv. Wow, det är här kniven verkligen excellerar.
Slutsats. Kniven är klart värd pengarna trots att priset vid första anblicken får en att hicka till. Är det här den sista korta kökskniven jag köper? Självklart
.
~Paul~
