A och O
Självklart är bladgeometrin A och O. Inget stål i världen kan kompensera fel geometri. Om man skall skära limpa, slakta älg, filea lax eller tälja en kåsa ställer väldigt olika krav på geometrin milt sagt. Men men den bästa geometri i världen gör ingen glad om inte skärpan finns där, en kniv som är "hyfsat" vass kan möjlgen lösa uppgifter i nöd för att få fina fileer eller kåsor krävs riktig skärpa. Kul med fint skaft men rätt stål och rätt slipning är ett måste förutom geometrin!
Håller med. A och O är att välja ett stål som korresponderar med knivens tilltänkta användningsområde. Av självklara orsaker bör därför också bladgeometrin och ergonomin vara anpassade därtill.
Personligen anser jag att just bladgeometrin är avsevärt viktigare än att eggen är ruskigt vass. För min del räcker det att skärpan är OK men att bladgeometrin är optimal. Av denna anledning har jag på senare tid enbart burit på min Florinox Akma. Den har precis allt jag behöver. Varken mer eller mindre.
~Paul~
PS Du borde kanske redigera ståltypen i meningen: "Sedan kan tilläggas att nästan hela den franska produktionen av regionala knivar är försedda med endera kolstål eller 12c26 och 12c27-stål från Sandvik"...
13C26 är namnet, som bekant .
Självklart är bladgeometrin A och O. Inget stål i världen kan kompensera fel geometri. Om man skall skära limpa, slakta älg, filea lax eller tälja en kåsa ställer väldigt olika krav på geometrin milt sagt. Men men den bästa geometri i världen gör ingen glad om inte skärpan finns där, en kniv som är "hyfsat" vass kan möjlgen lösa uppgifter i nöd för att få fina fileer eller kåsor krävs riktig skärpa. Kul med fint skaft men rätt stål och rätt slipning är ett måste förutom geometrin!