Stort knivintresse - välj din favoritkniv

[D300]

A och O

Håller med. A och O är att välja ett stål som korresponderar med knivens tilltänkta användningsområde. Av självklara orsaker bör därför också bladgeometrin och ergonomin vara anpassade därtill.

Personligen anser jag att just bladgeometrin är avsevärt viktigare än att eggen är ruskigt vass. För min del räcker det att skärpan är OK men att bladgeometrin är optimal. Av denna anledning har jag på senare tid enbart burit på min Florinox Akma. Den har precis allt jag behöver. Varken mer eller mindre.

~Paul~

PS Du borde kanske redigera ståltypen i meningen: "Sedan kan tilläggas att nästan hela den franska produktionen av regionala knivar är försedda med endera kolstål eller 12c26 och 12c27-stål från Sandvik"...

13C26 är namnet, som bekant .

Självklart är bladgeometrin A och O. Inget stål i världen kan kompensera fel geometri. Om man skall skära limpa, slakta älg, filea lax eller tälja en kåsa ställer väldigt olika krav på geometrin milt sagt. Men men den bästa geometri i världen gör ingen glad om inte skärpan finns där, en kniv som är "hyfsat" vass kan möjlgen lösa uppgifter i nöd för att få fina fileer eller kåsor krävs riktig skärpa. Kul med fint skaft men rätt stål och rätt slipning är ett måste förutom geometrin!

 

[dePaul]

1. Självklart är bladgeometrin A och O. Inget stål i världen kan kompensera fel geometri.

2. Om man skall skära limpa, slakta älg, filea lax eller tälja en kåsa ställer väldigt olika krav på geometrin milt sagt.

3. Men men den bästa geometri i världen gör ingen glad om inte skärpan finns där, en kniv som är "hyfsat" vass kan möjlgen lösa uppgifter i nöd för att få fina fileer eller kåsor krävs riktig skärpa.

4. Kul med fint skaft men rätt stål och rätt slipning är ett måste förutom geometrin!

Jag märker att du har missförstått mig på flera punkter. Ber om ursäkt för att inte ha varit tillräckligt tydlig. Låt mig precisera.

1. Jag syftar inte på skillnaden mellan en felaktig bladgeometri och en perfekt bladgeometri när jag säger att "geometrin är viktigare än extremt hög grad av skärpa". Däremot menar jag att en perfekt bladgeometri är bättre än en egg som kan raka armhår utan att nudda huden. För min del räcker en arbetsskärpa så länge den perfekta bladgeometri finns där. Vad jag således inte menar är att bladet kan lämnas förhållandevis slött.

Jag föredrar således min variant framför varianten där skärpan är extrem samtidigt som bladgeometrin är medioker/hyfsad.

2. Så är det. Egentligen är varje arbetsuppgift unik och kräver sin speciella bladgeometri/slipning, bladstål och värmebehandling.

3. På den här punkten har du som sagt missförstått mig allra mest. Det jag vill ha sagt är det jag nämnde tidigare, nämligen att bladgeometrin är avsevärt viktigare än att eggen är extremt vass. Vass bör den dock trots allt vara .

4. När jag säger bladgeometri så innefattar detta begrepp förstås också själva slipfasen/eggen. Det är liksom självskrivet. Med andra ord, övergången mellan egg och bladkropp/övrig slipfas skall helst vara så taperad som det någonsin går så att det inte uppstår några som helst friktionspunkter.

Kravet på att stålet är bra och anpassad till knivens anv. område är liksom självklart .

~Paul~

 

[MAW]

Bär själv nästan alltid en Vic Alpineer nuförtiden. Bladet är jättebra i sin form och låsbart därtill. Stålet är inte det bästa och man får bryna någon gång i veckan, men totalt sett är det en utmärkt kniv.

 

[Lux Carbone]

Lite segt på tråden. Bidrar med lite knivrelaterad vardagsglädje, medveten om att jag är 100% amatör. Tog en sladdrig skalkniv, dremlade bort handtaget, sågade ur en vrilbit, borrade, epoxylimmade, slipade, oljade och voilá, en för mig exklusiv skalkniv som passar mig perfekt (dock säkert ingen annan givet ansatsen). Tog 30 minuter, exkl. limtorkning

Snyggt jobbat!
Någon särskild anledning att kniven inte är fäst längre in i handtaget?

/Lux

 

[Lux Carbone]

Har sneglat på en Enzo Birk 75 ett tag och undrar hurvida någon äger en eller har tankar kring knivens "vara" eller "icke vara".

Tänker mig den med Skandinavisk slipning samt ett användningsområde som dagligt buren fickkniv, både som komplement till en fastbladare i skog och som ensam till vardags i civilisationen.

Åsikter mottages tacksamt

Skickat från min SM-N910F via Tapatalk

En mycket snygg kniv med f&f i toppklass. Är dock inte säker på att D2 är det optimala stålet för en kniv av den här typen men vid "normal" användning är det inget problem.
Recension av:
Stefan Schmalhaus:
https://www.youtube.com/watch?v=to9swPQsOFc
Aliaspostmortem:
http://knivigtvarre.blogspot.se/2016/03/knivrecension-enzo-birk-75.html

Lycka till!
/Lux

 

[Lux Carbone]

Personligen anser jag att just bladgeometrin är avsevärt viktigare än att eggen är ruskigt vass.
~Paul~
.

Instämmer fullständigt.
Om det hade varit på något annat vis, med tanke skärpan på majoriteten av de knivar som används i svenska kök, hade det inte blivit mycket mat lagad...
/Lux

 

[Lux Carbone]

Bär själv nästan alltid en Vic Alpineer nuförtiden. Bladet är jättebra i sin form och låsbart därtill. Stålet är inte det bästa och man får bryna någon gång i veckan, men totalt sett är det en utmärkt kniv.

Instämmer, Victorinox 111mm-knivar är mycket bra!
Sedan ett par månader tillbaks har Douk-Douken fått vila i en låda, till förmån för en Victorinox Grip Series Forester.
Personligen gillar jag stålet. Enda egentliga nackdelen med det är väl, som du nämner, att skärpebenständigheten inte är den allra bästa. Dock tycker jag att den är tillräckligt bra och i kombination med att stålet är mycket lätt att vässa blir det i praktiken ett "icke-problem". Om inte eggen är skadad. är det lätt att bibehålla en rakbladsskärpa med ett skärpstål.
/Lux

 

[Lux Carbone]

Och så lite bilder....

Och så lite bilder....
/Lux

 

[Aliaspostmortem]

Håller med. A och O är att välja ett stål som korresponderar med knivens tilltänkta användningsområde. Av självklara orsaker bör därför också bladgeometrin och ergonomin vara anpassade därtill.

Personligen anser jag att just bladgeometrin är avsevärt viktigare än att eggen är ruskigt vass. För min del räcker det att skärpan är OK men att bladgeometrin är optimal. Av denna anledning har jag på senare tid enbart burit på min Florinox Akma. Den har precis allt jag behöver. Varken mer eller mindre.

~Paul~

PS Du borde kanske redigera ståltypen i meningen: "Sedan kan tilläggas att nästan hela den franska produktionen av regionala knivar är försedda med endera kolstål eller 12c26 och 12c27-stål från Sandvik"...

13C26 är namnet, som bekant .

Tryckfelsnisse eller snarare tangent-tomten ville hitta på ny ståltyp! Tack!

/ J

 

[henjon]

Snyggt jobbat!
Någon särskild anledning att kniven inte är fäst längre in i handtaget?

/Lux

Tackar Ja, att jag föredrar just den vinkeln på bladet (jämfört med hantaget) när jag jobbar med skalkniven. Jag har någon typ av "Japanskt" sätt att hålla knivar (väldigt långt in på handtaget) så den innersta delen av eggen använder jag sällan. Plus att jag tycker att den där mjuka linjen från eggen till bladryggen är snygg, så jag förenade lite nytta med nöje där!

 

[Nirrebosse]

Hej. Envis som en åsna fortsätter jag använda min fällkniven LTC. Jag köpte den i februari och förutom en vistelse på Island en vecka har jag haft den som daglig fickkniv Sedan dess. Lite märkligt för mig som brukar byta EDC ofta och har åtminstone 50 att välja mellan. Föredömligt enkelt kniv med enkel konstruktion och få delar. Börjar visa lite slitage i kanterna på den gul(d) färgade aluminiumen. Vinklarna på slipfasen började tillslut gå mig på nerverna och jag har använt musmattemetod för att göra konvex ägg och mera flatgrind. En dyr kniv som fungerar som en standardkniv ska göra.

Bosse

 

[Nirrebosse]

Jag tar tillfället i akt när jag ändå ligger med ryggskott och visa er några knivar till som jag använder nu på hösten . EKA swingblade används i jakten, så också min Bark river, fox river. Den tredje kniven Är ett hemmabygge som används lite mera allmänt i skog och mark av typen bärplockning och fiske samt allmänt vandrande.