Som flera har påpekat har vi olika problem på olika delar av Kungsleden. Den övre delen är hårt belastad och den utvecklingen lär öka. Världen urbaniseras i rasande takt och jag är övertygad om att behovet av "vildmarksområden" kommer att öka. Det finns en poäng i att styra turistströmmen till vissa områden (exempelvis Kungsleden) för att kunna få ett lägre besökstryck på andra. Men ska Kungsleden hålla för detta måste den tas om hand.
Med sträckan söder om Kvikkjokk är det annorlunda. Den är fattig på stugor och vindskydd och har ett lägre besökstryck. Ett problem jag har sett här är att en hel del turister (bland annat från andra länder) inte är utrustade för så primitiva förhållanden. Man kan ju tycka att de borde veta bättre, men det är inte så lätt om man bara läst knapphändiga guideböcker tryckta i sitt hemland (som kan ligga på andra sidan jordklotet). Naturligtvis är inte alla nordbor heller tillräckligt rustade. Jag tror att många förväntar sig t ex vindskydd eller stugor så att det går att övernatta under tak varje natt. Och till och med tror att det finns sådant. Vad jag menar är att om man marknadsför Kungsleden så har man också ett ansvar för de människor som kommer och besöker den.
Vad man än vill så ska naturligtvis leden marknadsföras ärligt. Själv har jag aldrig känt mig lockad av just Kungsleden. Jag har mest vandrat i Norge, ska snart på min 18e fjällresa dit.
Där är ju de sydnorska områdena väldigt utbyggda, främst Jotunheimen, där man kan göra en veckotur mellan enbart betjente hytter, DNT eller privata. Jag, med mitt tält, trivs alldeles utmärkt i dessa områden och blir sällan omkullsprungen av andra. Det beror bl a på att jag ger mig iväg vid 6-tiden, senast 6.30, och de betjente hyttene serverar frukost kl 8. Det kan gå till 10 utan att jag möter någon och jag har gått ett par etapper i Jotunheimen där jag inte träffat någon alls.
Faktum är att norrmännen öht inte är särskilt morgonpigga - även vid selvbetjente hytter kan man se folk gå ut först vid 9-tiden.
På vissa leder, t ex den avmarkerade genom Leirungsdalen (i Jotunheimen), har jag bara träffat utlänningar - svenskar, britter, tyskar, nederländare och danskar - eftersom dessa leder inte passar in i stugrutterna.
F ö verkar nedskräpning vara ett mycket litet, eller obefintligt, problem i Norge. Kanske beroende på att det är så få som tältar!