Rusta upp Kungsleden

[fowwe]

Som jag ser det är det trist att STF går över till att syssla med konferensverksamhet och alkoholservering. Det finns så många andra som sysslar med sånt. Men du kanske även gillar att de bussar upp folk till sydtoppen med helikopter så att även de mer bekväma kan få en "upplevelse"? Eller varför inte som andra redan föreslagit asfaltera hela skiten så att också husvagnsfolket kan ta en rundtur och "uppleva naturen". In med ett köpcenter, bättre mobiltäckning och en McDonalds också att folk känner sig hemma.

Gränsdragningen är svår. Det jag känner till bäst är STF i Kvikkjokk (på den tiden som STF fortfarande ägde fjällstationen). Under de sista åren arrenderades fjällstationen ut. Men lönsamheten fungerade inte med en kundkrets enbart bestående av fjällvandrare. Kundkretsen behövde öka genom turister som kom med bil eller buss och som använde fjällstationen som hotell och restaurang. Och gärna konferenser (men det tror jag inte har varit vanligt där).

Alltså: utöka kundkretsen eller lägga ner (och det senare gagnar ju nästan ingen). Om man lyckas dra dit mera folk så att verksamheten blir lönsam, då kommer nästa problem: ska vi göra det där andra också (bättre vägar, en affär till, mobilmast, osv). Man behöver inte raljera, det är svåra ställningstaganden som ofta går i små steg. När ska man säga "stopp, nu räcker det"? Och vem ska säga det? Vi har ju stor frihet att etablera företagsamhet i det här landet.

 

[UteMats]

Gränsdragningen är svår. Det jag känner till bäst är STF i Kvikkjokk (på den tiden som STF fortfarande ägde fjällstationen). Under de sista åren arrenderades fjällstationen ut. Men lönsamheten fungerade inte med en kundkrets enbart bestående av fjällvandrare. Kundkretsen behövde öka genom turister som kom med bil eller buss och som använde fjällstationen som hotell och restaurang. Och gärna konferenser (men det tror jag inte har varit vanligt där).

Alltså: utöka kundkretsen eller lägga ner (och det senare gagnar ju nästan ingen). Om man lyckas dra dit mera folk så att verksamheten blir lönsam, då kommer nästa problem: ska vi göra det där andra också (bättre vägar, en affär till, mobilmast, osv). Man behöver inte raljera, det är svåra ställningstaganden som ofta går i små steg. När ska man säga "stopp, nu räcker det"? Och vem ska säga det? Vi har ju stor frihet att etablera företagsamhet i det här landet.

Ja, gränsdragning är alltid svår. Det går nästan aldrig att teoretiskt bestämma exakt hur långt man ska gå eller var man ska stanna. Därför får man ibland istället fokusera på riktningen: Jag vet inte exakt var jag ska stanna, men går jag överhuvud taget åt rätt håll? Jag tycker att STF på många sätt går i fel riktning, till exempel när det gäller fjällstationerna (jag vet naturligtvis inte vad som händer på alla fjällstationer). Jag är inte alls insatt i ekonomin runt vare sig ledunderhåll, stugor eller stationer, men jag resonerar mer generellt, ungefär så här:
En gång i tiden hade vi råd att bygga leder, stugor och stationer. Sedan dess har Sverige blivit rikare för varje år som gått - faktiskt rejält mycket rikare sedan 60-talet. Vissa år har tillväxten varit klen, men nästan inget år har vi haft negativ tillväxt. Alltså finns det mycket mer pengar och resurser idag än det gjorde på 60-talet. Det vi hade råd med då har vi råd med i kubik idag.
Diskussionen handlar alltså inte om resurser utan om prioriteringar. Jag tycker att prioriteringarna görs galet om vi inte har råd med en enkel infrastruktur i fjällvärlden. Prioriteringar kan ändras - exakt hur kan jag inte säga, men vissa grupper i samhället har helt enkelt fått en alltför stor del av kakan.

Kanske lite grovt och förenklat, men i princip finns inga logiska felslut i mitt resonemang.

 

[fowwe]

Jo, tyvärr är saken inte så enkel att det duger med nån slags förenklad logik. Det är många förhållanden som har ändrats i samhället som har påverkat. På 60-talet gick det att driva verksamhet med ganska små medel. Lönesättningen var annorlunda, arbetsgivaravgifterna fanns inte (för ideella föreningar), folk nöjde sig med lägre standard, man kunde lättare integrera naturahushållning, fler var villiga att lägga ner frivilliga timmar i verksamheten, osv. Det är helt enkelt svårare idag att få lönsamhet på vissa typer av verksamhet och överhuvudtaget få det att fungera ekonomiskt.

Sen håller jag med dig om att det skett en omfördelning av pengar och materiellt välstånd - något som fortfarande pågår för fullt. Det är lättare att tjäna pengar i större städer än på landsbygden. För att inte tala om tillgången på infrastruktur och samhällelig service. Det är lätt att sitta i södra halvan av Sverige och säga att det ska bedrivas ideellt, icke-vinstdrivande arbete i de norrländska avfolkningsbygderna (som inte får särskilt stor del av den där kakan som finns i söder).

 

[veni]

Jag tycker inte heller det är provocerande med finklädd folk på fjällstationerna. Förstår att ekvationen med ekonomin inte går ihop annars. Man behöver inte vistas på stationen, mögligvis max en natt för att ta sig vidare. Själv tycker jag det är lite roligt att gå omkring sunkigt bland finklädd folk på ett sådant ställe. Jag skulle kunna se många av mina kollegor där som aldrig har varit högre upp i Sverige.
Angående vindskydd, köper jag säkerhetsargumentet, tänkte lite egoistiskt. Men de vindskydd vid gränseleden är helt öppna fram med fastmonterade bänkar och bord. Funkar bra för att äta när det är myggfritt men inte mer.

 

[fridaeus]

Som jag ser det är det trist att STF går över till att syssla med konferensverksamhet och alkoholservering. Det finns så många andra som sysslar med sånt. Men du kanske även gillar att de bussar upp folk till sydtoppen med helikopter så att även de mer bekväma kan få en "upplevelse"? Eller varför inte som andra redan föreslagit asfaltera hela skiten så att också husvagnsfolket kan ta en rundtur och "uppleva naturen". In med ett köpcenter, bättre mobiltäckning och en McDonalds också att folk känner sig hemma.

Jag kan inte säga att jag gillar att folk bussas upp till Sydtoppen med helikopter, men jag är inte heller obekväm med det. Jag tror inte heller att STF's konferensverksamhet och alkoholservering på fjällstationerna är början på en asfaltering av "hela skiten". Det är nämligen ganska dyrt att asfalterna. Jag ser den verksamheten som ett sätt att öka omsättningen så att man klarar av underfinansierad verksamhet. Jag föredrar att man har lite Båstad light på fjällstationerna än att man bara behåller fjällstugor som går runt av egen kraft vad gäller kostnader och intäkter, inklusive underhåll.

 

[stenblock]

Har inte vandring som folkrörelse lite dött ut? Jag får iaf känslan av att det var mycket större bland "gemene man" att fjällvandra (och i allmänhet vandra i naturen) för några decennier sen. Det känns som om det var mycket mer aktvitet och mycket som satsades på vandring under te x 70- och 80-tal. På många ställen i landet står vandringsleder och förfaller, och man anar en förgången storhetstid. Ofta verkar skyltar och markeringar och vindskydd osv ha 30-talet år på nacken. Inte sällan växer stigar igen och skyltar flagnar, det känns trist. Det behövs nog en stark "folkrörelse" och intresse från myndigheterna för att hålla igång sånt.

Kanske kommer sommarfjällturismen i framtiden att bäras upp av nya grupper. Helikopteråkande konferensgäster, klättrare, "trail running"-utövare, mountainbikeåkare. Andra grupper kommer vandra mellan småhotell i alperna eller spanien.

 

[UteMats]

Jo, tyvärr är saken inte så enkel att det duger med nån slags förenklad logik. Det är många förhållanden som har ändrats i samhället som har påverkat. På 60-talet gick det att driva verksamhet med ganska små medel. Lönesättningen var annorlunda, arbetsgivaravgifterna fanns inte (för ideella föreningar), folk nöjde sig med lägre standard, man kunde lättare integrera naturahushållning, fler var villiga att lägga ner frivilliga timmar i verksamheten, osv. Det är helt enkelt svårare idag att få lönsamhet på vissa typer av verksamhet och överhuvudtaget få det att fungera ekonomiskt.

Sen håller jag med dig om att det skett en omfördelning av pengar och materiellt välstånd - något som fortfarande pågår för fullt. Det är lättare att tjäna pengar i större städer än på landsbygden. För att inte tala om tillgången på infrastruktur och samhällelig service. Det är lätt att sitta i södra halvan av Sverige och säga att det ska bedrivas ideellt, icke-vinstdrivande arbete i de norrländska avfolkningsbygderna (som inte får särskilt stor del av den där kakan som finns i söder).

Det känns som om vi pratar förbi varandra. Du springer på bollen medan jag sitter kvar utanför planen och pratar speltaktik (med detta menar jag inte att nedvärdera dina argument, bara att vi pratar om olika saker). Det är möjligt att saker har ändrats sedan 60-talet. Men i så fall går det att andra tillbaka dem. Det handlar alltså fortfarande om vilja och prioriteringar, inte om resurser. Jag är innerligt trött på att höra argumentet om resursbrist - det används friskt inom alla områden. Men det råder ingen resursbrist, vi blir bara rikare för varje år och som det ser ut i varje prognos så fortsätter det på den vägen.
För övrigt används ditt argument om arbetstillfällen exakt på samma sätt när det gäller skogsavverkning, gruvdrift och vattenkraft i norrländsk glesbygd. I Kirunatrakten känns det dessutom märkligt att värna om enstaka arbetstillfällen inom tjänstesektorn när man samtidigt har svårt att få folk till befintlig samhällsservice på grund av den heta arbetsmarknaden inom gruvsektorn. Av de senaste fyra taxichaufförer jag åkt med i Kiruna har bara en varit från trakten. De andra hade rekryterats från Luleå, Halmstad respektive Eskilstuna.

 

[UteMats]

Jag tror inte heller att STF's konferensverksamhet och alkoholservering på fjällstationerna är början på en asfaltering av "hela skiten". Det är nämligen ganska dyrt att asfalterna..

Det där kanske illustrerar våra olika ståndpunkter: Du ser det som en kostnadsfråga, jag som en principfråga. Även om det skulle "löna sig" att asfaltera Kungsleden så skulle jag motsätta mig det.

 

[UteMats]

Jag tycker inte heller det är provocerande med finklädd folk på fjällstationerna. Förstår att ekvationen med ekonomin inte går ihop annars. Man behöver inte vistas på stationen, mögligvis max en natt för att ta sig vidare. Själv tycker jag det är lite roligt att gå omkring sunkigt bland finklädd folk på ett sådant ställe. Jag skulle kunna se många av mina kollegor där som aldrig har varit högre upp i Sverige.
Angående vindskydd, köper jag säkerhetsargumentet, tänkte lite egoistiskt. Men de vindskydd vid gränseleden är helt öppna fram med fastmonterade bänkar och bord. Funkar bra för att äta när det är myggfritt men inte mer.

Egentligen är det inte finkläderna som provocerar mig heller, utan inriktningen på verksamheten, där finkläderna kanske blir en synlig symbol. Jag bor själv heller aldrig på fjällstationerna numera, men det fanns en tid när barnen var små och fjällstationerna var perfekta utgångspunkter för lagom tuffa dagsturer med de små. Oftast boendes i tält i närheten och med servicekort för att kunna nyttja faciliteterna ibland när regn och mygg fördystrade tillvaron. Men på Keb kostar idag ett servicekort för en dag 300 kronor (200 för SFT-medlem).
Jag blev själv nyligen vittne till hur en chockad grupp vuxna och barn (som uppenbarligen passerade stationen på sin vandring) insåg att deras efterlängtade dusch och klädtork skulle kosta totalt 1600 kronor (4 vuxna och fyra barn som alla var STF-medlemmar). När jag en stund senare frågade tjejen i receptionen om det hutlösa priset så formulerade hon ungefär som att stället redan var fullbelagt med gäster (och mer därtill) och att de i princip inte var intresserade att folk som betalade för servicekorten. Konferensgästerna kan ju betala betydligt mer och eftersom tillgången på faciliteter är begränsad så vill man hellre ha sådana väl betalande gäster i stället för fjällvandrande privatpersoner som bara vill torka kläder eller laga mat under tak en dag. En tydlig motsättning mellan konferensgäster och fjällvandrare alltså.
Fullt förståeligt ur ett kommersiellt perspektiv - så fungerar det ju i all kommersiell verksamhet. Men är det den utvecklingen vi vill ha för infrastrukturen i fjällen?

 

[UteMats]

Nu ska jag strax ta tåget mot Gällivare och Sarek, så jag kommer inte att svara på eventuella repliker de närmaste två veckorna.

 

[fridaeus]

Jag blev själv nyligen vittne till hur en chockad grupp vuxna och barn (som uppenbarligen passerade stationen på sin vandring) insåg att deras efterlängtade dusch och klädtork skulle kosta totalt 1600 kronor (4 vuxna och fyra barn som alla var STF-medlemmar). När jag en stund senare frågade tjejen i receptionen om det hutlösa priset så formulerade hon ungefär som att stället redan var fullbelagt med gäster (och mer därtill) och att de i princip inte var intresserade att folk som betalade för servicekorten. Konferensgästerna kan ju betala betydligt mer och eftersom tillgången på faciliteter är begränsad så vill man hellre ha sådana väl betalande gäster i stället för fjällvandrande privatpersoner som bara vill torka kläder eller laga mat under tak en dag. En tydlig motsättning mellan konferensgäster och fjällvandrare alltså.
Fullt förståeligt ur ett kommersiellt perspektiv - så fungerar det ju i all kommersiell verksamhet. Men är det den utvecklingen vi vill ha för infrastrukturen i fjällen?

Absolut inte, den utvecklingen vill inte heller jag ha. Jag vill hellre att den dyra champagnen ska finansiera ett billigt servicekort. Ha en fin tur i Sarek.

 

[fowwe]

Nu ska jag strax ta tåget mot Gällivare och Sarek, så jag kommer inte att svara på eventuella repliker de närmaste två veckorna.

Detta var en smart taktik. Den ska jag använda mig av. Jag svarar nu idag, och när du svarar på mitt svar (om två veckor) är jag själv uppe i Sarek! Ha en bra tur!

/Hans