Rätt och fel om skor?

[f91jsw]

Har gått över till lätta skor

Jag skaffade nyligen ett par lätta, låga terrängskor med GTX-membran och det känns som jag äntligen hittat hem. Tidigare har jag använt Lundhags, M/90 (i lumpen) och Meindl. Eftersom jag har problemfötter (42 i längd men bredd motsvarande normala 45r) får jag alltid ont av styva kängor. Under vandring i Pyrenéerna tidigare i år skippade jag Meindl-kängorna efter en dag och gick i gympaskor resten av veckan. Det fungerade bra, bortsett från att de slets väldigt mycket och att sulan var lite för mjuk i stenig terräng.

Provade de nya (Montrail) i Gran Paradiso i Italienska alperna i helgen och är extremt nöjd. Trots bitvis ganska svår terräng på upp till 3000 m kändes skorna helt perfekta. Nu bar jag i och för sig lätt packning, 8-9 kg. Säkert är det så att det bästa valet är beroende av hur man vandrar. Jag vandrar mest i alperna och alltid med lätt packning, max 15 kg, och bor oftast i stuga och köper mat där eller på restaurang. Oftast blir det helgturer där vi går en runda så att vi kommer tillbaka till bilen. Behov av stegjärn kan man undvika genom att kolla snöförhållandena innan och välja väg efter det. I alperna är blöta marker inget problem men det är skönt med GTX när man går i daggfuktigt gräs.

På lågland går jag för övrigt helst i sandaler.

Jag har aldrig stukat fötterna vid vandring men däremot ett par gånger under orientering. Jag tror att det är mycket stor skillnad på de två fallen. När man vandrar har man alltid en fot i marken och har nästan alltid möjlighet att korrigera en felaktig stegisättning, till skillnad från när man springer och måste chansa lite på att foten ska landa på ett fast underlag.

Johannes

 

[f91jsw]

Vill därmed inte säga att jag gjorde rätt. Det slumpade sig mera så att jag hade löparkläder med och fick en dag över i mitt jobb, därav turen och utrustningen.

/Mattias

Påminner om min första gång i Gran Paradiso. Var i Milano i jobbet över första helgen i juni och åkte upp till bergen helt oplanerat. Kollegan och jag traskade in på besökarcentret i Ceresole Reale för att få lite tips. Tjejen vi pratade med utgick tydligen ifrån att vi hade stegjärn och lättare klätterutrustning med oss men det fattade vi först eftet ett tag, och fick försiktigt fråga om det fanns några trevliga turer som gick att klara utan stegjärn.

Väl på berget mötte vi en hel del extremt coola människor med klätterkängor och full utrustning. Vi kände oss en aning felplacerade med gympaskor, jeans och axelremsväskor. Trots det kunde vi utan problem knalla upp till 2500 m på sydsluttningarna.

Johannes

 

[Avslutat medlemskap]

(Huruvida jag har erfarenhet av blockterräng eller inte kan jag erkänna att jag inte vet, eftersom jag inte har nån aning om vad som definierar blockterräng. Nån får gärna hänvisa till lämplig bild så jag får se om jag misstolkat begreppet.)

[Ändrat av nermander 2004-09-05 kl 14:05]

Det finns ju alla sorter. Förra sommaren gick jag
genom ett på sitt fascinerande (men aningen långtråkigt)
blockhav i Skarvheimen, Langebotnen. Sten varthelst man såg
under c:a 2 km. Men lätt. I Pyreneerna (Aigues Tortes,
Maladeta)
har jag stött på block stora som personbilar.
Sen finns ju en hel del branta
pass där man växlar mellan block och snö.

Även i Norge kan man stöta på extremt akrobatisk
blockterräng. Problemen börjar väl på allvar
när man har stenar som når en till magen,
och med stora djupa mellanrum. Där skulle jag inte
skutta fram ens utan packning.

 

[Avslutat medlemskap]

Re: Re: Kolla in det här..

Kolla in den här länken, en vandring på 350km med en packning på 17kg med jogginskor på fötterna!

...i terräng som motsvarar ett svenskt motionsspår

Mycket spänstigt att bära mat för hela vägen,
vilket rimligen kräver mycket långa etapper.
Framgår antalet dagar? Annars är detta ungefär längden
på mina alpexpeditioner, men jag provianterar förstås.


Det jag undrar mest över, med tanke på utrustningen,
är varför dessa typer aldrig fryser. I somras
hade jag flera
morgnar då jag skrapade frost från insidan
av yttertältet och kände mig aningen sval om
överkroppen när jag vaknade.

Dock, detta med att frysa eller ej är nog ännu mer
individuellt än fötter.

 

[Malindo]

Om man nu absolut envisas med att vilja ha làga skor, sà skulle jag nog trots allt rekomendera skor som är tánkta att anvándas i olàndig terràng, och inte sladdriga, hala och allmänt olämpliga gymnastik-skor.

Dels finns ju sk. trekking-skor, men de kanske är för tunga?

Ett alternativ är i sâ fall trail-running-skor, som ju är gjorda för att springa med i olándig terráng. De har bra stdha/vridstyvhet i fotens bakre del, medan den frámre ár flexibel för att underlàtta löpning. Vidare är de váldigt látta, har bra stötdämpning i suland, samt finns med eller utan membran.

Nackdelen med dessa, som med allt annat som inte fàr vága nât, är att hâllbarheten är begránsad.

Mvh, Mats

 

[Avslutat medlemskap]

Dels finns ju sk. trekking-skor, men de kanske är för tunga?

Ett alternativ är i sâ fall trail-running-skor, som ju är gjorda för att springa med i olándig terráng. De har bra stdha/vridstyvhet i fotens bakre del, medan den frámre ár flexibel för att underlàtta löpning. Vidare är de váldigt látta, har bra stötdämpning i suland, samt finns med eller utan membran.



Mvh, Mats

Jag har hört talas om ngt som heter "approach shoes".
jag har sett dem avbildade i ngn tidskrift.
De ser ut som joggingskor, men är tydligen tillräckligt
styva för stegjärn (jag antar dock inte den
snabba typen). På Uteliv i Linköping kände de till modellen men har konstaterat att den är osäljbar
i Sverige.

 

[Avslutat medlemskap]

Re: Try it?

Frågan är om det här fenomenet hänger ihop med annat:
Under min vandring så gick jag, när vädret var soligt, periodvis i endast kortbyxor/badbyxor. Så länge jag gick höll jag värmen. Detta gällde t ex mellan Keb och Nikka, där man möter många vandrare. Ingen annan hade anpassat klädseln efter sommarvärmen som jag. Det vanligaste var långbyxor, T-shirt och skjorta. Samt stövlar/kängor och stora ryggsäckar. Men jag mötte ganska många som utöver nämnda plagg även gick i sina skaljackor.Detta kändes som en ganska dålig anpassning av klädseln till aktuellt väder.


Jörgen

BeginSIDOSPÅR
Folk klär sig ofta efter vad de tror miljön kräver
eller efter kalendern. Du behöver bara gå ut till ett joggingspår för att se hur påpälsade en del är,
luva, vantar och träningsoverall en solig dag
i oktober.
I Sydeuropa skulle det förstås inte falla mig in
att gå i kortärmat (men väl, för det mesta,
i kortbrallor) och ingenstans att jag skulle blotta överkroppen. Även om jag är en smärt yngling
och vårdar mina magmuskler hyfsat tycker jag man ska hålla en del
av kroppens hemligheter för sig själv.

EndSIDOSPÅR

 

[nermander]

Om man nu absolut envisas med att vilja ha làga skor, sà skulle jag nog trots allt rekomendera skor som är tánkta att anvándas i olàndig terràng, och inte sladdriga, hala och allmänt olämpliga gymnastik-skor.

Ja jag har inte rekommenderat gympadojor, jag har bara använt dem som referens för att man inte måste ha kängor (fast det kanske inte riktigt framgått).

Som flera säger så har gympadojor oftast lite för mjuk sula, det gör ont i fotsulorna om man går på rötter och stenar. Och så är alla gympadojor gjorda för att ventilera ut svett, vilket innebär att fukt från blött gräs etc går rakt in...

Jag började mina ultralätta försök med gympadojor men köpte sen ett par andra "sportskor" som hade överdel helt i skinn (inget nät eller tyg som ventilerar och samtidigt släpper in vätan), styvare sula (dock lite dåligt mönstrad) och sen sprättade jag upp plösen och tog ut skumgummit ur den (det var enda stället där skorna hade nån vaddering att tala om). Skorna kostade 79 spänn på ICA Maxi.

Nu köpte jag ett per "trekkingskor" på Coop Forum på höstrean, de har nån slags membran (GriTex) och bättre grepp i sulan än de där billiga dojorna.

 

[Malindo]

Jag har hört talas om ngt som heter "approach shoes".
jag har sett dem avbildade i ngn tidskrift.
De ser ut som joggingskor, men är tydligen tillräckligt
styva för stegjärn (jag antar dock inte den
snabba typen). På Uteliv i Linköping kände de till modellen men har konstaterat att den är osäljbar
i Sverige.

Dessa skor, är som namnet antyder, en slag lâttare skor eller halvkângor som en del alpinister använder vid anmarschen till en klâttring (eftersom storskorna kan vara väldigt obekváma för detta ândamâl).

Knappas aktuellt i Sverige, och en váldigt specifik anvÑändning i sig, som gör att de flesta anvánder mer màngsidiga "vanliga" kángor vid anmarsch.

Mvh, Mats

 

[Martin Fjäderlätt]

Re: Re: Try it?

BeginSIDOSPÅR

Folk klär sig ofta efter vad de tror miljön kräver
eller efter kalendern. Du behöver bara gå ut till ett joggingspår för att se hur påpälsade en del är,
luva, vantar och träningsoverall en solig dag
i oktober.

Japp. Det är väl den absolut tydligaste skillnaden mellan den vana utemänniskan och den ovana - färdigheten att långsiktigt och förutseende anpassa klädseln efter det "personliga" klimatet. Ta av sig innan man blir varm, ta på sig innan man blir kall osv...
Men sen finns det som sagt kulturella hinder.

EndSIDOSPÅR

 

[bogart]

På trappan utanför ett servicehus i jotunheimen såg jag för några år sedan ett par kängor (lättare model) vars sulor såg ut att ha gått igenom en flistugg eller något liknande för de påminde mest om någon sorts dreadlocks-tupé än något annat.

Skorna hade ovansida av läder och såg för övrigt nya och kompetenta ut. Jag gissar att ägaren inte var helt nöjd med dem då jag senare återsåg dem i soptunnan. Jag ångrar bara att jag inte tog kort på dem för de var spektakulärt söndertrasade.

Möjligen var det något fel på gummiblandningen i just de sulorna eller så finns det skor som ser "tuffa" ut men som absolut inte tål de knivskarpa stenflisorna som man ibland får traska runt i. Hur klarar vanliga gympaskor sådant?

Leif...

 

[Avslutat medlemskap]

Re: Har gått över till lätta skor

kommer tillbaka till bilen. Behov av stegjärn kan man undvika genom att kolla snöförhållandena innan och välja väg efter det. I alperna är blöta marker inget problem men det är skönt med GTX när man går i daggfuktigt gräs.

Det är viss skillnad mellan dagsutflykter
och vandringsresor. Min senaste, från Bourg d'Oisans
till Ceresole Reale, varade 21 dagar. Under de 7 första dagarna följde jag halva GR54 i den riktning
som leden är beskriven. Jag började samma dag som
stugorna öppnade, den 15 juni (men undvek dem, förstås)
vilket gjorde att jag inte mötte folk som kände förhållandena på det svåraste passet, Col de l'Aup
Martin, nära 2.800 meter och mycket brant.
det hade kanske kunnat undvikas, men det hade isåfall
förryckt turen åtskilligt.


Naturligtvis
planerar jag med hänsyn till ALLMÄNNA förhållanden,
sådana jag kan luska ut på framförallt meteofrance,
som ger snörapporter långt in i juni. Jag beställer
också resan ungefär en vecka i förväg, inte mer.
Branta och höga
pass som kan ha mycket snö långt in i säsongen
försöker jag planera bort helt och hållet,
men det går inte att göra helt om projektet
ska kunna genomföras.
Sen vet jag ju att det i regel
faller mer snö i Italien (speciellt i Viso-området
och Val Germanasca) så min uträkning var
att gå c:a 12 dagar i Frankrike och sen över gränsen
till Italien. Där gick jag sedan över flera pass som
varit omöjliga en vecka tidigare. Men hur snabbt
snön skulle smälta bort var naturligtvis
omöjligt att veta. Det var *mycket* varmt de
flesta dagarna.

Jag har använt stegjärn ytterst få gånger på
mina kontinentala turer och ibland var
det hel avgörande - det gick då inte att ta
ett enda steg uppför sluttningen utan.
Det räcker. Somrar som
2000, eller 2003, kunde jag
däremot lämna järnen hemma.

Gran Paradiso förblir nog ett av de få områden
i Italien som jag aldrig vandrat i. Otroligt
höga pass och fri tältning förbjuden.
Jag tycker INTE om stugor.