Re: Sula och skaft
Malindo; sa:
Till skillnad frán exempelvis gympaskor, löparskor etc. sá har (eller átminds. borde ha) de flesta skor och kángor tillverkade för vandring sulor som är mer eller mindre vridstyva. Tack vare detta är det láttare att röra sig i bergig terráng, pá det att skon / foten fár bra stöd i kniviga situationer.
Medan vridstyvheten är mer eller mindre likartad i bra kángor/skor för trekking, sá är styvheten i steget / flexen mycket mer varierad. Oftast har skor och láttare hiking-kángor en ganska flexibel sula, medan kángor för mer avancerad trekking och bergsbestigning har styvare sula. Klätterkängor ("Storskor") har en 100% styv sula.
Mycket bra och upplysande inlägg. Jag gick genast hem
och kände på mina båda par
Salomonskor och jämförde med
Ecco receptor. Medan de senare har en tjock sula
som ger bra sidledsstöd i sydsvenska marker
och har rimlig styvhet mellan fotvalv och tår
så var det KLASSKILLNAD i fråga om vridstyvhet.
Lustigt, det hör till det jag alltid
prövar under mina snabba skoköp.
Nu funderar jag knappt längre på vad jag skulle
vinna med att minska min totala skovikt med
7 hg.
Kanske du har rätt i att skaften bör vara rimligt styva. Min erfarenhet är dock att det inte betyder
att skorna måste sitta nätt på, ej heller att
skaften behöver vara särskilt höga, över
fotknölarna eller så räcker.
Senast jag gjorde misstaget att köpa för nätta skor var
i Aosta 1993; jag inbillade mig att stadgan
krävde detta.
Ett par Tecnica, dessutom av läder.
Efter en aningen blöt tur i Jotunheimen 94
borde jag nog ha stoppat dem med papper eller annat
ty de sjönk in på en kritisk punkt ovanför tårna.
Jag har dessutom hammartår. Ett tag gick det
att dra på dem, under viss plåga, sen gick det an
att gå i dem. Till sist höll inte det heller,
bara att skrota.