Rätt och fel om skor?

[Avslutat medlemskap]

Det är intressant att se hur många som är negativa till gympadojor utan att ha provat

Hur många HAR provat (kanske inte gympadojor, men "lägre skor") och sen gått tillbaka till kängor?

Många av mina patrullscouter går i gympadojor, och jag tror aldrig jag har varit med om att nån av dem stukat foten. Däremot blir de blöta om fötterna, men det kan man ju lösa genom att välja skor som är lite bättre än vanliga gympadojor och komplettera med nån form av membransockor.

Det handlar snarare om sund vetenskaplig skepsis.
För att pröva något ska man vara rimligt säker på
framgång. Man reser inte 30 timmar med tåg
till årets projekt med
klenare utrustning på vinst och förlust.


Ska man våga pröva något med ledning av andras vittnesbörd måste man alltså vara rimligt säker på
att den andre har likartade anspråk och erfarenheter.
Hur svåra alpina pass, hur branta snöfält,
hur grov blockterräng
är det du
går med dina scouter? Ja, jag frågar,
ty jag kan givetvis inte ens GISSA svaret,
men det MÅSTE ju vara bergsvandring det handlar om?

Däremot, om någon skriver:


"Sen när det gäller blockterräng så skuttar man ju mellan stenarna om man kör ultralätt. Det är bara om man har 25 kg på ryggen som man måste ha kängor eftersom man inte kan hoppa som en stenbock"

då VET man att vederbörande har MYCKET begränsad
erfarenhet av blockterräng.

Då anar jag att det
inte bara är de personliga förutsättningarna
utan även de objektiva som spelar in.

 

[nermander]

Ska man våga pröva något med ledning av andras vittnesbörd måste man alltså vara rimligt säker på
att den andre har likartade anspråk och erfarenheter.

Ja men HUR MÅNGA har vittnat om att det INTE fungerar? Alla de som säger att det nog inte kan funegra är såna som inte har provat. Det är just den där skepsisen som gör att många knatar omkring med 30 kilos pakning för en vecka, de tror inte att det kommer att fungera med mindre packning.

Man om man nu ska testa så behöver man väl inte testa under en långvandring, det borde väl rimligen gå att ta en helgtur och knata omkring i lite bökig terräng? Hur terrängen ser ut beror ju inte på på vilken höjd över havet den ligger på.

Du säger ju själv att det är sulan som är det viktiga?

(Huruvida jag har erfarenhet av blockterräng eller inte kan jag erkänna att jag inte vet, eftersom jag inte har nån aning om vad som definierar blockterräng. Nån får gärna hänvisa till lämplig bild så jag får se om jag misstolkat begreppet.)

[Ändrat av nermander 2004-09-05 kl 14:05]

 

[Avslutat medlemskap]

Ska man våga pröva något med ledning av andras vittnesbörd måste man alltså vara rimligt säker på
att den andre har likartade anspråk och erfarenheter.

Ja men HUR MÅNGA har vittnat om att det INTE fungerar? Alla de som säger att det nog inte kan funegra är såna som inte har provat. Det är just den där skepsisen som gör att många knatar omkring med 30 kilos pakning för en vecka, de tror inte att det kommer att fungera med mindre packning.

Man om man nu ska testa så behöver man väl inte testa under en långvandring, det borde väl rimligen gå att ta en helgtur och knata omkring i lite bökig terräng? Hur terrängen ser ut beror ju inte på på vilken höjd över havet den ligger på.

Du säger ju själv att det är sulan som är det viktiga?

(Huruvida jag har erfarenhet av blockterräng eller inte kan jag erkänna att jag inte vet, eftersom jag inte har nån aning om vad som definierar blockterräng. Nån får gärna hänvisa till lämplig bild så jag får se om jag misstolkat begreppet.)

[Ändrat av nermander 2004-09-05 kl 14:05]

Ja, det första är ju vad pryltidningar som Utemagasinet
vill få oss att tro. De vägrar att ens testa
ex.vis Garmonts låga vandringsskor. De många kilonas
förespråkare är väl de som inte kan skiljas från
alla sina prylar. Här och var har det ju framskymtat
en del prestationsångest

Jag har gått åt motsatt håll,
dagsutflykter, sen stugturer, kombination stuga-
tält (därför att behovet uppstod), omsider mest
tält därför att jag upptäckte tjusningen. Alltså
tyngre och tyngre upp mot 20 kg tills ryggen
sa nej 1999.

Så för mig har ju trimmandet av säcken
varit huvudsaken, med hänsyn till snedbelastningar
av ryggen, säkerhet i brant terräng, men OCKSÅ
värme och mättnad. Senast var det 16 kg
med proviant för 10 daga.
Om man blir tröttare eller
ej av det ena eller det andra har alltid varit sekundärt. Jag är helt säkert
fysiskt mycket uthålligare än de flesta andra
60-åringar.

Men jag har väldigt svårt att se att jag i denna platta
ände av världen skulle kunna genomföra realistiska
test. Det enda jag kan lista ut är att lätta
gympadojor och sandaler är uteslutna i fjäll
och alper eftersom de knappt håller här, FÖR MIG.
Jag vet hur jag trampar och joggingskor har
brukat spricka rätt snart, på utsidan -
och då springer jag nästan bara på hårt underlag.


Men ängar och hagar
och sydsvensk blandskog ger väldigt dålig känsla
för vad skor klarar i de sydnorska fjällen
eller ens de svenska (som nog är mindre anspråksfulla
vid rena vadnringsturer). Höjden över havet?
Snälla nån, fjällterräng LUTAR och ibland förtjänar
den inte ens namnet terräng.

Söderut, speciellt
ett snörikt år som detta, är det förstås stegjärnsfasta
som gäller.

 

[Malindo]

Sula och skaft

Naturligtvis har áven sulan fundamental betydelse för en skos / kángas stadighet. Detta gáller till viss del den yttre sulan, vars material och profil ger mer eller mindre stadga och säkerhet. Framför allt gáller det dock bindsulan, vilken ár den som ger mer eller mindre styvhet hos skodonet.

Nár vi talar om en sulas styvhet sá är det tvenne dimensioner att tánka pá: den lángsidiga och den kortsidiga (sá säger man förmodligen inte pá svenska!), dvs. dels styvheten lángs med sulan (vridstyvheten) och dels styvheten i sjálva steget / flexen.

Till skillnad frán exempelvis gympaskor, löparskor etc. sá har (eller átminds. borde ha) de flesta skor och kángor tillverkade för vandring sulor som är mer eller mindre vridstyva. Tack vare detta är det láttare att röra sig i bergig terráng, pá det att skon / foten fár bra stöd i kniviga situationer.

Medan vridstyvheten är mer eller mindre likartad i bra kángor/skor för trekking, sá är styvheten i steget / flexen mycket mer varierad. Oftast har skor och láttare hiking-kángor en ganska flexibel sula, medan kángor för mer avancerad trekking och bergsbestigning har styvare sula. Klätterkängor ("Storskor") har en 100% styv sula.

Dock ár det inte som mánga tror láttare/mindre tröttande att vandra i flexibla kángor/skor. Tvärtom, flexandet tar onödig kraft i varje steg.. lättare ár i lángden att ha styvare kángor med bra rull i sulan. Pá sá vis förslits ocksá kängans ovandel och foder mindre.

Alltsá: den vridstyvhet som finns i bra vandrings-skor och kángor gör dessa lámpligare án vanliga gympaskor vad gáller vandring i bergs-terráng.

Dock, vad gáller tillfállen dár vristen kan vika sig, ár ett skaft det som parerar. De gánger jag personligen fallit pga kombination blockterräng/tung packning/vristen vikt sig, har jag alltid haft trekking-skor med bra, vridstyv sula, men utan skaft.
hade jag vid ovan tillfállen
a: inte haft packning, eller
b: haft kángor med skaft

sá hade jag med största sannolikhet inte ramlat.

Skaft har áven till uppgift att skydda anklarna frán stötar, slag och skrubb frán vassa och otácka stenar.

Mvh, Mats

 

[nermander]

Men ängar och hagar
och sydsvensk blandskog ger väldigt dålig känsla
för vad skor klarar i de sydnorska fjällen
eller ens de svenska (som nog är mindre anspråksfulla
vid rena vadnringsturer). Höjden över havet?
Snälla nån, fjällterräng LUTAR och ibland förtjänar
den inte ens namnet terräng.

Det finns gott om ställen som lutar utan att det är 2000 meter över havet. 2 km hemifrån har jag t.ex. ett gamalt grustag, och nån kilometer upp i skogen här finns det gott om branta klippor, och det finns ju mängder med stenbrott och gamla dagbrott som man kan knata rnut i. Folk klättrar ju t.o.m. nere i Skåne så nog lär det gå att hitta bergsliknande terräng utan att bege sig till fjällen

Visst kan det väl vara tråkigt att knata upp och ner i en grusgrop en hel dag, men vi pratar ju om att man skall testa skorna inte om att man ska ha en komplett fjälluplevelse?

När man vandrar väljer man ju normalt den lättaste vägen, ska man testa sina skor väljer man den svåraste. Svårare än så behöver det väl inte vara?

 

[klippen]

Hädiska tanke

Skulle man inte med stort fog kunna tänka tanken att envar hittar de skodon som passar för denne och dennes aktiviteter.

Jag för egen del föredrar alltid att gå i så lätta skor som möjligt, men jag klarar inte tyngre packning med jumpa skor i terräng. Är en aning "släkig" i vristernas ledband.

Dock är jag övertygad om att om det finns en "kollektiv sanning" att det måste vara bergstadiga skor i oländig och blockig terräng så ska den allt synas hårt.

Samer och skogsfolk färdades fordom mer än nu till fots, ja väldigt mycket mer, och de bar också större bördor förr än nu. På mina hemtrakter har varje by med självaktning en legendarisk järnspisbärare vilken bar en liten järnspis från nå'nstans till nå'n fäbod långt och oländigt bort. Vid älgjakt, särskilt på olaga tid, så bar man älgen bunden i en trämes grovstyckad på långa vägar hem ur skogen. ( Man jagad endast på egen mark då tiden var för älgjakt.)

På fötterna hade man gummistövlar, graningekängor eller motsvarande cellgummiskor. Näbbkängor i läder (blötkängor) av den typ som görs i Bölebyn utanför Piteå var också vanliga.

Dessa skodon var långt ifrån så stabila och klossiga som många av dagens kängor. Men färdades flinkt gjorde de.

Min morfar gick alltid i sandaler på sommaren med motiveringen att "Vatne rinn ut lika fort som dä rinn in." Detta synsätt har jag tagit "ab notam" och färdas merendels i sandaler i markerna om bördorna inte överstiger 15 kilo. Och jag gläds av tanken att min morfar på det sättet var avantgardist.

Min slutsats är att det, otäcka värld, inte finns nåt rätt eller fel i skoval. Man måste själv lära sig vad som passar ens fötter och övriga kropp.

Mig passar det att använda lättast möjliga skor vid varje givet tillfälle.

 

[mattiasj]

Använder personligen gärna gummistövlar, åtminstone fram till nu.
Har två par bra sulor att stoppa i, modell
löparskosulor.
Detta tillsammans med yllesockar i Merinoull gör att mina fötter känns torra när jag använder stövlar.
Stövlarna torkar inte så fort men om man har rätt ombyte och skiftar sulor ibland spelar det faktiskt mindre roll. (Jag fiskar, så vissa turer har givet skoval)
Funderar faktiskt på att prova gymnastikskor på ngn ren vandringstur men väljer förmodligen en orienteringssko då jag är rädd att vanliga löparskor kan gå sönder. Lätta sandaler som reserv är givet i alla väder då det känns kanon att byta skor när man slagit läger.
Beträffande stöd för foten, risk för vrickningar mm.
Jag tror detta är helt individuellt.
Orienterare har inte Meindl kängor på sig i skogen. (kanske en kass jämförelse ?), de är bra tränade och jag minns att jag frågade en orienterare vid något tillfälle och detta var inget problem när man hållit på ett tag sade han. Har man rätt koncept med lätt packning och kör lite träning innan man drar till fjälls bör det vara lugnt för de flesta att testa sandaler eller gymnastikskor.
Jag testade nytt lättviktskoncept under v35 och vissa idéer är bra, andra får man gömma i sin kammare.
Det viktigaste är ändå att ha lite koll och kunna bedöma de risker som finns på ett så bra sätt som möjligt. Om man testar nya saker behöver man ju inte smyga runt i värsta moraset ensam.
/Mattias

 

[nermander]

Re: Hädiska tanke

Skulle man inte med stort fog kunna tänka tanken att envar hittar de skodon som passar för denne och dennes aktiviteter.

Att hitta rätt förutsätter ju liksom att man provar sig fram? Det jag opponerar mig mot är att folk som inte har provat nåt säger att det inte kan fungera för dem.

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

Try it?

Jag tycker att Peter har en intressant tanke här, nämligen att många är emot tanken av princip och inte därför att de har provat och funnit att det inte funkar. Vad jag vill uppnå är egentligen att fler skall uppmärksamma möjligheten. Att fler skall ge lätta dojor en chans. Om man sedan väljer bort dem, helt OK.

Själv testade jag ju som sagt förra hösten, och blev för kall. Då lade jag till Sealskinz-delen och fortsatte att testa i hemmaterrängen under våren. Nu känns det som om jag har testat det hela fältmässigt också. Jag tycker som sagt inte att jag missat särskilt många typer av terräng eller väder under mina 50 mil. Så helt omöjligt och livsfarligt kan det ju inte vara.

Naturligtvis måste man kompromissa, det gör man med alla fotplagg. Och kompromisserna är förstås indidviduella, det har jag full respekt för. Men att vara väldigt tvärsäker utan att ha prövat är ju en annan sak. Som sagt, jag gick ju igenom de här invändningarna med mig själv också, innan jag prövade.

Frågan är om det här fenomenet hänger ihop med annat:
Under min vandring så gick jag, när vädret var soligt, periodvis i endast kortbyxor/badbyxor. Så länge jag gick höll jag värmen. Detta gällde t ex mellan Keb och Nikka, där man möter många vandrare. Ingen annan hade anpassat klädseln efter sommarvärmen som jag. Det vanligaste var långbyxor, T-shirt och skjorta. Samt stövlar/kängor och stora ryggsäckar. Men jag mötte ganska många som utöver nämnda plagg även gick i sina skaljackor.Detta kändes som en ganska dålig anpassning av klädseln till aktuellt väder.

Det fick mig att fundera en del på andra ändan av spektrat, människor som frusit ihjäl på fjället trots att de haft extrakläder, sovsäckar och mat i ryggsäcken.

Är det så att vi har någon form av bild av hur man skall vara klädd på fjället och denna håller vi fast vid, oavsett väder och vind eller vad andra säger?
Fast det här känns som en annan diskussion än sko-prylen. Om någon vill dra igång en ny tråd i ämnet så gärna för mig.
Jörgen

 

[Avslutat medlemskap]

Visst kan det väl vara tråkigt att knata upp och ner i en grusgrop en hel dag, men vi pratar ju om att man skall testa skorna inte om att man ska ha en komplett fjälluplevelse?

När man vandrar väljer man ju normalt den lättaste vägen, ska man testa sina skor väljer man den svåraste. Svårare än så behöver det väl inte vara?

men det vore ju mycket enklare om du berättade om de de erfarenheter du gjorde på de högalpina turer
du företog med dina scouter.

 

[nermander]

men det vore ju mycket enklare om du berättade om de de erfarenheter du gjorde på de högalpina turer
du företog med dina scouter.

Ok, jag ger mig. I högaplin terräng fungerar det inte med låga skor. Nöjd?

Sen kan alla som vandrar i annan terräng ta och prova innan de säger att det inte fungerar.

 

[bambu]

Re: Try it?

Men jag mötte ganska många som utöver nämnda plagg även gick i sina skaljackor.Detta kändes som en ganska dålig anpassning av klädseln till aktuellt väder.
Jörgen

Utan att ha varit där och då, så kan jag se en förklaring till att man har skaljacka på sig trots att solen skiner och det är 15-20 grader.
- Mycket mygg och avsaknad av tillräckligt bra myggmedel. Jag har själv gjort den missen.
Och då kan det vara så att man väljer att svettas som fan framför att bli sönderbiten.
Nu vet jag som sagt inte hur det var när du gick, men mellan Keb och Nikka kan det väl vara en del mygg i björkskogen.