Jag har en vän som enbart cyklar på sin racer fina vindstilla torra dagar på vägar utan grus. På min hybrid cyklar jag varje dag, upp och ned för trottoarkanter, kullerstenar, någon skogsstig och på landsväg genom solsken, snö och ösregn.
Självklart har det betydelse för hur och när man använder cykeln.
Det jag ville få fram, i kanske ett lite för poetiskt ordalag, var att det inte är något att vara rädd för och att det är lätt att lära sig, oberoende av hur centrerad tummen är i handen. Med väldigt enkla medel kan man hålla cykeln i gott skick.
Sedan är jag kanske lite mer av typen som gärna vill förstå mig på hur saker jag använder fungerar också, vilket kan ha lett till mer av personlig uppfattning än ren fakta
