Nu vet jag inte så mycket om Träskpaddans förutsättningar, inte ens ålder. Men jag kan berätta om
mitt löpandes historia.
Jag sprang förr mycket i Vidingsjö i Linköping, 5 km runt, på en rätt kuperad bana. En dag, 1974 (jag var då nästan 30 år) blev jag nyfiken på 10-km-spåret. Jag sprang det, det var lugnt, kände bara en angenäm trötthet komma smygande. Senare samma år upptäckte jag ett 7.5.-km skidspår på militärområdet. Jag började springa dit, följa spåret runt, och hem igen. Det var väl 14 km eller så, på stigar och bitvis över ängar och hagar. Sen började jag gradvis bygga på den turen till längre och längre, rätt mycekt på skogsstigar. Så pågick det i flera år.
1984 anmälde jag mig på skoj till en halvmara som studenternas idrottsförening ordnade i början av maj. Som träning tog jag min 14-km-runda och sprang den tre gånger på tid, någon minut snabbare varje gång.
Loppet gick sedan på c:a 87.30. 1987 drabbades jag av hälsporre och kom efter i träningen; dock kunde jag cykla en del. Det året anmälde jag mig till kvartsmaran istället och som sista förberedelse lade jag in ett pass med kilometerintervall en gång i veckan under april månad. Minns inte tiden, c:a 37.30. Av det blev jag så tänd att jag året därpå tränade för halvmara igen, med följande veckoprogram i april:
1) Ett pass kilometerintervall, jag tror det var sex ryck.
2) Ett backpass i Linköpings kanske längsta backe, lätt jogg fram och åter (5 km i vardera riktnignen, kanske)
Minns inte antalet ryck.
3) Ett snabbdistanspass, c:a 15 km på tid.
4) Ett avspänningspass, c:a 10 km, dan efter.
5) En lång söndagsrunda, väl över 2 mil, ingen tidtagning.
Vad exakt som gjorde susen vet jag inte, men jag gjorde halvmaran på c:a 80.30, en förbättring med 7 minuter från 1984! Obs. att den sammanlagda mängden sammanhängande löpning var 45 km, inte mer,
och att kvalitetsträningen pågick en månad.
Till resultatet bidrog kanske även en rätt strikt diet och relativt låg vikt, jag tror jag låg 1-2 kg under min riktvikt, 67 kg.
mitt löpandes historia.
Jag sprang förr mycket i Vidingsjö i Linköping, 5 km runt, på en rätt kuperad bana. En dag, 1974 (jag var då nästan 30 år) blev jag nyfiken på 10-km-spåret. Jag sprang det, det var lugnt, kände bara en angenäm trötthet komma smygande. Senare samma år upptäckte jag ett 7.5.-km skidspår på militärområdet. Jag började springa dit, följa spåret runt, och hem igen. Det var väl 14 km eller så, på stigar och bitvis över ängar och hagar. Sen började jag gradvis bygga på den turen till längre och längre, rätt mycekt på skogsstigar. Så pågick det i flera år.
1984 anmälde jag mig på skoj till en halvmara som studenternas idrottsförening ordnade i början av maj. Som träning tog jag min 14-km-runda och sprang den tre gånger på tid, någon minut snabbare varje gång.
Loppet gick sedan på c:a 87.30. 1987 drabbades jag av hälsporre och kom efter i träningen; dock kunde jag cykla en del. Det året anmälde jag mig till kvartsmaran istället och som sista förberedelse lade jag in ett pass med kilometerintervall en gång i veckan under april månad. Minns inte tiden, c:a 37.30. Av det blev jag så tänd att jag året därpå tränade för halvmara igen, med följande veckoprogram i april:
1) Ett pass kilometerintervall, jag tror det var sex ryck.
2) Ett backpass i Linköpings kanske längsta backe, lätt jogg fram och åter (5 km i vardera riktnignen, kanske)
Minns inte antalet ryck.
3) Ett snabbdistanspass, c:a 15 km på tid.
4) Ett avspänningspass, c:a 10 km, dan efter.
5) En lång söndagsrunda, väl över 2 mil, ingen tidtagning.
Vad exakt som gjorde susen vet jag inte, men jag gjorde halvmaran på c:a 80.30, en förbättring med 7 minuter från 1984! Obs. att den sammanlagda mängden sammanhängande löpning var 45 km, inte mer,
och att kvalitetsträningen pågick en månad.
Till resultatet bidrog kanske även en rätt strikt diet och relativt låg vikt, jag tror jag låg 1-2 kg under min riktvikt, 67 kg.
