• Om "Fritt Forum"
    Det här forumet är för diskussioner som ligger helt utanför Utsidans intresseinriktning. Huvudsyftet är att moderatorer skall kunna flytta hit trådar som startats i andra forum, men som har bedömts inte passa in där men ändå har en intressant diskussion igång. Men det är också möjligt att starta nya diskussioner här, så länge de inte bryter mot forumets regler.

    OBS!
    Diskussioner och inlägg i det här forumet visas inte på Utsidans förstasida eller på Vad är nytt-sidan, så är du intresserad av diskussioner som ligger utanför Utsidans inriktning bör du själv bevaka forumet (mha Bevaka-knappen.

Nordiska språk.

Såg ett bloginlägg om klättring i Jotunheim (sic) och blev lite förbryllad. Bland topparna som försökts fanns "Midtre", vilket betyder "mellan-" eller "mellersta". Lite förbryllande, ty "midtre" ingår naturligtvis i många toppnamn. Nå med hjälp av kartan och höjdsiffran kunde jag se att det handlade om Midtre Surtningssua.

Men ännu mer förbryllande, och jag tror jag kommenterat och sett liknande förut, är toppnamn som Besshoe och Bjornboltjorna. Den som inte sett dessa namn förut kanske inte så lätt gissar hur de uttalas. Eftersom ø uttalas ungeför som svenskt ö och verkligen motsvarar denna bokstav i jämförbara ord (t ex bjørn-björn) är väl ändå det naturliga att translitterera ø till ö, som knappast är svårare att hitta på tangentbordet. På gamla norska kartor förekommer det svenska ö-et, därför att ø inte går att stansa ut i en mall (tack till tekn.lic Harald Nordius för denna insikt).

Eller kan det vara så att många inte vet detta? Jag har faktiskt en gång hört en svensk uttala "Stølsnostind" med o-ljud i första stavelsen, så vad vet jag? Är många svenskar idag okunniga om grannländernas språk? På fjellforum hände en gång att en svensk skrev på engelska och hoppades att det skulle bli lättare för norrmännen att förstå. Man tar sig för pannan.

Med danskan har det ju gått snett, ömsesidigt. På ett tåg en gång skulle konduktören ange en ankomsttid
och sa "fem og tyve", men tillade leende "twenty-five", som om det skulle behövas.
När jag skulle visa min irritation erinrade jag mig att den svenska kvinnan bredvid mig tilltalat konduktören på engelska, så jag hejdade mig.

På en stuga i Norge berättade jag för två danskar att jag betalat femtio kronor för att tälta invid; om jag inte varit medlem hade det kostade sjuttio. Och när de inte förstod fick jag översätta till halvtreds och halvfjerds. När jag mötte ett gäng danska vandrare i Frankrike och frågade "var började ni" , och de inte förstod, prövade jag med "hvor begyndte I?" och det gick bättre. I Köpenhamn rätt nyligen frågade jag en kvinna om närmsta butik för livsmedel (tyska Lebensmittel); när hon inte förstod prövade jag det norska dagligvarer (det heter ungefär samma på danska) varpå hon övergick till att tala engelska - det var ju jag som inte förstod!

Sant är att danskar och svenskar kan behöva anstränga sig lite för att förstå varandra, men är det inte värt det? Första gången jag var i Danmark, 1959, hade danskarna inget problem med svenskan, och jag lärde mig rätt snabbt.
 
Brukar bli någon form av "skandinavisk" när jag pratar med danskar och norrmän. Har även gått bra att konversera islänningar på samma blandspråk, går underligt nog bättre med några øl inombords. :)
 
Skandinaviska.

Norska, danska och svenska är i mångt och mycket samma skandinaviska språk. Jag tycker det är pinsamt när svt textar framförallt norska inslag, danskan har tyvärr utvecklats så att det tom sägs att det är ett generationsproblem i Danmark, så att det funkade 1959 för dig förvånar mig inte, textmässigt är det inga problem men uttalsmässigt!. Har själv upplevt att snabbköpspersonal pratat tyska med mig, dock har jag framhärdat och berättat att svenska inte är så väsensskilt från danska.
Siffror däremot, där hjälper det väl att man kan lite franska?
Men visst är dt värt att försöka, vi är inte så många så att behålla skandinaviskan känns rätt för mig.
Mikael
 
Kom osökt att tänka på denna: :cool:

<iframe width="420" height="315" src="//www.youtube.com/embed/s-mOy8VUEBk" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>
 
skåning B-)

Tjenare!

Skåning som jag är :) så är det jäkligt intressant när man kommer upp till Norrland ;-)

Mvh Nicklas
 
He he, här nere så säger vi allt norr om Eslöv är Norrland...nä, skämt åsido :) Norrland för mig börjar efter Gävle o uppåt, men det r nog olika beroendes vem man frågar ;)

"Sajjor sååå,hau d gutt". Med vänlig hälsning, Nicklas
 
Nu som "norrlänning" så tycker jag att norrland är så fel, vi säger väl inte götaland och sveland om dom södra delarna (förutom meteorologer) tror inte någon skåning vill kallas smålänning (eller vice versa) men Norrland är ca 2/3 av vårt avlånga land och har stora språkliga skillnader.
Använd landskap eller län, det är så mycket trevligare och enklare.
Det är så mycket enklare än att säga åt en Kirunabo, du som bor i Norrland visst känner du Tomas (Dileva i Gävle) :)

Älskar dom språkliga skillnader som finns i vårt lilla land och för den som vill veta så är "Norrländskans" ursprung i Uppland, så skåningar har inte så fel att säga att stockholmare är norrlänningar.....
 
Är många svenskar idag okunniga om grannländernas språk?
Ja, tyvärr. Till och med de som man kunde förvänta vore lite bildade är okunniga. Jag har t.ex. hört redaktören för "Vetenskapsradion historia" uttala "Eidsvoll" som "Ajdsvoll" och domaren i "På spåret", som ju ska vara språkman, uttala "Kirkenes" med k-ljud i början.
 
Född skåning, uppvuxen i Halland och numera bosatt i Värmland med en småländska. För varje flytt har norrlandsgränsen också flyttats. Visserligen var jag liten när jag bodde i Skåne, men då sa man att Norrland började på andra sidan Hallandsåsen. När jag bodde i Halmstad, sa jag att allt norr om Göteborg är Norrland. Nu säger jag att Norrland börjar strax norr om Karlstad.

Perspektiven flyttas när man reser runt och upplever vårt land. Även om det mest är kiv lite så där på skoj, om var Norrland börjar, ligger det kanske lite i det. Inte att Norrland skulle ligga någon annanstans än det gör, men viljan att vilja definiera vilka som är norrlänningar, så att man själv inte blir "norrlänning". Något som jag tror bottnar i alla fördomar och stereotyper som framställs om "Norrland". Ett land som börjar norr om Stockholms tullar, där alla är tystlåtna, går i flanellskjortor, kör skoter och bor i stor ödslighet och laglöshet. Vem vill vara dem, i ett land som ständigt urbaniseras, där flytten till staden är det fina, allt ska vara öppet dygnet runt och man ska kunna ta T-banan till allt? Så går det i ett så centraliserat land som Sverige där allt som sker runt om i landet filtreras av några få stockholmsbaserade redaktioner ur deras perspektiv från lattekafféet på söder (där fick jag plats med mina egna fördomar ;) ) Lite tillspetsat kanske, men det ligger mycket i det. En älg i Stockholm blir riksnyhet, eller om bussen till Saltsjöbaden är inställd pga "snökaos" finns genast reporter på plats. Körde bil till jämtlandsfjällen häromdagen och lyssnade på radio, SR P1 där man på fullt allvar diskuterade att bilens era var på väg att ta slut, hur bilåkandet minskade osv. Jag var någonstans mellan Torsby och Malung och började genast fundera på hur de tänkte nu? Hur tar man sig mellan Torsby och Malung när bilens era är förbi? Kanske man har slutat åka bil mellan Nacka och Täby, kanske var det det som siaren i radion dragit slutsatser av. Här ute i skogen dröjer det i alla fall innan blåa linjen börjar gå.

Själv uppskattar jag den flora av språk, dialekter, kultur och geografi som vårt land, och Norden för den delen, består av. Sommaren har gått från danska Bornholm, via Skåne, glasriket i Småland, västkusten och Halland, östgötaslätten, Bergslagen, Värmland, Dalarna och nu sist Jämtlandsfjällen med återresa genom Norge. Mycket sevärt, mycket unikt och så mycket som ändå är gemensamt.

För att återknyta till trådens kärna. Nordiska språk. Brukar sällan ha svårt att förstå eller göra mig förstådd med min skånsk-halländska i varken Norge eller Danmark. Har danskar i släkten och här uppe i Värmland kollegor som pratar halvnorska. Vad jag har lärt med åren är att en klar och tydlig svenska kommer man längst med. Vilket en svensk dam för några år sedan, på café i Danmark fick lära sig. Damen försökte gör sig till med lite halv-danska med biträdet och skulle beställa något som hon inte uttalade begripligt på danska. Biträdet skakade på huvudet, kunde inte förstå. Damen vänder sig till sin man och frågar vad detta heter på danska, varpå biträdet utbrister "Jaha, du ska ha en *sådan på svenska*. För att inte tala om det roliga när folk ska försöka sig på att beställa mängder på danska och ska göra sig till med halvtreds och halvfems och det inte blir rätt och dansken får rätta dem på svenska.

Snakke svensk och be dem du pratar med att ta det lite långsammare, så förstår man våra skandinaviska grannar i alla fall, utan att behöva blanda in engelska, svengelska, svorksa osv..
 

avslutad210712

Gäst
Jag är från Norrbotten inte från Norrland

Har haft besök av en från Svealand nu i några dagar en av mina tidigare arbetskompisar flyttade till Götaland.

Tänk så skulle jag aldrig säga men att säga att man varit till Norrland är fullt acceptabelt.

Nåja jag inser att skolan av idag har en hel del att lära ut.