Nödsändare, bra eller dåligt?

[HasseQ]

Stäng tråden nu…det blir tristare och tristare…

HaHa, så kan det gå. Blir man överbevisad så vill man istället censurera och stänga ned. Men då tycker jag det är bättre att diskutera olika aspekter på ett intelligent sätt !

 

[Totteman]

HaHa, så kan det gå. Blir man överbevisad så vill man istället censurera och stänga ned. Men då tycker jag det är bättre att diskutera olika aspekter på ett intelligent sätt !

Håller med. Men, har vi inte rett ut en del nu? Vad finns mer att säga egentligen?

Känns som om det inte är nya saker direkt som tas upp…så det blir bara patetiskt.

Låt höra lite nya saker som inte är personangrepp. Jag är idel öra…nytt som sagt.

 

[pooll]

Stäng tråden nu…det blir tristare och tristare…

Du säger i var och varannan tråd att du inte ska skriva mer, men ändå återkommer du och skriver igen?

Kom igen nu. Ha lite tolerans.

 

[Still Alive]

Det vore ju intressant om det fanns någon verklig kunskap om detta och inte bara allas killgissande.
Min egen erfarenhet från andra aktiviteter är att säkerhetsutrustning definitivt påverkar beteendet. (Utan att lägga värderingar i vilket beteende sån är "bättre")

Tydligaste exemplet är väl klättring. Jämför att klättra exakt samma led på topprep (i princip helt ofarligt), på led (du riskerar kanske ett skrubbsår eller i allra värsta fall en fotled) eller frisolo (du riskerar invaliditet eller död).
Jag lovar att de allra flesta förvandlas till "superman" när topprepet tar bort det konsekvenstänkande som trots allt krävs på led. Omvänt är det en helt annan sak att frisola även på klippor där du annars skulle kunna klättra upp i träskor.

Samma sak med skridsko exempelvis. Beter du dig likadant i sällskap som ensam? (även om du är fullt utrustad för et ofrivilligt bad)

Nu påstår jag ju naturligtvis inte att en nödsändare är en lika drastisk förändring, men jag har svårt att se hur den inte skulle påverka alls. Utan nödsändare skulle jag exempelvis passa mig för att göra ett spontant vägval där jag riskerar att bli försenad, för att inte oroa familj och/eller räddningstjänst. Det handlar ju inte om något stort fysiskt risktagande. Jag riskerar kanske att missa tåget, men det är ändå ett förändrat beteende.

Återigen, jag lägger ingen direkt värdering i beteendena. Det är inte "bättre" att vara analog i fjällen, lika lite som det är "bättre" med öppen eld än gaskök, men kanske annorlunda.

Om jag vandrar på is utan isdubbar och ispik är jag mycket mer försiktig än om jag har den utrustningen med mig. Temperaturen spelar också roll. Jag aktar mig mycket mer för att blöta ned mig om det är -30°C jämfört med om det är någon plusgrad. En del människor kör långsammare med bilen om det är halt. Om vederbörande dessutom inte hunnit byta till vinterdäck kanske hen tar det ännu försiktigare.

 

[Larssky]

Förbjud allt som kan vara bra för nåns säkerhet och tillåt bara utsidans machomän gå ut i naturen.
På väg hemifrån tillåts inte bilbälte för dem. Helst ska också en rejäl stänkare ha slunkit ner.
Säkert för alla fegisar som får hålla sig hemma.

 

[nilssa]

Jag vet inte om jag då räknas till kategorin machomän. (Själv blir jag smickrad men många i min omgivning skulle skratta högt!)

Jag har dock verkligen inga synpunkter på vad någon annan har i sin rygga. Det jag ifrågasätter är när nödsändare presenteras som en essentiell säkerhetspryl. Man kan vilja ha möjlighet att ha kontakt med anhöriga ändå av olika skäl, som sagt, inga synpunkter på det.

Slutligen: ja det är lite tröttsamma inlägg i tråden. Men också en del intressant, tex om Carsten Lorange. Strålande läsning.

 

[Totteman]

Du säger i var och varannan tråd att du inte ska skriva mer, men ändå återkommer du och skriver igen?

Kom igen nu. Ha lite tolerans.

Ja...måste ju skriva lite mer haha...som svar på "intressanta inlägg av machomän" som tror att de kan få hjälp om de råkar illa ut utan nödsändare.

Men ok...jag lägger ner nu. Svarar inte mer i denna tråd...så detta blir sista inlägget. Skriv vad ni vill...jag läser och svarar inte.

 

[pooll]

Förbjud allt som kan vara bra för nåns säkerhet och tillåt bara utsidans machomän gå ut i naturen.
På väg hemifrån tillåts inte bilbälte för dem. Helst ska också en rejäl stänkare ha slunkit ner.
Säkert för alla fegisar som får hålla sig hemma.

Det är väl bra om valmöjligheterna finns, men se till att bekosta helikoptersupporten själva. 25 000 kr i timman för en helikopter som nån skrev i förra tråden. Har man råd kan man ju ha en helikopter hovrande ett par kilometer bakom sig under hela turen - man vet aldrig! rätt vad det är kanske man behöver bli lyft över en jokk eller få nya strumpor nedkastade. Synd bara att "flapp flappandet" låter så in i bängen och skrämmer djur och människor.

 

[-Fredrik-]

Är det så att fjällvandrare dör? Jag vänder mig lite mot den underliggande premissen att har man ingen nödsändare så riskerar man att dö. I princip ja, men jag vill hävda att risken är extremt liten. Det har hänt att vandrare frusit ihjäl, speciellt på vintern men även på sommaren. Men hur många har svultit ihjäl eller förblött? Jag kommer inte på något exempel. En tysk (tror jag det var) försvann för ett antal år sedan och där kan man kanske misstänka sjukdom eller fallskada?

Tråden handlar väl nästan bara om Sarek och för en del också tillräckligt lätta turer där men om man ser det lite bredare så sker det väl en del.

I Norge har flera omkommit i år, flest fall tror jag men tror någon också blev sjuk. Flera av dem har funnits dagen efter efter en sök insatts har jag för mig.

 

[tango]

Stäng tråden nu…det blir tristare och tristare…

Det står var och en fritt att sluta läsa och posta. Låt de som vill fortsätta diskutera så länge tonen är rimlig och enligt utsidans regler.

/Patrik

 

[johlinde]

Angående det här med riskbeteende...
Den dagen jag fattade att jag kunde bära med mig en liten pryl på 100g som kunde underlätta kommunikation och hjälp vid nödsituationer så var det en no-brainer för mig att skaffa en. Det har gjort att anhöriga blir lugnare (dvs, jag slipper ha långa diskussioner om varför jag nödvändigtvis ska ge mig ut på egen hand), men det har såklart även gjort att jag haft lättare att komma över tröskeln mentalt att ta mig ut i områden med begränsad mängd människor/långa färdvägar till nån slags civilisation.

Däremot är jag extremt medveten om att även om jag har en inreach, så betyder det inte omgående hjälp.
Drullar jag omkull och bryter båda benen så kommer det innebära rätt lång tid av väntan i relativt stora plågor innan jag kan få assistans, även med en inreach. Det är inte heller säkert att jag faktiskt kommer vara kapabel att larma själv om något händer.
Av bl.a. de anledningarna tar jag inte mer risker när det gäller hur jag beter mig när jag väl är ute i mer stökig miljö, även om min inreach är med.

 

[jörgen hellsten]

Ja en fråga: Känner du att möjligheten att kalla på hjälp påverkar hur du planerar och genomför en vandring? Och hur du upplever den?

Som sagt, jag kommer definitivt ha sändaren med mig även i fortsättningen. Fördelarna överväger onekligen. Men någonting känns ändå inte på samma sätt.

Det är lite som skillnaden mellan att plocka fram en öl ur ryggsäcken efter fem dagars vandring och att köpa en likadan öl på en fjällstation. Objektivt är det samma sak, men det känjns inte så.

Tips, planera som vanligt. Lägg in sändaren som en extra säkerhet. Jag har svårt att se att riskanalysen jag gör inför tur själv, med vänner eller när jag guidar skulle ändras för att jag har med en sändare.