Machismo

[mellpat]

Huvudet på spiken!

Vi kvinnor är också skyldiga till att världen inte är jämställd.

Varför behöver världen vara jämställd? Min fru verkar rätt nöjd med att ha mig som betjänt, privatchaufför, hantverkare och lite till. Det är mest bara när hon har synpunkter på hur båten ska framföras som det skär sig. Ett skepp med två kaptener går ju under.

Tror att dom flesta kvinnor med småbarn skulle föredragit att vara hemma och ta hand om sina barn framför att skyffla ungarna till dagis och själva syssla med något välbetalt men ofta meningslöst arbete.

 

[spaceromancer]

Re: Jägare - macho?

Någon nämnde jägare...

Han kör bil till älgpasset och parkerar på en bilskogsväg. Går de sista 200 meterna eller mindre till ett torn. Klättrar upp och sätter sig att vänta. Har han tur kommer en älg lufsande. Ur bakhåll skjuter han älgen. Skyndar ner ur tornet och ilar fram till platsen där djuret föll. Tankarna irrar, det var väl en älg jag sköt? Men varför hade den ljusrött band om pannan?

Vad är det för macho att skjuta djur ur bakhåll?

Eller som de där kungajakterna? 120 "jägare" står på rad och skjuter älgar framfösta av drevkarlar. Sedan tar de en sup och känner sig väldigt macho.

Nä, stryp en älg med händerna, det kunde vara något.

Det är nog inte just dödandet, eller lönnmördandet om du föredrar det, som är det viktiga när vi talar om jakt och manlighet. Jag tror att det istället handlar om en av det få tillfällen då männen fortfarande faktiskt kan utöva sina manlighetsriter något sånär accepterat. Att få känna att man är en man bland andra män. Att sitta runt lägerelden och skryta om tidigare byten, ha sina vapen med sig, det kan komma att handla om död och blod, det är spänning. Det finns inte många tillfällen i det moderna samhället då det är fritt fram för mannen att ge utlopp för allt det där. Inte alls förvånande att många ser framemot första jaktdagen.

 

[srpp]

Vad är det som får dig att se macho som negativt? "Vi som riskerar (?) att bli sedda som Machisimos."

Generellt om diskussionen som spretar iväg här ovan; Gott så, men denna diskussion är ingalunda en liten fråga när man pratar generaliseringar om jägare, om troll och om mexikaner, när man pratar konstruerade kön och "naturliga", när man pratar andras bilder orsakerna/begreppen och egna bilder av orsakerna/begreppen, när man gärna vill påtala att det är någons fel till att det blev som det blev. Samt det helt vanliga utsidantemat att vissa människor vill ta ut sig, vill kämpa, vill bli trötta, mår bra av svåra mål och mår bra av ett "risktagande" andra inte mår bra av. Jag hoppar av den diskussionen och försöker svar på din fråga ovan istället.

Jag gillar "äventyr", jag är uthållig, jag är rimligt stark, jag tagit mig an en del halvkonstiga personliga utmaningar i när och fjärran, jag har tagit risker (kalkylerade och värdefulla enligt mig), jag är man.

Jag kunde ansetts vara Macho av en del av min omgivning, men så tror jag inte att de ser det så...

Machobegreppet talar för MIG om någon:
- som inte bryr sig om andra,
- som måste dölja sina svaga sidor,
- som inte kan tala om sina känslor,
- som inte är riktigt trygg bland helt vanligt folk,
- som inte kan acceptera att andra faktitisk gillar och får kickar (!) av exempelvis opera,
- som inte har vidare stor fantasi/empati gällande andras behov, tankar och känslor.
- som sällan tänker på andra värden än "resultat" eller det allra mest självcentriska.

Jag vill gärna vara lite vag på flera sätt här (jag känner mig inte så rapp och skarp idag), och formuleringen/exemplifieringen är klart sisådär...

Jag tackar för mig och längtar genast efter nya tuffa utmaningar med visst mått av riskkalkyleringen. Gärna med sällskap en intellektuell liten kvinna... De är minst lika bra på den sortens utmaningar som stora starka män! Och mycket roligare att "hänga med".

Jag rekommenderar boken:
Titel: "Med uppenbar känsla för stil"
Författare: Stephan Mendel-Enk
Kategori: Fakta/samhälle
Förlag: Atlas
Antal sidor: 128
ISBN: 9173891444
Utgiven år: 2004

 

[flindra]

Men om vi försöker ta ett steg tillbaka och objektivt fundera på vad det är som känns så fel med att visa fysiskt och moraliskt mod, och försöka vara en karla-karl, vad ser vi då? Jag ser att män mer eller mindre automatiskt halkar in i sina "mansroller" och kvinnor väljer gärna "manliga" män. Politiker och andra opinionsbildare försöker få oss att tro att allt det där är fel, och att så är det inte, eller åtminståne så skall det inte vara så. Och vi håller med. Och fortsätter som vi alltid gjort.

Huvudet på spiken!

Vi kvinnor är också skyldiga till att världen inte är jämställd.

Trevligt att få medhåll
Men vad är det i texten du känner dig medskyldig till?

Jag är väldigt medveten om hur jag tänker / upplever olika saker. När en kvinna talar tolkar jag automatiskt det hon säger på ett annat sätt än jag gör om det är en man som säger något. Det här är verkligen helt förskräckligt, och jag jobbar verkligen med att ändra på det, men det sitter så djupt rotat i hela samhället att det faktiskt är svårare än man tror att ändra! Men det första är ju i alla fall att bli medveten om det, och sedan kan man försöka göra något åt saken.

Det viktigaste för mig är nog att ge samma slags uppfostran till mina framtida barn oavsett om de är tjejer eller killar. Och uppmuntra det dem tycker är roligt. Om jag får en son som älskar att sy så ska han få göra det.

 

[mellpat]

Jag rekommenderar boken:
Titel: "Med uppenbar känsla för stil"

Olle11, hoppas du inte bekymrar dig för min stil. För som "agent provocateur" måste man sätta sig över sånt.

Åter till trådens ämne ...

 

[mellpat]

Män med stora hundar och kniv i bältet är vad jag tänker på vid ordet "macho". Nej tack för min del.

 

[Martin Fjäderlätt]

Macho är omanligt

Det finns ett grundläggande problem med machobegreppet, nämligen att de två grupper som omhuldar det mest är:

1. Medelhavsmän som bor hemma hos morsan tills de är tretti och inte skulle överleva en vecka utan en kvinna som gav dem föda.

2. Homosexuella män med läderkeps och mustasch.

Så personligen har jag otroligt svårt att se det som något mansideal som är nåt att ha.

(PK-parentes: Mina goda vänner med egenskaperna "homosexuell" och "medelhavsursprung" får ha överseende med att jag inte rankar dessa två egenskaper så högt i mitt manlighetsideal. Det är inget personlig, och ni har andra egenskaper som jag högaktar. )

 

[spaceromancer]

Jag är väldigt medveten om hur jag tänker / upplever olika saker. När en kvinna talar tolkar jag automatiskt det hon säger på ett annat sätt än jag gör om det är en man som säger något. Det här är verkligen helt förskräckligt, och jag jobbar verkligen med att ändra på det, men det sitter så djupt rotat i hela samhället att det faktiskt är svårare än man tror att ändra! Men det första är ju i alla fall att bli medveten om det, och sedan kan man försöka göra något åt saken.

Det viktigaste för mig är nog att ge samma slags uppfostran till mina framtida barn oavsett om de är tjejer eller killar. Och uppmuntra det dem tycker är roligt. Om jag får en son som älskar att sy så ska han få göra det.

Här har vi nog olika åsikter. Istället för att försöka tvinga dig själv att tänka och uppleva allt likadant med män och kvinnor, så skulle jag föreslå att du accepterar att det är så det fungerar. Jag tror att du gör dig själv en otjänst genom att försöka tvinga fram något annat. Onaturligt skulle jag vilja säga. Att du är medveten om skillnaden tror jag är riktigt bra, och då är det ju kanske lätt att kompensera skillnaderna medvetet efteråt. Men att försöka programmera om sin hjärna tror jag bara ger onödiga bekymmer.

Vad gäller barnuppfostran däremot så är vi helt överens

 

[spaceromancer]

Machobegreppet talar för MIG om någon:
- som inte bryr sig om andra,
- som måste dölja sina svaga sidor,
- som inte kan tala om sina känslor,
- som inte är riktigt trygg bland helt vanligt folk,
- som inte kan acceptera att andra faktitisk gillar och får kickar (!) av exempelvis opera,
- som inte har vidare stor fantasi/empati gällande andras behov, tankar och känslor.
- som sällan tänker på andra värden än "resultat" eller det allra mest självcentriska.


Jag tackar för mig och längtar genast efter nya tuffa utmaningar med visst mått av riskkalkyleringen. Gärna med sällskap en intellektuell liten kvinna... De är minst lika bra på den sortens utmaningar som stora starka män! Och mycket roligare att "hänga med".

Jag rekommenderar boken:
Titel: "Med uppenbar känsla för stil"
Författare: Stephan Mendel-Enk

Begreppet macho verkar ha lite olika innebörd för olika personer, men det alla har gemensamt är den negativa klangen. Som inte riktigt överenstämmer med psykologilexikonets beskrivning. Det tycks mig som om machokillarna har fått sig oförtjänligt tilldelade en hel hög med negativa egenskaper. De har blivit som en sopcontainer för alla möjliga negativa egenskaper.

Som en liten parantes en kommentar till det du skriver på slutet. Att vara ute tillsammans med olika slags personer gör att man själv kan bejaka olika sidor hos sig själv. Så känns det för mig i alla fall. Med vissa personer kan man diskutera konst och poesi, med andra kan det bli topplockspackningar. Och det känns lika bra att ibland ge sig hän åt riktiga machoattityder, som det ibland kan vara att fotografera blommor och förundras över allt det vackra runtomkring.

Boktipset verkar intressant.

 

[mipert]

Frida Brantvall
...Mycket föll på plats när jag läste den här boken: http://www.bokus.com/b/9789164202062.html Speciellt minröjarna i slutet av boken är ju guld värda, alla kvinnor/tjejer borde läsa dem!..

Haha, jag lånade boken till min fru för två veckor sedan, nu måste jag också läsa den.

Frida Brantvall
...Men tillbaks till ordet macho: För mig handlar det om någon som har ett stort hävdelsebehov, och som måste få bekräftelse på att han är bra/bäst. Och som gärna skryter om hur otroligt mycket bättre än alla andra han är...

Ovanlig tolkning tycker jag, många människor hävdar sin överlägsenhet utan att på minsta sätt kunna falla in i machorollen.

Jag vet en nätverkstekniker som tycker att ingen fattar hur kunnig och kompetent han är, alla andra är bara ett stort skämt. (Han är duktig också...)

På en grafisk utbildning för ett antal år sedan hade vi en gästföreläsare som tidigare läst den kursen, han rackade ned på allt och sade rakt ut att han inte lärt sig något av värde på kursen.

Jag har haft folk som jag utbildat i Photoshop, de har sagt att de är tvingade dit och att jag inte har något att lära dem. En av dem kom fram efter kursen och sade ödmjukt att han trodde han kunde allt men att han efter en stund förstått att han haft fel. Respekt.

Om jag sagt till andra på plats att de är macho hade de absolut inte hållit med.

Jag känner det är svårt att skriva ned vad macho betyder för mig, men det har att göra med självsäkerhet, en känsla av överlägsenhet (utan att behöva hävda det), att veta vad som är rätt och fel i världen och liknande.
Egenskaper som styrka -inte muskler- passar också in.
Att styra båten rakt in i stormen bara för att man kan göra det...
”Damn the torpedoes, full speed ahead”...

Ibland är det en positiv egenskap, ibland något att skratta åt.
Framförallt de som anser sig ha allt på plats och veta hur världen fungerar (trots att de inte läser tidningar eller träffar andra än sin lilla killkompisklick) kan vara tröttsamma.

 

[The Trooper]

Vadnurå,räcker det inte med en stor muskelbil och en strumpa innanför kalsongerna längre?


peter

 

[srpp]

Det tycks mig som om machokillarna har fått sig oförtjänligt tilldelade en hel hög med negativa egenskaper. De har blivit som en sopcontainer för alla möjliga negativa egenskaper.

Jag tror du har rätt. Så är det ju ofta med språket. Det tar olika vägar... Det är dynamiskt. Används i olika sammanhang. Utvecklas... Kanske blir det en återupplivning av Machobegreppet och dess positiva betydelser (stark, duglig, uthållig, överlevadskunnig, erfaren, onaiv, etc) tack vare ditt öppna grubblande. Kanske har tiden och samhällsandan sprungit ifrån Pyskologilexikonets definition? Kanske kommer de goda, starka, dugliga, uthålliga, målmetvetna personerna (män OCH kvinnor, gamla OCH unga) etiketteras med något helt nytt, så att Machobegreppet får utvecklas som slasktratt för diverse oförtjänade (?) negativa egenskaper.

Satt på café nyss och dryftade frågan med en klok person. Denne kamrat tänkte på Hemmingway och hans "Den gamle och havet" som en beskrivning av den "goda" och "icke-korkade" versionen av Macho.. Kan väl ses som ytterligare ett litteratur tips.

[OT med Mellpat: Litteraturtipset var ingalunda riktad mot dig. Jag tror jag har genomskådat dina provokationer. Jag är dock inte så säkert, jag kan erkänna att du ibland uttrycker dig på ett sätt som får mig att känna olustkänslor. Men det där vet du ju förstås. Jag tror att du gillar det där spelet. Fine with me. Även om min naiva och känsliga sida kan/kunde hoppas på annat. ]