Förundras alltid
över hur mycket hybris det sprutar ur självutnämnda världens-räddare med jämna mellanrum. Först är det någon som kommer på en tokighet (kan handla om vad som helst men helst ska det vara nytt och fräscht, på tapeten så att säga) och genast bildas det en kö av följare som i sökandet av tröst mot den Kirkegaardiska existentiella ångesten hakar på vad som helst i hoppet att livet då får en mening. En övergående mognadsprocess?
Man kan även lägga märke till att flertalet av våra myndigheter (någon som har koll på hur många de är?) också kan lida av den existentiella ångesten och i sökandet av det egna existensberättigandet gärna hakar på trender. Någon övergripande, från ovan, perspektiv tycks saknas. Ena året är det vissa bilar som är miljöbilar, andra året andra, tredje ska det vara biogas, fjärde ska det vara flexifuel osv. Det låter som att man kämpar för miljön så det glöder men i praktiken har man inte gjort ett dugg då biltillverkare kan omöjligen anpassa sin produktion så att riktigt miljövänliga bilar kommer ut på marknaden. Det var väl det som var tanken med diverse subentioner för mijlöbilar, att skapa efterfrågan på mijlövänligare bilar? Nej, planering och uthållighet ger ju inte massmedialexponering. Det ska vara sexigt. Det ska bringas fram ett offer gärna i form av nya skatter till staten.
Det räcker ju att snickra ihop lite potemkin-kulisser så att det ser ut som att man gör något, visa upp sig i massmedia, gynna någon aktör i näringslivet (tänk att mijöbilsreglerna alltid varit som skräddarsydda för SAAB och Volvo, länge hade dessa tillverkare nästan monopol på flexifuel...), gynna sin karriär och sedan räcker det.
över hur mycket hybris det sprutar ur självutnämnda världens-räddare med jämna mellanrum. Först är det någon som kommer på en tokighet (kan handla om vad som helst men helst ska det vara nytt och fräscht, på tapeten så att säga) och genast bildas det en kö av följare som i sökandet av tröst mot den Kirkegaardiska existentiella ångesten hakar på vad som helst i hoppet att livet då får en mening. En övergående mognadsprocess?
Man kan även lägga märke till att flertalet av våra myndigheter (någon som har koll på hur många de är?) också kan lida av den existentiella ångesten och i sökandet av det egna existensberättigandet gärna hakar på trender. Någon övergripande, från ovan, perspektiv tycks saknas. Ena året är det vissa bilar som är miljöbilar, andra året andra, tredje ska det vara biogas, fjärde ska det vara flexifuel osv. Det låter som att man kämpar för miljön så det glöder men i praktiken har man inte gjort ett dugg då biltillverkare kan omöjligen anpassa sin produktion så att riktigt miljövänliga bilar kommer ut på marknaden. Det var väl det som var tanken med diverse subentioner för mijlöbilar, att skapa efterfrågan på mijlövänligare bilar? Nej, planering och uthållighet ger ju inte massmedialexponering. Det ska vara sexigt. Det ska bringas fram ett offer gärna i form av nya skatter till staten.
Det räcker ju att snickra ihop lite potemkin-kulisser så att det ser ut som att man gör något, visa upp sig i massmedia, gynna någon aktör i näringslivet (tänk att mijöbilsreglerna alltid varit som skräddarsydda för SAAB och Volvo, länge hade dessa tillverkare nästan monopol på flexifuel...), gynna sin karriär och sedan räcker det.
.
