Några tankar, inspirerade av
Ett delmål är ju också, att det "Alex(andra)" inte ska behöva gå omvägen via saker som hen inte kan fortsätta använda, även om hens friluftsliv utvecklas i alltmer "avancerad" riktning, med kanske långa fjällturer som slutmål. Idealet vore ju om hen kunde fortsätta bygga vidare på ett additivt system, alternativt kunna använda vissa av de "enkla" sakerna till vardags och/eller fortsatta veckohelgsutfykter i hemmaskogen. Ska detta funka, får de valda sakerna varken vara för speciella eller för dåliga/kortlivade.
Jag kan möjligen tycka att de större ryggsäckarna är sådana återvändsgränder man hade velat slippa - för långre turer med lite tyngre packning komer "Alex" att vilja byta ut dem. Möjligen funkar de fortsatt OK som stads/jobb/dagsturssäck, men då finns det lättare och mer packbara varianter, t ex denna, som "Alex" i framtiden kan fortsätta använda som packpåse/kuddfodral/toppbestigningsryggsäck på sina långturer.
Ponchon kommer helt säker att bytas ut, men kan ju fortsätta göra nytta som cykelcape i stan. Själv gör jag så, för jag vill inte slita på mitt relativt dyra regnställ i onödan.
***
Med detta sagt: jag är inte alls lika säker som du på att "Alex" måste spräcka gränserna för sin budget och/eller packvikt för att trivas. Åtminstone om hen får längre förberedelsetid, vilket jag håller med om behövs. Om inte annat behöver hen träna tarpuppsättning, och möjligheten att pricka in ett bra väderfönster skulle jag se som en förutsättning.
***
Själv hade jag faktiskt enklare och billigare, och även lättare, kit med mig på min allra första fjällvandring. Som ändå var helt exotisk för mig, eftersom jag aldrig förr konfronterats med den sortens klimat och naturtyp.
Sovsäcken var nog i paritet med "Alex" utvalda, men liggunderlaget tunnare. Regnkläderna var min vanliga cykelcape, som även riggades till "tarp" på natten - den täckte huvudänden av sovsäcken och "förvaringsutrymmet" runtom den. Fotänden skyddades av en enkel men vattentät bivvybag. Med den uppsättningen gällde det att inte bli kissnödig en regnig natt
Brännaren för t-spriten var "skalet" efter ett större värmeljus, grytan en gammal bucklig trangia hittad i studentkorridorens kök, och grytstöden/vindskyddet riggades lätt av några stenar.
Ryggsäcken var en Camp Trais-kopia från mitt omfattande Interrail- och liftarliv, köpt second hand för ett relativt högt vänskapspris av en kompis som tröttnat. En god investering, för den var både lätt och slitstark.
Jag gick i min vanliga ulltröja, dito enkla poplinbyxor, och farsans supertunna men tätvävda 60-talsskjorta i någon sorts syntetblandning som vindjacka. Den hade så optimal funktion att jag fortsatt använda den ända tills nu.
Visst begick jag misstag. Jag kom iväg med mina approach-liknande lätta Tatra-skor (i princip det enda av mina "friluftsprylar" som inte blev kvar i mitt gamla hemland när jag kraschlandade i Sverige). Men fick vända och skaffa billiga gummistövlar på bensinmacken. Samt ett myggstift.
Som framgår har jag både överlevt och fortsatt fjällvandra
Jag lyfter detta viktiga resonemang en gång till. Visst är det en balansgång, och tråden är inte till för att hitta billigast och lättast teoretiskt möjliga fakir-lösning, utan just att undersöka var den rimliga balanspunkten kan inställa sig.(...)
Jag tycker det är en bra tanke att klara låg vikt till låg kostnad, men risken är att man behöver kompromissa för mycket med komforten. Det är risk att en nybörjare istället tappar lusten om det görs för mycket avkall. Jag har gått den (kanske lite onödigt) långa vägen och började på 25kg+ i ryggsäcken men är nu för en veckas kalfjällsvandring nere på ca 13 kg (inkl alla förbrukningsvaror UTOM vatten) i säcken. Tröja, byxa, kalsonger, strumpor och skor på kroppen. Det har krävt många år för att veta vad man känner sig bekväm att göra avkall på. Jag hade nog inte funnit glädje i att bli utkastad i skogen med dagens packning när det begav sig.
För att den fiktiva personen ska få en angenäm upplevelse behöver hon antingen längre tid på sig med förberedelser, högre budget eller lite mer vikt
Ett delmål är ju också, att det "Alex(andra)" inte ska behöva gå omvägen via saker som hen inte kan fortsätta använda, även om hens friluftsliv utvecklas i alltmer "avancerad" riktning, med kanske långa fjällturer som slutmål. Idealet vore ju om hen kunde fortsätta bygga vidare på ett additivt system, alternativt kunna använda vissa av de "enkla" sakerna till vardags och/eller fortsatta veckohelgsutfykter i hemmaskogen. Ska detta funka, får de valda sakerna varken vara för speciella eller för dåliga/kortlivade.
Jag kan möjligen tycka att de större ryggsäckarna är sådana återvändsgränder man hade velat slippa - för långre turer med lite tyngre packning komer "Alex" att vilja byta ut dem. Möjligen funkar de fortsatt OK som stads/jobb/dagsturssäck, men då finns det lättare och mer packbara varianter, t ex denna, som "Alex" i framtiden kan fortsätta använda som packpåse/kuddfodral/toppbestigningsryggsäck på sina långturer.
Ponchon kommer helt säker att bytas ut, men kan ju fortsätta göra nytta som cykelcape i stan. Själv gör jag så, för jag vill inte slita på mitt relativt dyra regnställ i onödan.
***
Med detta sagt: jag är inte alls lika säker som du på att "Alex" måste spräcka gränserna för sin budget och/eller packvikt för att trivas. Åtminstone om hen får längre förberedelsetid, vilket jag håller med om behövs. Om inte annat behöver hen träna tarpuppsättning, och möjligheten att pricka in ett bra väderfönster skulle jag se som en förutsättning.
***
Själv hade jag faktiskt enklare och billigare, och även lättare, kit med mig på min allra första fjällvandring. Som ändå var helt exotisk för mig, eftersom jag aldrig förr konfronterats med den sortens klimat och naturtyp.
Sovsäcken var nog i paritet med "Alex" utvalda, men liggunderlaget tunnare. Regnkläderna var min vanliga cykelcape, som även riggades till "tarp" på natten - den täckte huvudänden av sovsäcken och "förvaringsutrymmet" runtom den. Fotänden skyddades av en enkel men vattentät bivvybag. Med den uppsättningen gällde det att inte bli kissnödig en regnig natt
Brännaren för t-spriten var "skalet" efter ett större värmeljus, grytan en gammal bucklig trangia hittad i studentkorridorens kök, och grytstöden/vindskyddet riggades lätt av några stenar.
Ryggsäcken var en Camp Trais-kopia från mitt omfattande Interrail- och liftarliv, köpt second hand för ett relativt högt vänskapspris av en kompis som tröttnat. En god investering, för den var både lätt och slitstark.
Jag gick i min vanliga ulltröja, dito enkla poplinbyxor, och farsans supertunna men tätvävda 60-talsskjorta i någon sorts syntetblandning som vindjacka. Den hade så optimal funktion att jag fortsatt använda den ända tills nu.
Visst begick jag misstag. Jag kom iväg med mina approach-liknande lätta Tatra-skor (i princip det enda av mina "friluftsprylar" som inte blev kvar i mitt gamla hemland när jag kraschlandade i Sverige). Men fick vända och skaffa billiga gummistövlar på bensinmacken. Samt ett myggstift.
Som framgår har jag både överlevt och fortsatt fjällvandra