Tänkte bara dela med mig lite av mina erfarenheter och funderingar från sommarens cykelsemester. Jag bestämde mig för ca 1½ år sedan att jag skulle cykla från Kiruna till Ystad. När jag sedan gjorde lite mer research förstod jag att ska man göra det på "riktigt" är det ju Treriksröset-Smygehuk som gäller. Men jag bestämde mig ändå för den förstnämnda rutten och i vintras hade jag äntligen de finansiella resurserna för att planera och realisera det hela.
Den utrustning som införskaffades var en cykel, ett vaude bivi samt 2 vaude cykelväskor och en styrväska av okänt märke. Jag valde även att cykla med ryggsäck. Jag träningscyklade runt 45 mil innan jag gav mig av varav ungefär 30 av dem på en cykel utan växlar och de sista 15 på den faktiska färdcykeln.
Färdrutten var Kiruna-Gällivare (E10/E45), sedan E45 hela vägen ner till Mora, sedan gick jag över på väg 26 ned till Jönköping, från Jkpg till Växjö via väg 30, från Växjö till Höör på väg 23 och avslutningsvis väg 13 från Höör till Ystad. Sedan cyklade jag till Trelleborg (via Smygehuk) för att ta färjan till Tyskland för att möta upp min skjuts och sedan hem.
Gällande rutten jag valde så gjorde jag det utifrån att undvika ej-cykelbara vägar men samtidigt för att undvika grusvägar och annat meck som Sverigeleden innebar. Om man ska köra samma rutt som jag gjorde så funkade den väldigt väl men jag vill uppmärksamma på ett par knepiga ställen.
Orsa-Mora, när man passerar Orsa och ska till Mora är vägen väldigt smal och tungt trafikerad med lastbilar och husbilar mm. Här gäller det att ha ett otroligt fokus i 2-3 mil.
Vägen in till Jönköping - Se till att ta av på en alternativ sträckning om du kommer norrifrån och INTE råka hamna på vägen Mullsjö-Jönköping som jag råkade göra pga dålig research.
Den viktigaste lärdomen av alla är att om man tänker hålla sig på större vägar (och inte cykelleder) så ska man se till att kolla upp in och utfarter ur större städer som man ämnar passera så att man inte råkar hamna på motorväg, motortrafikled eller 2+1-väg som inte tillåter cyklister. Här gjorde jag ett par missar i researchen vilket medförde att jag hamnade på E18 i Kristinehamn samt cyklade på motortrafikled i Jönköping.
Jag hade otrolig tur med vädret för expeditionen tog 16 dagar (varav 1 hel vilodag och 2 halva vilodagar) varav det var 12 dagar med uppehåll/bra väder och 4 med regn/dåligt väder. Jag spenderade 5 nätter i tält och 11 på vandrarhem/hus. Snitthastigheten låg på 12-13 mil om dagen beroende på om man räknar på 14 eller 16 dagar. Jag fick inte punktering en enda gång på hela färdsträckan på runt 190-195 mil!
Dock hade jag andra problem med cykeln. Dels så slog trampan in i ramen vilket ledde till att jag fick lösa det med en temporär lagning efter halva resan vilket medförde att jag tappade 12 av 24 växlar, fick cykla på de lägsta växlarna resten av resan. Vidare var jag tvungen att byta stänkskärm eftersom jag konstant råkade sparka till den främre stänkskärmen när jag startade pga det begränsade utrymmet för fötterna. Detta eftersom jag för att komma iväg var tvungen att kränga styret till v och h pga den tunga lasten och då slog jag lätt i fötterna i skärmen.
Ur ett hälsomässigt perspektiv fick jag efter tre dagar problem med knäna pga överbelastning samt domningar i ring och lillfingret. Knäna löstes med tigerbalsam och hög smärttolerans och fingrarna håller jag på och rehabiliterar nu efteråt med övningar och vila. Fingrarna hade troligen kunnat undvikas om jag hade investerat i ett bättre styre än ett vanligt rakt, så att jag hade kunnat variera sittställningen samt om jag hade investerat i frontrollers och skippat ryggsäcken.
Själva resan gick på runt 7000-8000 men då snålade jag inte och använde Trangiat väldigt sparsamt och då räknar jag inte utrustnings och andra förberedelsekostnader. Vidare så tappade jag mitt Vaude Bivi mellan Orsa-Mora och då väderleken blev sämre bestämde jag mig för att sova på vandrarhem resten av resan vilket ökade kostnaderna.
Frågor och funderingar
Det jag dock undrar från andra långfärdsscyklister är om ni under resans gång alltid får problem med knäna vid någon tidpunkt? Eller om jag bara hade slarvat med förberedelserna samt överansträngde dem de första dagarna vilket jag sedan fick dras med resten av resan.
Hur undviker ni att sparka på framdäcket/stänkskärmen när ni rullar iväg på en tungt lastad cykel? När jag tog första trampet så var jag alltid tvungen att kränga styret till höger och vänster innan jag fått upp farten så jag kom iväg, 7/10 gånger medförde det att jag sparkade till framskärmen vilket oundvikligen ledde till att den blev sned och började slå in i hjulet till slut.
Ni som primärt tältar, hur får ni era kläder och utrustning torra vid längre regnperioder? För mina regniga dagar så hade jag ett väldigt tätt regnställ, men eftersom jag svettades såpass mycket under regnstället så medförde det att cykelkläderna iaf var dyblöta (och viss utrustning) när dagsetappen var avklarad. Nu löste jag det genom att jag sov på vandrarhem dessa dagar och därigenom kunde torka kläderna. Men hur klarar ni som tältar av att få saker torra?
Detta var min lilla berättelse. Är det några frågor är det bara att fråga på!
PS. Jag genomförde hela cykelturen ensam, såg att det inte framgick.
Den utrustning som införskaffades var en cykel, ett vaude bivi samt 2 vaude cykelväskor och en styrväska av okänt märke. Jag valde även att cykla med ryggsäck. Jag träningscyklade runt 45 mil innan jag gav mig av varav ungefär 30 av dem på en cykel utan växlar och de sista 15 på den faktiska färdcykeln.
Färdrutten var Kiruna-Gällivare (E10/E45), sedan E45 hela vägen ner till Mora, sedan gick jag över på väg 26 ned till Jönköping, från Jkpg till Växjö via väg 30, från Växjö till Höör på väg 23 och avslutningsvis väg 13 från Höör till Ystad. Sedan cyklade jag till Trelleborg (via Smygehuk) för att ta färjan till Tyskland för att möta upp min skjuts och sedan hem.
Gällande rutten jag valde så gjorde jag det utifrån att undvika ej-cykelbara vägar men samtidigt för att undvika grusvägar och annat meck som Sverigeleden innebar. Om man ska köra samma rutt som jag gjorde så funkade den väldigt väl men jag vill uppmärksamma på ett par knepiga ställen.
Orsa-Mora, när man passerar Orsa och ska till Mora är vägen väldigt smal och tungt trafikerad med lastbilar och husbilar mm. Här gäller det att ha ett otroligt fokus i 2-3 mil.
Vägen in till Jönköping - Se till att ta av på en alternativ sträckning om du kommer norrifrån och INTE råka hamna på vägen Mullsjö-Jönköping som jag råkade göra pga dålig research.
Den viktigaste lärdomen av alla är att om man tänker hålla sig på större vägar (och inte cykelleder) så ska man se till att kolla upp in och utfarter ur större städer som man ämnar passera så att man inte råkar hamna på motorväg, motortrafikled eller 2+1-väg som inte tillåter cyklister. Här gjorde jag ett par missar i researchen vilket medförde att jag hamnade på E18 i Kristinehamn samt cyklade på motortrafikled i Jönköping.
Jag hade otrolig tur med vädret för expeditionen tog 16 dagar (varav 1 hel vilodag och 2 halva vilodagar) varav det var 12 dagar med uppehåll/bra väder och 4 med regn/dåligt väder. Jag spenderade 5 nätter i tält och 11 på vandrarhem/hus. Snitthastigheten låg på 12-13 mil om dagen beroende på om man räknar på 14 eller 16 dagar. Jag fick inte punktering en enda gång på hela färdsträckan på runt 190-195 mil!
Dock hade jag andra problem med cykeln. Dels så slog trampan in i ramen vilket ledde till att jag fick lösa det med en temporär lagning efter halva resan vilket medförde att jag tappade 12 av 24 växlar, fick cykla på de lägsta växlarna resten av resan. Vidare var jag tvungen att byta stänkskärm eftersom jag konstant råkade sparka till den främre stänkskärmen när jag startade pga det begränsade utrymmet för fötterna. Detta eftersom jag för att komma iväg var tvungen att kränga styret till v och h pga den tunga lasten och då slog jag lätt i fötterna i skärmen.
Ur ett hälsomässigt perspektiv fick jag efter tre dagar problem med knäna pga överbelastning samt domningar i ring och lillfingret. Knäna löstes med tigerbalsam och hög smärttolerans och fingrarna håller jag på och rehabiliterar nu efteråt med övningar och vila. Fingrarna hade troligen kunnat undvikas om jag hade investerat i ett bättre styre än ett vanligt rakt, så att jag hade kunnat variera sittställningen samt om jag hade investerat i frontrollers och skippat ryggsäcken.
Själva resan gick på runt 7000-8000 men då snålade jag inte och använde Trangiat väldigt sparsamt och då räknar jag inte utrustnings och andra förberedelsekostnader. Vidare så tappade jag mitt Vaude Bivi mellan Orsa-Mora och då väderleken blev sämre bestämde jag mig för att sova på vandrarhem resten av resan vilket ökade kostnaderna.
Frågor och funderingar
Det jag dock undrar från andra långfärdsscyklister är om ni under resans gång alltid får problem med knäna vid någon tidpunkt? Eller om jag bara hade slarvat med förberedelserna samt överansträngde dem de första dagarna vilket jag sedan fick dras med resten av resan.
Hur undviker ni att sparka på framdäcket/stänkskärmen när ni rullar iväg på en tungt lastad cykel? När jag tog första trampet så var jag alltid tvungen att kränga styret till höger och vänster innan jag fått upp farten så jag kom iväg, 7/10 gånger medförde det att jag sparkade till framskärmen vilket oundvikligen ledde till att den blev sned och började slå in i hjulet till slut.
Ni som primärt tältar, hur får ni era kläder och utrustning torra vid längre regnperioder? För mina regniga dagar så hade jag ett väldigt tätt regnställ, men eftersom jag svettades såpass mycket under regnstället så medförde det att cykelkläderna iaf var dyblöta (och viss utrustning) när dagsetappen var avklarad. Nu löste jag det genom att jag sov på vandrarhem dessa dagar och därigenom kunde torka kläderna. Men hur klarar ni som tältar av att få saker torra?
Detta var min lilla berättelse. Är det några frågor är det bara att fråga på!
PS. Jag genomförde hela cykelturen ensam, såg att det inte framgick.