Kängor - Behövs dom?

[nermander]

Intressant gångteori? Jag provade gå med hela sulan i marken vid frånskjut och det kändes lite ankgång. En naturlig rörelse för foten är att sätta ner hälen och rulla över.

Jag tror det beror på var man räknar att frånskjutet sker. Jag menar att frånskjutet är när man har max kraft i foten, och det är för mig precis innan hälen släpper.

Jag upplever att med stela skaft så går jag mycket mer "rullande" med fötterna, annars går jag mer... vad ska man säga, skridande.

Kängor med höga skaft behöver inte vara stela och de jörnkängor jag använt är def. inte stela utan mer sladdriga, vilket jag gillar bäst.

Nej, det har jag inte sagt heller. Om de däremot inte är stela så stödjer de inte foten heller. Det är det jag menar. Det är svårt att få dem att stödja i bara en riktning.

 

[joru]

(klipp)
Man rullar på skons sula, inte med fotleden. Och det ger inte alls lika bra frånskjut när man ska trycka ifrån med den bakre foten, eftersom det då bara är tårna som har grepp i marken. (klipp)

Jag förstår överhuvudtaget inte vad du försöker beskriva.

Jag har gått många månvarv med både gummistövlar, orienteringsskor, joggingskor och gummipjäxor, låga salomonkängor, meindlkängor och lundhagskängor, jörnkängor och näbbstövlar och har aldrig upplevt att frånskjutet skulle bli bättre eller sämre med någondera.


//J

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

Intressant gångteori? Jag provade gå med hela sulan i marken vid frånskjut och det kändes lite ankgång. En naturlig rörelse för foten är att sätta ner hälen och rulla över.

Jag tror det beror på var man räknar att frånskjutet sker. Jag menar att frånskjutet är när man har max kraft i foten, och det är för mig precis innan hälen släpper.

Jag upplever att med stela skaft så går jag mycket mer "rullande" med fötterna, annars går jag mer... vad ska man säga, skridande.

Kängor med höga skaft behöver inte vara stela och de jörnkängor jag använt är def. inte stela utan mer sladdriga, vilket jag gillar bäst.

Nej, det har jag inte sagt heller. Om de däremot inte är stela så stödjer de inte foten heller. Det är det jag menar. Det är svårt att få dem att stödja i bara en riktning.

Det känns som om en intressant funktionsanalys av skodon håller på att växa fram i den här diskussionen:

http://www.fjaderlatt.se/2007/05/funktionalitet-eller-mrke.html

T ex om skaften är sladdriga men man gillar dem så har man dem kanske inte för vriststödet utan av någon annan orsak. Kanske för att skydda vrister eller byxor eller strumpor mot stötar, skav och/eller smuts.

Om så är fallet skulle man kunna gå vidare och fråga: Finns det någon lösning som skyddar mot stötar/skav/smuts lika bra som läderskaft, men är lättare? Eller slitstarkare? Eller suger mindre fukt/torkar snabbare etc.

Detta visar väl att det är nyttigt att försöka bena upp vilken FAKTISK funktion en viss konstruktionsdetalj har.

Jörgen

 

[Avslutat medlemskap]

Alltså, nu har jag inte riktigt tiden och lusten att
räkna på olika faktorer, utan jag utgår mest från min erfarenhet.

Jag har tidigt i tråden nämnt min iakttagelse
från Balestrand; att i brant terräng och med gympadojor
kändes det en kraftig påfrestning på hälsenorna.
Jag har ju haft problem
med dessa senare; ena hälsenefästet
är opererat och det andra är förbenat - detta är
alltså mycket personliga förutsättningar.
Det är löpskador.

Förr i tiden hade jag gympadojor till lägret.
Jag gjorde ofta längre utflykter från lägret,
ibland med enklare passövergångar,
och gick omsider över till att göra
utflykterna i kängor. Det måste ha berott på något.

Jag har gjort två låglandsvandringar. Vid den ena hade
jag Nagevi, med Vibramsula, vid den andra
Asics-pjuck. Jag trampade ur flera gånger, vilket
inte har några konsekvenser på låglandet,
men är ödesdigert i blockterräng, t ex
(då har man skon flera meter under sig).

Förra sommaren gick jag 18 dagar i Italien med mina stegjärnsfasta Salomon , 1.6 kg, och mina fötter mådde bra hela tiden
(stegjärnsfast var löjligt dock; enda snöiga passet
var omöjligt eller farligt ändå). I Norge, 11 dagar,
prövade jag ett par Meindlskor, 1.2 kg, och vacklade
till flera gånger, och kände direkt hur det
högg i den förbenade hälen. Jag kan bara spekulera över skillnaden; båda hade kontinentalt höga skaft, men
Salomonskaften är stoppade.

I dagarna har jag gått träningsturer med både Asics-skor och mina nya Merrell, 1.2. kg,
med låga kontintenala skaft (dvs. precis över fotknölarna) och de senare har utan vidare känts bättre. Skaften är låga, inte nätta, inte styva, men väl stoppade, vilket tycks vara väsentligt.
På Asics-skorna verkar det som
hälkappan trycker illa eller skär in på ett dåligt ställe. Mina Nageviskor gjorde ont senast jag bara satte på dem; jag har nu slängt dem. Som sagt, det handlar här
om personliga förutsättningar.

Bland det viktigaste på kontintenala skor är sulan, onekligen, och att man får bra stöd i de rätt knepiga situationer det kan handla om. Långa uppstigningar,
det handlar alltså flera hundra höjdmeter,
i snö, ibland så hård att det är gränsfall för
stegjärn (isyxa? då får man hacka sig fram), många
och långa upp- och nedstigningar i extremt lös terräng,
eller helt utanför stigen om denna är snöhindrad
och då är det rätt stora krafter igång. Här skulle jag ha mycket svårt att hålla mig kvar i låga skor.


Låga skor med bra sula är nog svåra att åstadkomma under 1 kg - det är vad mina vardagsskor (Ecco Receptor) väger. Mina Merrell väger som sagt 1.2,
och nyss gavs exempel på lika höga skor på 1 kg.

Jag tycker det är värdefullt att ta del av Lill-Olles erfarenheter eftersom han verkar vara en av de få
här som gått kontintentalt. Jag tänker dock inte bära
med mig två par skor bara för att testa saken.

 

[Avslx]

marmotta skrev:
Jag tycker det är värdefullt att ta del av Lill-Olles erfarenheter eftersom han verkar vara en av de få
här som gått kontintentalt. Jag tänker dock inte bära
med mig två par skor bara för att testa saken.

*rodnar*

Well, jag tycker tvärtemot hela trejlrunningskoförespråkarna här och anser att ett par rejält styva (och därmed tunga) definitivt har ett berättigande om man ska gå i väldigt brant terräng, eller om man ska gå över glaciärer, klättra mm. Dessutom är jag en ivrig förespråkade för stegjärn, när det behövs. Det jag speciellt gillar är när sulan är såpass rigid att den inte flexar så mycket i uppförsbackar så man kan liksom bara gå som i en trappa om man sparkar i dem litegrann.

Mina 'tunga' fjällskor (från la sportiva) väger dryga två kilo. Dessa är styva som attan, skulle inte ha dem under skogsturer. Men de är varma och ger sjukt bra stöd. Tyngden är naturligtvis inget självändamål utan priset man får betala. Dessa skor är ju inte designade för 'vandring' utan mer alpina ändamål och lättare alpin (is-)klättring.

Man ska väl tillägga att man får en känsla av att man flyger fram på kvällen när man tagit på sig lättare läger/hütte skor (i mitt fall crocs cayman).

En fundering jag har är hur den relativa vikten av skorna upplevs. För mig som väger 90 pannor och är hyfsat vältränad kanske de inte upplevs lika tunga som för någon som är mindre? Skorna minskar ju inte i vikt linjärt med skostorlek direkt.

Hur som haver skulle jag inte byta bort dem, men hade i dagsläget köpt något billigare kanske, Trezeta och Bestard verkar ha billigare, och lite lättare modeller.

Det är min erfarenhet av alper och skor.

 

[Avslx]

kollade av nyfikenhet runt på några webbutiker och det verkar som man kan få styva stegjärnsfasta skor som väger runt 1.2-1.6 kg. Det är ju ganska rimligt. Vikten jag har angett (här och förra posten) är per par om det inte framgick.

 

[nermander]

Finns det någon lösning som skyddar mot stötar/skav/smuts lika bra som läderskaft, men är lättare? Eller slitstarkare? Eller suger mindre fukt/torkar snabbare etc.

Damasker fodrade med skumplast med slutna celler?

Skav, smuts, väta (från blöt vegetation) och torka-biten är ju damaskerna redan överlägsna på. Och jag har ju som sagt var redan sagt att om man ska gå i djupt vatten så är skaft nödvändiga.

Visst beror det mycket på var man går, det har jag aldrig sagt nåt om. OM man nu går i väldigt bökig terräng så kan kängorna vara värda vikten. Jag går dock sällan i sån terräng så jag har t.o.m. börjat lämna damaskerna hemma.

 

[nermander]

Man ska väl tillägga att man får en känsla av att man flyger fram på kvällen när man tagit på sig lättare läger/hütte skor (i mitt fall crocs cayman).

Och vi som kör med lätta dojor flyger fram hela tiden

 

[Avslutat medlemskap]

kollade av nyfikenhet runt på några webbutiker och det verkar som man kan få styva stegjärnsfasta skor som väger runt 1.2-1.6 kg. Det är ju ganska rimligt. Vikten jag har angett (här och förra posten) är per par om det inte framgick.

Mina Salomon väger som sagt 1.6 kg. De är köpta
i Frankrike under pågående tur och jag tog istortsett
de lättaste som fanns.

När vikten går ned till 1.2 kg eller strax över kan det tänkas att sulan är tunn och stenhård - det var
en diskussion tidigare om (tror jag) Trezeta.
Då blir det inte så kul att *vandra*
med dem (så var det med sulan till mina lätta Meindl, ett riktigt stolpskott).

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

Hade lite mailväxling med Janne Corax om hur han tänker skodon på sina expeditioner och fick denna reflektion som han gett mig tillstånd att citera:

"Jag har ibland gått med plastpåsar på fötterna för att spara vikt. Då jag var i Pakistan senast är ett bra exempel. Alla hade (minst) med sig; skor för civilbruk, kängor för inmarsch och klätterkängor för en 8000m topp. Jag hade med mina gamla löparskor plus klätterkängorna. Jag vandrade i löparskorna, med plastpåsar hela vägen till GIIs basläger på 5400m. Det funkade bra även på glaciärerna. Trekkade även över det 5900m höga Gondogoro La på samma sätt på vägen ut. Jag kände mig verkligen lätt i steget mot alla andra och behövde dessutom inte släpa på ett extra par kängor."

Jörgen

 

[Vandrare]

Rätt sko till rätt terräng

Well, jag tycker tvärtemot hela trejlrunningskoförespråkarna här och anser att ett par rejält styva (och därmed tunga) definitivt har ett berättigande om man ska gå i väldigt brant terräng, eller om man ska gå över glaciärer, klättra mm.

Stööön... Självklart har man kängor om man ska ut på sånt, att sparka steg med gymnastikskor är liksom inte görbart om snön är hård.

Men, varför ska man alltid ha rejälare grejor än vad man behöver? 1 kg extraförstärkt G-texjacka, Lasportiva Nepal Topp (tunga skor utan flex) och TNF VE-25 tält (5 kg) för fjällvandring, bara för att det är bra om man ska ut på höghöjdsalpinism. Det är så typiskt att köpa överdrivet rejäla grejor om utifall att man på näst nästa års Sarektur skulle klättra nånstans.

Vore det inte töntigt om jag sa att att att allt annat än höga jaktkängor eller isolerade gummistövlar är värdelöst eftersom man annars blir kall i alla blöthål på Svalbard? Måste jag ha såna kängor om jag ska till Jämtlandsfjällen bara för att dom är bra nån annan stans?

Bild på mig och Hanna iförda riktigt dåliga vandrinsskor. Här hade trailrunning-skor stått sig slätt, men jag har inte plastskor i fjällen för det.

 

[Grinchen]

Oj, oj, oj...

...vilka känslor som ämnet sätter i sval. Själv går jag i både låga trail-dojor och höga kängor och väljer lite efter terräng.

Bifogar en länk där ressultatet av en "tävling" en aning partiskt redovisas. Även skoaspekten tas upp. Jag tyckte i alla fall att den var lite tankeväckande när jag läste den.

http://www.backpacker.com/article/1,2646,2286_P,00.html