Kängor - Behövs dom?

[Grinchen]

Vet ej varför...

...länken blev som den blev, men coppy-pejsta (som det heter på nysvenska) så funkar adressen i alla fall.

 

[Avslx]

Re: Rätt sko till rätt terräng

Stööön... Självklart har man kängor om man ska ut på sånt, att sparka steg med gymnastikskor är liksom inte görbart om snön är hård.

marmotta bad om min åsikt och jag levererade, förstår inte varför du stönar?

 

[Avslutat medlemskap]

Re: Oj, oj, oj...

...vilka känslor som ämnet sätter i sval. Själv går jag i både låga trail-dojor och höga kängor och väljer lite efter terräng.

Bifogar en länk där ressultatet av en "tävling" en aning partiskt redovisas. Även skoaspekten tas upp. Jag tyckte i alla fall att den var lite tankeväckande när jag läste den.

http://www.backpacker.com/article/1,2646,2286_P,00.html

Känslor? Pseudovetenskap, kanske.


Lustigt; just den artikeln läste jag i tidning när den var ny. Det var där, tydligen, jag fick idén om packpåsar på fötterna på lägret. Den idén var
riktigt dålig, men sedan juli 2002 har jag iaf
bara ett par skor - och de ska förstås väljas efter
värsta rimligt tänkbara fall under den givna turen.


Värsta tänkbara söderut har varit krav på stegjärn.
När det nu blivit så glest med det, och jag sannolikt kan undvika den situationen helt (genom att jag inte
gör en enda gengående tur iår)
ändras förutsättningarna inför nästa tur.

Samtidigt, i fjällen, där jag aldrig har stegjärn med,
har jag varit med om en smått absurd situation
där stegjärn hade underlättat enormt. Det var en sjö
jag skulle förbi. Den solbelysta stranden lutade 45 grader och var helt under snö - ett felsteg
och jag hade glidit ner i sjön som var tvärdjup.
Jag valde den skuggiga stranden som
var flack med stenhård is;
endast en intensiv kamp med stavarnas hjälp höll mig
kvar. Med stegjärn hade det varit en lätt promenad.

Men moralen är att situationen hade kunnat undvikas med ett annat vägval. Utan stegjärn sparar
jag deras vikt och några hekto skor.

Artikeln du citerar var den första där jag läste om approachskor. I tidningen fanns bild på dem, med
stegjärn anbragta, inte snabbtypen, givetvis.
När jag frågade i affärer verkade de icke
existera.
Man lär ha prövat att markadsföra dem, men utan framgång. Lite för tidigt, kanske.



Notera att de vägde nära 1 kg och
att tungviktarnas skor vägde minst 2 - den jämförelsen
är uppenbart föråldrad idag. Jag hade annars velat
veta hur mycket "climbing gear" som lättviktaren bar.

Apropå bilder så fanns det också en (arrangerad)
där en av lättviktarna tiggde mat av killen med bamsepackningen. Lite löjligt, hans matpaket var inte
vansinnigt litet.

Jag hoppas ALDRIG vakna med 22 grader Fahrenheit
i tältet.

 

[Vandrare]

Re: Vet ej varför...

...länken blev som den blev, men coppy-pejsta (som det heter på nysvenska) så funkar adressen i alla fall.

Länken igen

Intressant artikel, men killen som skrev den är ju helt klart lättviktsfanatiker. Jag är övertygad om att han kommit fram till att light is right även om han brutit benet på turen.

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

Re: Rätt sko till rätt terräng

[
Bild på mig och Hanna iförda riktigt dåliga vandrinsskor. Här hade trailrunning-skor stått sig slätt, men jag har inte plastskor i fjällen för det.

Finns en intressant artikelserie i tre delar i ämnet fotplagg för vintern här.

http://www.backpackinglight.com/cgi..._footwear_systems_for_snow_travel_part_1.html

Jörgen

 

[Avslutatmedlemskapx]

Cyklisternas neoprenöverdrag till cykelskor fungerar utmärkt i kallar väder även i skogen och med snöblask.

 

[Avsl12]

Om så är fallet skulle man kunna gå vidare och fråga: Finns det någon lösning som skyddar mot stötar/skav/smuts lika bra som läderskaft, men är lättare? Eller slitstarkare? Eller suger mindre fukt/torkar snabbare etc.
Detta visar väl att det är nyttigt att försöka bena upp vilken FAKTISK funktion en viss konstruktionsdetalj har.
Jörgen

Det enda jag och Jörgen kan vara överens om beträffande utrsutning för fjällvandring är att vi inte är överens.

När det gäller vilka skodon jag vill ha på vandring är det vattentäta kängor med halvhögt skaft för att med hjälp av remmar skall få så pass vattentätt mellan känga och byxa att jag inte behöver ta av mig för att vada bäckar.

Mina kängor skall skydda mot slitage, främst skall sulan skydda mot detta men jag måste även ha skydd mot slitage från sidorna. Kängan skall vara så kraftig att jag inte skadar mina fötter mot stenar eller att ris kan sticka in i skorna. Det måste även vara så tätt att det inte kommer smuts i fötterna.

Denna väl beprövade modell har jag funnit vara den bästa i fjällmiljö men även i skogen och jag har till och med fiskat med kängor på fötterna och finner dessa var mycket bekvämare än gummistövlar.

Så tidigt som 1922 förspråkas denna modell. Dock har vi bytt material från näbbskor till cellgummikängor och från kalvskinnsbyxor till tex-mex byxor med kevlar ;-)

Däremot verkar vi vara överens om att fötterna skall kunna röra sig, glida runt och flyta ut kring alla ojämnheter i terrängen. Det är den känslan som är det bästa med de Jörnkängor jag använder, mina fötter förlorar inte all kontakt med marken. Vikten på mina kängor är 1284g (Jörgen 740g) och byxorna som kombinerar dessa väger 740g.

Sedan är det stor skillnad mellan skor som väger 1284g och samma vikt i ryggsäcken. Minst halva tiden befinner sig skon på marken, den har samma vikt men jag behöver inte bära den. Detta gäller för alla skor och innebär att om jag går med lätta skor och ha mina stadiga kängor för glaciärvandring i ryggan blir det mer vikt i ryggan. Men det beror givetvis på vilka skor man använder för glaciärvandring. Ett par Bestard TOP Mountain II 1853 eller Jörnkängor. De finns de som går på glaciärer med orienteringsskor och sherpas och andra bärare har inte alltid de bäst skorna, så allting går.

Angående denna debatt, i likhet med andra , hamnar man oftast i en situation där man försöker göra sin personliga uppfattning till en allmän uppfattning. Därför håller jag med Jörgen om att det är funktionen vi skall diskutera men även funktionenen bestäms av varje individs personliga krav. Eller finns det en huvudfunktion för ALLA skor?


Quod scripsi, scripsi

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

Om så är fallet skulle man kunna gå vidare och fråga: Finns det någon lösning som skyddar mot stötar/skav/smuts lika bra som läderskaft, men är lättare? Eller slitstarkare? Eller suger mindre fukt/torkar snabbare etc.
Detta visar väl att det är nyttigt att försöka bena upp vilken FAKTISK funktion en viss konstruktionsdetalj har.
Jörgen

Det enda jag och Jörgen kan vara överens om beträffande utrsutning för fjällvandring är att vi inte är överens.

När det gäller vilka skodon jag vill ha på vandring är det vattentäta kängor med halvhögt skaft för att med hjälp av remmar skall få så pass vattentätt mellan känga och byxa att jag inte behöver ta av mig för att vada bäckar.

Mina kängor skall skydda mot slitage, främst skall sulan skydda mot detta men jag måste även ha skydd mot slitage från sidorna. Kängan skall vara så kraftig att jag inte skadar mina fötter mot stenar eller att ris kan sticka in i skorna. Det måste även vara så tätt att det inte kommer smuts i fötterna.

...

Däremot verkar vi vara överens om att fötterna skall kunna röra sig, glida runt och flyta ut kring alla ojämnheter i terrängen. Det är den känslan som är det bästa med de Jörnkängor jag använder, mina fötter förlorar inte all kontakt med marken. Vikten på mina kängor är 1284g (Jörgen 740g) och byxorna som kombinerar dessa väger 740g.

Sedan är det stor skillnad mellan skor som väger 1284g och samma vikt i ryggsäcken. Minst halva tiden befinner sig skon på marken, den har samma vikt men jag behöver inte bära den. Detta gäller för alla skor och innebär att om jag går med lätta skor och ha mina stadiga kängor för glaciärvandring i ryggan blir det mer vikt i ryggan. Men det beror givetvis på vilka skor man använder för glaciärvandring. Ett par Bestard TOP Mountain II 1853 eller Jörnkängor. De finns de som går på glaciärer med orienteringsskor och sherpas och andra bärare har inte alltid de bäst skorna, så allting går.

Angående denna debatt, i likhet med andra , hamnar man oftast i en situation där man försöker göra sin personliga uppfattning till en allmän uppfattning. Därför håller jag med Jörgen om att det är funktionen vi skall diskutera men även funktionenen bestäms av varje individs personliga krav. Eller finns det en huvudfunktion för ALLA skor?


Quod scripsi, scripsi

Jag tror nog att vi är överens om fler saker än man kan tro, men de sakerna är ju inte något kul att diskutera

Du har ju gjort delar av en funktionsanalys i din beskrivning där du lägger in t ex att fötterna skall vara torra till varje pris, att de skall skyddas mot smuts och skav etc.

Du prioriterar dessa funktioner högt, jag prioriterar dem lågt. Du betalar nämligen ett pris för dina funktioner i form av högre vikt på skodonen. Så länge du är medveten om detta och tycker att nyttan för dig överstiger onyttan med vikten så är det väl helt OK.

Personligen har jag kommit fram till att skodon som i alla lägen skyddar fötterna mot väta kostar mer än de smakar, att jag kan gå utmärkt i ris och stenskravel utan den typ av skydd du prioriterar osv och att jag då prioriterar en lägre vikt på fötterna.

Eftersom jag har personlig erfarenhet av detta reagerar jag när andra (inte specifikt du) generellt hävdar att "det går inte" att använda gympadojor i den ena eller den andra terrängformen. Det vill säga när andra försöker göra sin uppfattning till en allmän uppfattning.

Du beskriver dina erfarenheter, jag beskriver mina och andra får välja. Du beskriver och är anhängare av en etablerad tradition, det är egentligen ingen som ifrågasätter att det fungerar. Vad jag försöker säga är att även andra och lättare lösningar kan fungera tillräckligt bra och att smaken kan får avgöra vilka funktioner man prioriterar högst. Så därmed är vi väl egentligen överens om att var och en väljer.

Sedan tycker jag att du och andra inte har speciellt mycket på fötterna (!) när det gäller frågan om hur mycket mer energikrävande det är att bära något på fötterna än på ryggen. Jag har t ex tre stycken etablerade och dokumenterade utredningar som ger följande omräkningsfaktorer:

Mt Everestexpeditionen 1953 = 5 ggr
US Army = 3,5-5,25 ggr
Ergonomics 1986 = 6,4 ggr

Några personliga reflektioner som stöder de här vetenskapliga resultaten:
1.Många har nog med mig erfarenheter av hur tungt det blir att gå om man vandrar över en leråker och det klabbar fast lite lera på skorna.
2. Det är en påtaglig brist på maratonlöpare som springer i tunga kängor. De verkar vara mycket intresserade av så lätta tävlingsskor som möjligt. Varför?
3. Och det faktum att man säljer viktmanschetter för handleder och vrister för att få en ökad träningseffekt. Detta får man knappast om det inte är jobbigare än att röra armar och ben utan manschetterna.

Så jag kommer nog tillsvidare att fortsätta att tro på de här forskningsresultaten och tycka att det är ganska väl underbyggt att det är 5 ggr så energikrävande att bära kängorna på fötterna som att bära dem på ryggen. Att det är mindre jobbigt att bära sina stegjärnsfasta kängor i ryggsäcken fram till glaciären och där sätta på dem.

Alla har naturligtvis sin fulla frihet att inte tro på de fakta jag har redovisat. Och om det dyker om fakta som indikerar något annat så kommer jag att vara mycket intresserad. Men för närvarande känns fakta som stöder att jorden är rund mer välgrundade.

Jörgen

 

[Avsl12]

../Jag har t ex tre stycken etablerade och dokumenterade utredningar som ger följande omräkningsfaktorer:

Mt Everestexpeditionen 1953 = 5 ggr
US Army = 3,5-5,25 ggr
Ergonomics 1986 = 6,4 ggr

Så jag kommer nog tillsvidare att fortsätta att tro på de här forskningsresultaten och tycka att det är ganska väl underbyggt att det är 5 ggr så energikrävande att bära kängorna på fötterna som att bära dem på ryggen. Att det är mindre jobbigt att bära sina stegjärnsfasta kängor i ryggsäcken fram till glaciären och där sätta på dem.

Jag kan hålla med om mattematiken, det är ju ett fysiskt arbeta att flytta på foten. Men skall vi följa mattematiken till absurdum skulle vi gå barfota med kängorna i handen eller att US Army bär sina kängor i ryggsäcken i stället på på fötterna. Det måste alltså finnas någon annan priorietering än vikt eller vilket fysiskt arbete man utför.

Att bära stegjärnsfasta kängor i ryggan vid anmarsch är väl lika självklart som att man inte behöver stegjärnsfasta kängor på glaciärvandring, vilket jag försökte få fram i mitt inlägg.

Men som du säger, jag följer en gammal tradition och du följer en lättpacknings våg som startade för några år sedan i staterna. Jag vill inte hamna i en diskusson om detta utan jag ville diskutera funktionen. Vad har skor för huvudfunkiton? Är det skillnad i huvudfunktionen för skor som är avsedda för olika aktiviteter? Om vi håller oss till vandring i nordisk eller alpin miljö, vilka huvudfunktioner vill vi att skor skall ha?

För min del anser jag att det finns en huvudfunktion som är viktigast av allt för en sko man skall vandra med och det är att den skall skydda fotsulan mot slitage. Men för min personliga del vill jag ha två funktioner till, skon skall skydda mot skador och väta.

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

../Jag har t ex tre stycken etablerade och dokumenterade utredningar som ger följande omräkningsfaktorer:

Mt Everestexpeditionen 1953 = 5 ggr
US Army = 3,5-5,25 ggr
Ergonomics 1986 = 6,4 ggr

Så jag kommer nog tillsvidare att fortsätta att tro på de här forskningsresultaten och tycka att det är ganska väl underbyggt att det är 5 ggr så energikrävande att bära kängorna på fötterna som att bära dem på ryggen. Att det är mindre jobbigt att bära sina stegjärnsfasta kängor i ryggsäcken fram till glaciären och där sätta på dem.

Jag kan hålla med om mattematiken, det är ju ett fysiskt arbeta att flytta på foten. Men skall vi följa mattematiken till absurdum skulle vi gå barfota med kängorna i handen eller att US Army bär sina kängor i ryggsäcken i stället på på fötterna. Det måste alltså finnas någon annan priorietering än vikt eller vilket fysiskt arbete man utför.

Att bära stegjärnsfasta kängor i ryggan vid anmarsch är väl lika självklart som att man inte behöver stegjärnsfasta kängor på glaciärvandring, vilket jag försökte få fram i mitt inlägg.

Men som du säger, jag följer en gammal tradition och du följer en lättpacknings våg som startade för några år sedan i staterna. Jag vill inte hamna i en diskusson om detta utan jag ville diskutera funktionen. Vad har skor för huvudfunkiton? Är det skillnad i huvudfunktionen för skor som är avsedda för olika aktiviteter? Om vi håller oss till vandring i nordisk eller alpin miljö, vilka huvudfunktioner vill vi att skor skall ha?

För min del anser jag att det finns en huvudfunktion som är viktigast av allt för en sko man skall vandra med och det är att den skall skydda fotsulan mot slitage. Men för min personliga del vill jag ha två funktioner till, skon skall skydda mot skador och väta.

Helt enig med dig om att skodonets mest centrala och grundläggande funktion är att skydda fotsulan, vilket jag också skriver om i min bok. Resten är egentligen personliga preferenser.

Även jag väljer till exempel visst skydd på ovansidan och sidan av foten eftersom jag vid vissa tillfällen upplevt att vassa kvistar nog skulle stuckit mig rejält i fotvalvet om jag haft en sandal istället för en mesh-sko.

Även jag väljer visst skydd mot väta eftersom jag använder vattentäta sockar när vätan utifrån tenderar att kyla ned foten så att det blir obehagligt.

Vad man kan fundera över är varför den här diskussionen kring skodon blir så animerad. Det etablerade är ju kängor/stövlar. Som jag upplever det är det emellertid snarare alla käng-gurus än gympadojje-företrädarna som vill "göra sin personliga uppfattning till en allmän", som du uttryckte det.

Och när detta sker, när någon (inte nödvändigtvis du) då hävdar att "man måste ha kängor för att kunna gå i stenskravel/myr/regnväder" eller vad det nu kan vara, så gör jag inget annat än invänder: "Jag har gått med gympadojor i stenskravel/myr/regnväder utan kängor och jag lever fortfarande".

Jag kunde naturligtvis hålla käften om detta, men eftersom jag själv upplevt ett sådant lyft i mitt friluftsliv genom att använda lättare grejor så vill jag inte undanhålla andra människor det faktum att man kan göra saker och ting på ett annat sätt än det etablerade.

Vad jag pekar på är att det finns alternativ till de etablerade lösningarna som jag har personlig erfarenhet av. Sedan får var och en välja vad de vill ha på fötterna när de vandrar. Men jag kan ju inte avsvärja mig mina egna erfarenheter. Och jag hävdar defintivt inte att det är den enda lösningen och att alla skall göra som jag. Det enda jag hävdar är att det för mig har visat sig både lättare och skönare.

Och att jag räknar med att kunna göra långturer i obanad terräng i kanske 5-10 år längre än med traditionell utrustning, innan jag får rullatorn som bästa vän.

Jörgen

 

[nermander]

Diskussionen liknar lite grann den om vad man ska ha för ställ på sig när man kör MC.

Där har vi traditionalisterna som hävdar att skinnställ är det enda rätta och sen har vi de som kör med kevlarförstärkta syntet-ställ.

 

[Raskesven]

Jörgen Fjaderlatt.se (Jörgen Johansson)
.....
Sedan tycker jag att du och andra inte har speciellt mycket på fötterna (!) när det gäller frågan om hur mycket mer energikrävande det är att bära något på fötterna än på ryggen. Jag har t ex tre stycken etablerade och dokumenterade utredningar som ger följande omräkningsfaktorer:

Mt Everestexpeditionen 1953 = 5 ggr
US Army = 3,5-5,25 ggr
Ergonomics 1986 = 6,4 ggr
.....
Jörgen

Får vi då se hur mycket du har på fötterna. Länk till de etablerade och dokumenterade utredningarna?

Antag att jag står i gympaskor som väger 0,5 kg och med en rygga som väger 30 kg. Om jag då byter till ett par kängor som väger 1,5 kg, påstår du att det motsvarar att jag hade behållit gympaskorna på och istället ökat ryggans vikt till 35 kg. Det är för mig uppenbart fel, helt åt skogen. Jag upplever tvärtom en förbättring genom bytet, inte en försämring.

Du är ju ute efter att avliva gamla myter om vad som "gäller" under vandringar, utrustning osv? Men istället skapas snabbt nya myter, bl.a. med hjälp av hänvisning mer än 50 år gamla studier och någon gammal amerikansk arméstudie. Undrar vilket viktintervall de undersökte, 2-4,5 kg?

Men ett bra exempel på hur en myt skapas har vi här. Trumma på med budskapet 5:1 tills det upplevs som en gammal sanning, tills några ifrågasätter myten. Men vänta, var det inte gamla myter du ville ifrågasätta? Eller kanske bara de "myter" som inte passar in i UL-konceptet?

Raskesven