GustavOh; sa:Det känns som om den här diskussionen bara mal runt olika aspekter på självklarheter...
* Allt annat lika är lättare alltid bättre.
* Rygggen är en bättre plats för oanvända gram än fötterna.
* All utrustning måste vara anpassad till situationen och användaren. Detta är dubbelt sant för optimerad utrustning.
* Skodon som inte fyller sin uppgift (att skydda fötterna) är bortkastade gram, hur lätta de än är.
När det gäller undersökningarna om energiåtgång för att transportera kilon på fötterna eller på ryggen, så får jag hålla med om att en lösryckt siffra på "fem gånger mer" är meningslös i praktiken.
Skall jag kunna använda de undersökningarna till något konkret, så måste jag ha mer data för att kunna avgöra om ett konkret par stabilare (men tyngre) skodon är bättre eller sämre än ett annat konkret par lättare dito, i just de förhållanden jag ska vandra i.
Sant är att diskussionen har gått i stå
och i flera varv, enbart på denna tripp,
och jag tycker
Gustav och Malindo gör en del värdefulla påpekanden,
bland annat om det ansvar man har.
Jfr t ex Ultra-Lite Joes site (länk från min hemsida).
Man yttrar sig
t ex inte alls om alpin vandring om man bara
lattjat runt i skogen. Jag vet själv tillräckligt om skillnaden.
Man kan givetvis inte bestjäla en människa på hans erfarenhet - eller den
beundransvärda skicklighet som lett till
den erfarenheten -
men man ska inte heller pracka på andra sin egen erfarenhet eller sina egna förutsättningar.
Kanske man inte heller ska laborera med
falska motsatser. Det hette t ex i ett tidigare inlägg
att det var OÄNDLIGT mycket lättare att vada i lätta skor än i kängor. Det var förstås helt fel, men
kom sig av falska eller godtyckliga antaganden.
Vidare bör man vara noga med att ange sina referensramar. I en annan tråd har någon
tvärsäkert skrivit att
man under barmarkssäsongen aldrig behöver bära vatten
utom vid toppturer. Det skulle alltså betyda
att vad jag i TIDIGARE inlägg
skrev om vattenbehovet på Korsika, i Dolomiterna och på sydsvenska låglandsvandringar
var helt fel?
I en liknande diskussion för ngt år sen var det ngn som påpekade att jag borde klara
att gå i gymnastikskor i alpin terräng därför att Ray Jardine gjort det. Då kan jag även ro över Atlanten.
I ännu en av dessa diskussioner hävdade någon att
med lätt packning och gymnastikskor vore blockterräng inte något problem, bara att hoppa från sten till sten.
Om man gjort övergången från Leirsjøtelet till Grøvudalen i Dovrefjell, eller gått över
Col du Palas i Pyreneerna, tvekar man helt
säkert att hoppa från sten till sten med dagspackning - eller utan!
Jag har ovan berättat om de uteslutningar
jag gör p g a mina mycket speciella förutsättningar
och hur jag översätter
och extrapolerar ur den erfarenhet jag har. Som alla
vetenskaplig skolade vet kan man inte avgöra allt genom direkta experiment och man kan inte pröva varje
hypotes, utan måste resonera sig fram till de mest meningsfulla experimenten. T ex undrar jag om ngn seriöst provat att gå i tofflor.
Det behövs inte.
Men av detta drar jag inga slutsatser om andra -
det är ju faktiskt rätt många som klarat
mycket anspråksfulla turer i skor som inte når över fotknölarna, även om jag inte känner till
någon mindre vältränad - jag kan bara anses hyfsat
vältränad för min ålder -
eller någon med
kroniska hälsenebesvär.
Vem vet vart utvecklingen leder. För bara några få år sen hette det att alpina kängor inte dög
i svenska fjällen, höga Lundhags
- eller stövlar -
skulle det vara.
1987 hajade jag till när jag såg ett par Lowa-skor
i en butik i Stockholm, så ovanligt var det.
När jag skulle gå i Jotunheimen 1994 - min första fjälltur, under vilken jag fyllde 50 år!-
läste jag på och det var ett ändlöst dividerande om
fördelar och nackdelar med stövlar resp. skor. Jag valde att
ta mina alpskor och kunde på plats konstatera att
INGEN använde stövlar.
Det mest påtagliga i utecklingen är väl att gapet
mellan låga skor med stadig sula och skor över fotknölarna nästintill slutits, det rör sig om 2 hg
om ens det. Jag gick på Korsika i 2 kg tunga skor
och det var bitvis ohyggligt klumpigt. När
jag tänker tillbaka på det påminns jag också om det
här med lerklumparna som fastnar på skorna.
Det har inte slagit någon att dessa faktiskt kan vara *väldigt* tunga?
Jag tror det kommer att hända mer
med designen av lätta skor.
Jag tror också att det kommer att säljas fler enväggstält och lätta ryggsäckar och att
det kommer att driva ned vikten på mer konventionella
produkter. Det är skandal att det ska vara så svårt att
få tag i en 65-liters säck under 1500 gram,
med fullgott bärsystem.
När det gäller experimenten med energiåtgång så är det mest slående den stora spridningen i resultaten.
Det kan bero på stor skillnader i
försökens utformning - hur gick man,
på vad, hur simulerades höjdskillnader?
och metoderna
för att mäta energiåtgång (hur gör man det?)
Kanske faktorn är tre, kanske mer.
Men det verkligt intressanta borde ju isåfall vara
hur stor del av den total energiförbrukningen
det handlar om. I mitt fall handlar det om
kanske knappt 70 kg människa+ 16 kg ryggsäck +
1 kg vatten + knappt 2 kg kläder.
Detta ska ställas mot 2 hg mer eller mindre
i ena änden av ekipaget.
Vad belastningen på ryggen betyder för ischias o.d.
vet jag, och för eventuell artros vet antagligen den läkare som avrått från fler "marathonvandringar" öht.
Rygg, knän och säkerhet är mina motiv att hålla packningen nere. UL-packarnas vanligaste - fullt
respektabla - motiv att gå mycket långa sträckor
är inte så relevant för mig som nyss gick
tre dar på Östgötaleden, med löparskor, under 8 hg,
med en hastighet strax över 3 km i timmen,
inte mycket mer än på fjället.