Jag tror inte jag vill ha barn - nån som känner samma?

[b_luthman]

att diskutera barn är ltie som att diskutera religion. de som är troende8de som har barn) kan aldrig riktigt se ur den andres perspektiv och tvärtom.

jag kan ju bara som åskådare säga att de av mina syskon som skaffatbarn har gått från att resa jorden runt, åka på sista minuten resor till alperna, vandra 10 dagar i keb, eller vad de nu vill göra. helt plötsligt slutar me ddet och åker istället till kanarieöarna och tycker att de tär jättesmidigt för där kan man slänga barnen i bamseklubb o sen bara ligga o slöa hela dagarna.
något säger mig att deras vardag kräver mycket mer energi nu än den gjorde innan de skaffade barn. vilket i just det här fallet innebär att deras semestrar mest handlar om att ta det lugnt o inte gör så mkt.....

det är i mina ögon ett nerköp. men det är ju min åsikt....

 

[Pask]

Finns dock inga hinder för att fortsätta vara aktiv i friluftslivet för att man skaffat barn. Det mesta funkar.

Det där hörde jag också innan jag fick barn, men jag trodde aldrig på det. Nu med tre små barn tror jag inte längre, jag vet.

Jag och min fru har i stort sett lagt ner allt friluftsliv med övernattningar sedan vi fick barn. I alla fall när det gäller gemensamma turer. Vi har gjort några försök men konstaterat att det är så struligt att vi hellre avstår. Min storasyster som är i samma sits har precis samma erfarenhet.

Det som gäller för oss numera är korta dagsutflykter (helst i barnvagnsvänlig terräng!) eller att var och en får resa iväg utan barnen.

 

[perdans]

skaffa barn eller bara ogilla dem ??

Vänta ett slag, talar vi nu inte om två rätt olika saker.

1) Om man vill skaffa barn, eller inte vill det (av vilket skäl man nu än har....). Det är ju ett frivilligt val, och jag kan lätt respektera båda synsätten (även om jag ju har positionerat mitt eget liv rätt starkt själv i den frågan....)

2)Om man rent generellt "inte tycker om" barn.

Vid enskilda tillfällen tycker vi alla illa om olika figurer vi möter i livet, arbetskamrater, ungdomar, pensionärer, hundar, katter, bilister och ibland även barn. Men att ha någon slags generell aversion mot barn är det det minst framsynta jag kan tänka mig överhuvudtaget.

Per D

 

[perdans]

Förväntningarna regerar...

Finns dock inga hinder för att fortsätta vara aktiv i friluftslivet för att man skaffat barn. Det mesta funkar.

Det där hörde jag också innan jag fick barn, men jag trodde aldrig på det. Nu med tre små barn tror jag inte längre, jag vet.

Jag och min fru har i stort sett lagt ner allt friluftsliv med övernattningar sedan vi fick barn. I alla fall när det gäller gemensamma turer. Vi har gjort några försök men konstaterat att det är så struligt att vi hellre avstår. Min storasyster som är i samma sits har precis samma erfarenhet.

Det som gäller för oss numera är korta dagsutflykter (helst i barnvagnsvänlig terräng!) eller att var och en får resa iväg utan barnen.

Jag tror jag förstår lite av grundproblemet (har 5 barn som en gång i tiden alla var mellan 0-7 år, varav de tre minsta då var 0-2 år). Och vill därför minst av allt pekfingra hur någon annan ska lösa sin egen situation.
Kan dock inte komma på en enda sak jag som jag och min fru tidigare gjorde mycket av (tälta, paddla, cykla, resa etc...) som vi inte kunde fortsätta med även med barn. MEN det var förstås med ett helt annat upplägg (flersitsiga stabila kajaker, cykelkärror (2 st), dragpulka på vintern, och korta sträckor samt lösa eller inga fasta planer alls.

Men viktigast av allt, FÖRVÄNTNINGARNA var av ett helt annat slag än när vi t ex tidigare brände mil på racerhojar under ljusa sommarnätter etc etc....

Och det sista du skrev om att ibland dela på sig har för oss varit GULD värt. Låta en vuxen resa iväg själv, eller kanske med bara ett barn. En tågresa Stockholm-Uppsala är för en 4-åring nästan som transsibiriska, eller Pode Menike om nån vill googla det.

Per Dans

 

[Malindo]

Re: Förväntningarna regerar...

Men viktigast av allt, FÖRVÄNTNINGARNA var av ett helt annat slag

Och det sista du skrev om att ibland dela på sig har för oss varit GULD värt. Låta en vuxen resa iväg själv, eller kanske med bara ett barn.

Tvâ mycket sanna sanningar för vägen till onödiga frustrationer och ökat välbefinnande.

 

[Pask]

Re: Förväntningarna regerar...

Kan dock inte komma på en enda sak jag som jag och min fru tidigare gjorde mycket av (tälta, paddla, cykla, resa etc...) som vi inte kunde fortsätta med även med barn.

För oss fanns det flera saker, t ex en veckotur i skärgården med våra (enmans-)kajaker som är omöjlig med småbarn. Inte ens med en annan typ av kajaker kan jag se hur vi skulle få med oss tre barn som är mellan 1 och 4 år på en veckotur. Att ge sig ut på vintertälttur i fjällen med tre småttingar är också en omöjlighet. Eller klippklättring: en klättrar, en säkrar och barnen springer runt och ramlar ner för stup...

Men jag håller med om att man får dra ner på förväntningarna. En dagstur där ingen slår sig blodig, kissar ner sig eller får timslånga gråtattacker för småsaker anses numera som extremt lyckad!

 

[perdans]

En dagstur där ingen slår sig blodig, kissar ner sig eller får timslånga gråtattacker för småsaker anses numera som extremt lyckad!

Sånt händer bara i drömmens värld......väl !?

Per D
[Ändrat av perdans 2007-05-31 kl 12:34]

 

[Malindo]

Re: Re: Förväntningarna regerar...

Eller klippklättring: en klättrar, en säkrar och barnen springer runt och ramlar ner för stup...

Du säkrar och ungarna klättrar!

Men jag håller med om att man får dra ner på förväntningarna. En dagstur där ingen slår sig blodig, kissar ner sig eller får timslånga gråtattacker för småsaker anses numera som extremt lyckad!

Pâ med hjälmen pà kidsen sâ blir det mindre blodigt!

Samt, fr.a: anpassa áventyren! dagsäventyr i närmiljö samt oftas uppdelat (inte alla pà en gâng).

 

[Mezzner]

Att man dessutom direkt sätter föräldraskapet i en konkurrenssituation med möjligheten att i varje situation prioritera sig själv låter också skrämmande. Jag har svårt att inse att man med den inställningen kan fungera i andra sociala sammanhang, vare sig professionellt eller på fritiden.

Ja Anders, jag har inga som helst problem att se att du vil ha barn. Synd att du inte kan säta dig in i min sida av saken.

men å andar sidan kanske det i sig är talande för vilken 'sida' som svårt med sociala sammanhang. Den som kan se olika sidor av myntet, eller den som går till attack mot andra synsätt än ens eget?

Möjligen är jag lika duktig som du på att sätta mig in i andras situationer, men därmed inte sagt att jag tycker att alla ställningstagande som andra gjort är bra.

Jag går gärna till attack mot synsätt som är egocentriska, och det är också rimligt att anta att sådana synsätt i grunden innebär just problem med att förstå andras behov. Om det är nåt föräldraskapet brukar innebära, så är det just en ökad förmåga att nedprioritera sin egen position till förmån för andras (dvs barnen). Jag utgår inte här ifrån min egen förträfflighet, utan tycker att jag kan märka skillnad just på människor som har barn och inte. Både när man kan ha ett "före-och-efter"-perspektiv, samt i allmänhet.

Självklart är det här en grov generalisering och det finns avvilkelser åt båda hållen. Jag påstår inte att människor utan barn är sämre, utan bara att föräldraskapet brukar kunna påverka folk i det jag anser vara en gynnsam riktning.

Såsom jag redan påpekat kan jag föreställa mig en lång rad andra skäl till att inte skaffa barn, utöver att det kan bero på egocentricitet.

När man väljer bort föräldraskapet just för att kunna prioritera sina fritidsnöjen, så tror jag dock att det kan vara en indikator på att man tillmäter sin egen person onödigt stor betydelse.
Jag kan också föreställa mig att det finns de som tycker att: Varför ska man inte bara tänka på sig själv i första hand; man lever ju bara en gång?

Just det tror jag dock kan vara en dålig egenskap i andras ögon; vilket i sin tur är en social begränsning.

 

[Malindo]

Làt ungarna kláttra och lära sig allt skoj som naturen har att bjuda, utan att överdriva (leder ofta till motsatt effekt).

Vi brukar dra till alperna om somrarna: bo bekvámt och göra dagsutflykter upp i berge eller skog, utan större planering eller pretentioner. Funkar utmärkt!

 

[Staffan Andersson]

http://www.utsidan.se/ddb/lashorna/visa/1054.htm

 

[Malindo]

Man kan hitta pà kuliga aktiviteter som en slags gyllene medelväg mellan extremt frilufstliv (typ vintertältning) och Kanarieöarnas bekváma bamseklubb, där bàde ungarna och en själv kan njuta. Som Mezzner säger: man fâr alltid dra ned lite pâ ens egna önskemâl, men â andra sidan har man kul ändâ.

After Trek pâ Hütten



[Ändrat av Malindo 2007-05-31 kl 13:05]