• Obs! Tänk på att om du lägger ut din epostadress eller telefonnummer i forumet finns risken att de snappas up och används för spambrev och dylikt. För att slippa detta kan du istället be intresserade att kontakta dig via funktionen "Skicka epost till..." som finns i menyn man får få man klickar på ditt namn vid foruminlägget.

Jag tror inte jag vill ha barn - nån som känner samma?

Re: Re: valfrihet-bara för kvinnor

Havskatten; sa:
brigas; sa:
Här råder ingen jämställdhet.kvinnor i Sverige har ju rätten att till 100% bestämma om de INTE vill ha biologiska barn,det kan inte män..

Män kan visst det bestämma att till 100% att de inte vill ha barn. Vasektomi kallas det. Några veckor after ingreppet är det omöjligt att få barn för mannen om han inte opererar ihop sädesledarna igen, och det finns ingen garanti att han blir fertil igen.

Vilket bra val ;)
 
Metoderna är ju i själva verket många.

Preventivmedel och celibat är två andra metoder.

Framförallt kan ju mannen välja vilka kvinnor han inte vill ha barn med.

Att själv välja vilka kvinnor man vill ha barn med går dock inte, men samma sak gäller ju å andra sidan för kvinnorna också.
 
Självklart ska man inte ha barn om man inte vill det! Inte heller hund, hus, volvo, långt hår, eller vad det än är. Även om man älskar barn så kommer perioder av tre veckor utan nattsömn, då man ändå måste hålla ihop, och det som får en att inte slå ungen är att man verkligen har valt det själv och vill det. Och du har helt rätt i att ofta får kvinnan ta större delen av ansvaret, hela vårt samhälle är inriktat på det. Det som där emot är viktigt i det här läget är att säga till din karl att du inte tänker skaffa barn, och att du möjligen är villig att stötta vid adoption om han vill göra det.
Du kan lika gärna ha en bra vänkrets som vuxna barn. Vuxna barn är opålitliga som sällskap.
Och jag tror att vi genetiskt är byggda så att vissa vill ha hur många barn som helst (som jag) och andra inga alls. Då finns det alltid några som inte har barn och som kan jobba häcken av sig...
 
barnfri; sa:
Det enda som oroar mig är risken att jag kommer ångra mig om 20 år eller så. Jag tycker det verkar ganska trevligt att ha vuxna barn, men det är ju svårt att komma dit utan att först behöva genomlida småbarnsår, skolår och tonår... Nån som har samma funderingar?
Personligen skulle jag fundera extra över förväntningar på trivsel efter de första 20 åren, om de innan främst brer ut sig som en plågostafett.
 
Malindo; sa:
Varför vara beroende av andras àsikter? I ting som enbart rör ens eget liv bör vál var och en ta de beslut dessa anser vara mest lámpligt, oavsett dagens râdande "sanningar". Vem sade att nâgot màste vara "det normala" bara för att en majoritet anser sâ?

(Jag tänkte just nu pâ Meindl Island Pro, men det är ju även överförbart pà denna frâga) ;-)

Åsikter skall man väl själv skaffa sig och stå för, eller?
 
johankse; sa:
Malindo; sa:
Varför vara beroende av andras àsikter? I ting som enbart rör ens eget liv bör vál var och en ta de beslut dessa anser vara mest lámpligt, oavsett dagens râdande "sanningar". Vem sade att nâgot màste vara "det normala" bara för att en majoritet anser sâ?

(Jag tänkte just nu pâ Meindl Island Pro, men det är ju även överförbart pà denna frâga) ;-)

Åsikter skall man väl själv skaffa sig och stå för, eller?

Det var väl just nât liknande jag försökte säga. Ursäkta om detta inte kom fram.
 
Och en klassisk (redan, och kanske i synnerhet, de gamla grekerna) metod är att skaffa sig dessa åsikter genom att stöta och blöta med sin omgivning?! ;)

(Vilket vi gör här jämt, och evetuellt får vi helt "egna" åsikter till slut... En rimligt trådfråga, if you ask me.)
 
olle11; sa:
Och en klassisk (redan, och kanske i synnerhet, de gamla grekerna) metod är att skaffa sig dessa åsikter genom att stöta och blöta med sin omgivning?! ;)

(Vilket vi gör här jämt, och evetuellt får vi helt "egna" åsikter till slut... En rimligt trådfråga, if you ask me.)

Åsikter är som arméer: alla har en - sin egen eller någon annans.
 
Själv går jag i liknande tankar (dock är jag singel) huruvida jag vill ha barn (jag älskar barn) eller inte (jag har för lite fritid och är nog stressad som det är). Jag tror det är en trade off, vill jag göra det där roliga, eller det där? Dock är jag helt inne på att livet har olika faser. Det som är lämpligt nu var det kanske inte för tio år sedan. Livet förändras och det är en bedräglig fantasi att tro att man kan hålla samma livsstil som man hade vid 25 hela livet. Man får helt enkelt låta sig utvecklas med det som händer och förändras.

Men till syvende och sist så finns det ingen lag som säger hur du ska göra. Dock, barn är enda vägen till barnbarn.
 
Förstår till fullo alla som ställer sig frågande till barn. Både jag och min sambo (båda kring 30) var själv väldigt skeptiska men blev med barn av en "olyckshändelse";-). Vi valde att inte ta bort det, och är glada för det idag. Jag tänker inte gå in på alla klyschor om hur givande men tröttande det är.

Sedan vill jag säga att det finns risk för att man ångrar sig om man inte skaffar barn (möjligheten sjunker dramatiskt vid 40). Samtidigt finns det en risk att man blir bitter och ångrar sig när man skaffat barn just för att det förändrar livet en hel del (sovmornar kan man dock lösa genom att ni får sova varannan lördag eller liknande). Hur man än gör riskerar man att det blir fel.

Finns dock inga hinder för att fortsätta vara aktiv i friluftslivet för att man skaffat barn. Det mesta funkar.
 
lassepolmag; sa:
Finns dock inga hinder för att fortsätta vara aktiv i friluftslivet för att man skaffat barn. Det mesta funkar.

Där har vi olika åsikt. Och jag är både självisk nog att inte vilja avstå från något samt ärlig nog att erkänna det.

Med barn hade jag inte kunnat åka på min årliga fotoresa (Svalbard, Antarktis, eller som nästa år Grönland). Jag hade inte kunnat dra iväg med kanoten när jag känner för det och jag hade inte kunnat strunta i att åka hem efter jobbet bara för att ljuset är fördelaktigt för foto.

Christian
 

Liknande trådar