Ingen frisk fjälluft i Funäsdalen

Avgifterna gäller även vissa kryssleder på kalfjället

Hittade denna på E24 där diskussionen är livlig. Den styrker bedömningen att det är kryssleder som ingår i avgiftspaketet och som leder över kalfjället från Ramundberget till Tänndalen. Ganska märkligt resonemang , åk var ni vill men betala eller skäms. Men det finns ju bara en led att följa. Den har anordnats av folk som vet var det är säkrast och bäst och därmed utestängs man från denna.

Citat från E24:
Inlagd av: info, 2009-11-22 17:01

Hej!
Avgifterna på högfjället kommer endast att gälla turlederna som går från Walles till Ramundberget och från Walles över Fjället via våffelstugorna till Tänndalen, och bara från v7. Det kommer inte att vara några problem att åka bredvid spåret och ändå hålla sig nära ledkryssen om man inte känner för att betala. Frågan är ju dock om man inte skäms en aning om man gör så..
 
Svar till Klager

Det var en livlig diskussion som sattes igång av din fråga!

Som jag ser det så finns det en skillnader i att ta betalt för preparerade spår och att ta betalt för att gå på t ex Drottninggatan. (som i det här fallet motsvarar spåren som spåravgifterna täcker)
Men det går inte att jämnföra riktigt eftersom de båda inte har samma funktion. Drottninggatan är ju samhällsnyttig på ett helt annat sätt. Kommunal transport, post, infrastruktur mm gör att den behövs på ett helt annat samhällsnyttigt sätt. Spåren uppe i Funäsdalen är privata. I och för sig så går de över staliga marker, men till mycket stor del också privata marker. Men i allmänrättens mening så har ju inte det faktumet någon betydelse.

Det blir lätt till absurdheter och ytterligheter i en sån här diskussion. Men det handlar ju inte, som i några exempel tidigare, om snögubber efter spåret som det tas betalt för utan för en konkurenskraftig vara som kostar miljoner varje år för att underhålla. Funäsdalen och framförallt Bruksvallarna har ju lyckats bygga upp ett system som är unikt i Europa, om inte i världen? Det stod senast att 25 landslag var på plats under Bruksvallsloppet förra helgen. Alltså bara under den veckan - sen är det massor fler som ligger på träningsläger under säsong. Det ger ju enorma återverkningar för en så liten ort som Bruksvallarna. Är det något som är livsviktigt Bruksvallarna så är det ju att kunna erbjuda spår i toppklass! Och nu tänker många: Men jag behöver ju inte spår i världsklass när jag bara vill ut en förmiddag eller en timme!! Men det är ju just det: antingen väljer dom att inte ha så långa och bra spår eller så har dom långa spår i världsklass! Det lockar massor med vasaloppstränande åkare, elit och landslag till området och det är ju värt mycket för området antar jag! Det är ju med hjälp av de fina och långa spåren som det finns spår över huvud taget.

Om förhållandena skulle vara ombytta kanske jag kan resnoera mig fram till ett tydligare svar? Säg att Drottninggatan hade varit anlagd, underhållits och drivits av privata medel. Det drivande bolaget hade fått intäkter från ca 30 % av de boende som bor längs gatan. Det är många övernattningaslägenheter så varje lägenhet som är med och betalar utnyttjas bara 3-4 veckor om året. Är det då fortfarande hyresgästerna som använder sina lägenheter 3-4 veckor per år som ska betala för att vi andra ska kunna gå på Drottninggatan? Är det dom som ska hålla efter skräp, avlopp, klotter, skadegörelse, trimma träden och sånt? Är det dom som ska betala för att vi stockholmare ska kunna gå på vår gata? Hyresgästerna kanske inte ens går på Drottninggatan?

Nä, just det, driften finansieras av skatter. Det hade gått om det hade rört sig om statlig eller kommunal mark. Då hade frågan sett annorlunda ut men nu arrenderas den marksträckan i Funäsdalen som prepareras av ett företag som, enligt dom själva, inte har nåt vinstintresse utan enbart ska sköta driften.

Sen antar jag som herr Blomquist skriver att det även är ett antal företag som är med och betalar detta men dessa går inte att jämföra då besöksantalet och underhållskostnaderna för "Längdskidåkning" kontra "Drottninggatan" är väldigt olika. Av de här anledningarna går det inte att jämnföra Drottninggatan och spåravgifterna.

Summa sumarum så får man åka var man vill på de rösade lederna. I frågan tidigare mellan Walles och Tänndalen så får man ju åka bredvid spåret om man vill, rösade spår är ju vanligtvis inte preparerade. Annars så finns ju mer än 40 mil mer opreparerade spår att slåss om.

//Bra debatt! -ibland...
 
Det är många som både här och på DN gör liknelser till alpina anläggningar och att man inte skulle behöva betala om man inte åker liften upp. Det är fel, skipasset gäller som regel tillträde till skidområdet inte liften i sig (kanske därför man sedan några år benämner det just skipass och inte liftkort). Det gäller också endast tillträde under de angivna öppettiderna och skidområdet betraktas som arbetsområde under annan tid pga pistning, snötillverkning, liftunderhåll, varutransporter och annat underhåll som sker då.

Med skipasset förbinder man sig även att leva upp till ett antal föreskrifter som berör annat än själva liftåkandet; man får inte åka vårdslöst, inte åka i liftspår, inte gräva solgrop var som helst eller uppföra hopp, man ska använda utrustning avsedd för ändamålet (man får t ex inte åka "miniskidor", kälke, sopsäck eller traktorinnerslang), man får inte promenera runt i backarna, man får inte medta hund, man får inte cykla m.m m.m. under vintersäsong.
 
Gärna avgift för kvalitet

Som skidintresserad invånare i en på pengafattig,snörik kommun skulle jag mer än gärna betala en avgift för att få åka i olika välpreparerade skidspår,att de pistades såväl helg som vardag,efter snöfall,när det är vått och isigt och allmänt slitet.
Vad jag INTE vill betala för är personer som envisas med att använda skate-delen till promenadväg;"snyltande" skidåkare skulle jag nog däremot se mellan fingrarna på .
Jag och andra som gillar skidåkning vill ha det välpreparerat och många är nog beredda att lägga en extra slant för det;våra liftkort i slalombacken,gymkort etc betalar man ju redan utan knot.
 
Detta är det snäva perspektivet på frågan.
En anledning till motståndet är att avgiftsbelagda längdspår i stora terrängområden är en inskränkning i allemanrätten att röra sig fritt såvida det inte handlar om att beträda tomtmark i direkt anslutning till bebyggelse, samt att det kan skapa prejudikat för att t.ex. avgiftsbelägga även annat såsom exempelvis ordnade vandringsleder m.m.
 
Personligen är jag inte så rädd för avgifter i olika friluftssammanhang men det har förmodligen att göra med att jag är van samt på grund av att jag sett de positiva effekter det kan ha.

När det gäller fiske så ser jag regleringar som övervägande positiva. Kronolaxfisket i Mörrum hade sannolikt inte varit så bra som det är utan stränga regleringar och avgifter. I vattendrag utan- eller med frikostiga regler är fisket ofta dåligt pga för högt fisketryck. Bra fiske drar i sin tur folk som i sin tur är beredda att betala ganska mycket för möjligheten att dra på en stor lax. Pengarna som man drar in gör det möjligt att ha folk anställda för fiskevård och annat samt att det skapar en acceptans i bygden för att inte t ex lägga nät och därigenom förstöra sportfisket.

När det gäller alpin åkning så tycker nog de flesta att det är naturligt att betala en avgift. Jag har också sett skillnaden mellan en kommunalt driven skidbacke och en privat. "Hemmabacken" här i Boden (Storklinten) drevs under många, många år kommunalt och allt stod stilla; underhållet blev sämre och sämre, backarna sämre och allt kändes nedgånget. För några år sedan togs backen över av Skicamp och drivs nu privat. Korten har förvisso blivit något dyrare, men nu satsas det mycket i anläggningen; nya nedfarter, nya stugor, uppfräschad restaurang, evenemang, tävlingar etc och folk strömmar till nästan som under Stenmarks glansdagar i slutet av 70, början av 80-talet. Samma händer i Kåbdalis där en nedgången halsunkig byhåla förvandlats på några år.

När det gäller längdskidåkning så har vi här i Boden väldigt bra förutsättningar med spår i världsklass där världscuptävlingar i skidskytte anordnas då och då. De är än så länge inte avgiftsbelagda, men de utgör ju i sig ändå en viss inskränkning i allemansrätten. Inte får jag ta picknickkorgen och ströva ut till fots efter spåren på snöskor eller rida på dem etc. Jag vet inte hur mycket underhållet kostar för alla spår, skidstadion, rullskidbanorna i asfalt etc men jag tycker inte det vore orimligt att erlägga en avgift om jag nyttjade dem på samma sätt som jag betalar ca 1600 kr för ett säsongskort i Storklinten.

Med tanke på många kommuners dåliga ekonomi så tycker jag det är fel att lägga den typen av "lyxkonsumtion" på skattebetalarna. Jag har helt enkelt svårt att se en modern längdskidanläggning med konstsnö, pistmaskiner, elbelysning, personal m.m. som inbegripen i allemansrätten. Den delar fler karakteristika med en alpin skidanläggning än med en "orörd natur". Vill jag (vilket jag ofta gör) bege mig ut på en skidtur i skogen så tar jag helt enkelt på mig Tegsnäsarna utanför min bro och glider ner över sjön och ut i skogen spårlöst. Det är allemansrätt som jag ser det och det skulle aldrig falla mig in att åka med skogsskidor och pulka i Paglaanläggningens välpreppade spår.
 
. Vill jag (vilket jag ofta gör) bege mig ut på en skidtur i skogen så tar jag helt enkelt på mig Tegsnäsarna utanför min bro och glider ner över sjön och ut i skogen spårlöst. .

Var glad så länge du kan göra det avgiftsfritt. Tillåts ett avsteg från allemansrätten genom att stora arealer avgiftsbeläggs bara för att det finns ett preparerat skidspår där så kan du vara övertygad om att det kommer att följas av flera kreativa initiativ att försöka avgiftsbelägga det rörliga friluftslivet.
 
Var glad så länge du kan göra det avgiftsfritt. Tillåts ett avsteg från allemansrätten genom att stora arealer avgiftsbeläggs bara för att det finns ett preparerat skidspår där så kan du vara övertygad om att det kommer att följas av flera kreativa initiativ att försöka avgiftsbelägga det rörliga friluftslivet.

Det är ju naturligtvis inget som så många eftersträvar, men jag tycker att avståndet är ganska stort till att ta betalt för längdskidanläggningar. Som jag var inne på så innebär de ju redan i-sig en inskränkning av allemansrätten eftersom man så att säga begränsar verksamheten till just skidor. Gratis- eller avgiftsbelagt; det ses nog på de flesta ställen inte med blida ögon om man promenerar, rider, kör skoter, drar pulka, går med snöskor etc i skidspåren. Särskilt inte i anläggningar som försöker göra anspråk på att tillhandahålla riktigt bra träningsförhållanden för längdskidåkning, som Paglaspåren här i Boden.

Frågan är ju egentligen om man ska ha sådana spår överhuvudtaget. Själva förekomsten av dem är inget av naturen givet så om de i förekommande fall inte kan finansieras så är det väl bara att ta på Tegsnäsarna och pulsa på för jag tycker som sagt inte att kostnaderna för spåranläggningar i den stora omfattningen det är frågan om ska läggas på kommunens skattebetalare.

En längdskidanläggning av de här slagen kräver ofta markarbeten (röjning av träd och sly för spårgator t ex), snötillverkning är tids- och kostnadskrävande för att inte tala om spårpreparering. Ytterligare faciliteter som värmestugor, toaletter, elljus, anställd personal etc gör att jag som sagt tycker att de mer påminner om t ex en alpin anläggning eller en golfbana. Om ingen vill ta på sig kostnaderna så får man sänka kraven och för en del räcker det kanske att hasa fram i ett skoterspår eller pulsa fram i djupsnön (nånstans där ligger jag själv längdåkningsmässigt) men det finns säkert också de som vill kunna åka på spår i världsklass och som gärna lägger en slant för det på samma sätt som att jag gärna lägger 3-400 kr för ett dagskort i Riksgränsen eller Åre för att få tillgång till de skidområdena.
 
Var glad så länge du kan göra det avgiftsfritt. Tillåts ett avsteg från allemansrätten genom att stora arealer avgiftsbeläggs bara för att det finns ett preparerat skidspår där så kan du vara övertygad om att det kommer att följas av flera kreativa initiativ att försöka avgiftsbelägga det rörliga friluftslivet.

Du försöker få det att framstå som om man måste betala nån slags inträdesavgift för att få vistas i Funäsdalen, det är verkligen att förvanska argument. Det handlar om att det finns människor som vill ha en service och är beredda att betala för den, i detta fall ett preparerat skidspår.

Om inte de som vill ha servicen får betala -vem ska då göra det?

Om en avgift är förutsättningen för att man ska kunna erbjuda preparerade skidspår så skulle det med ditt resonemang innebära att de som vill ha servicen inte ska få den -varför inte det?

Var exakt går gränsen mellan behov av service och inskränkning av allemansrätten, går den exakt där man måste börja ta betalt eller finns det andra parametrar man måste beakta?

Med den strikta gränsen så är järnvägar, bilvägar, slalombackar, hotell, campingplatser fjällstationer, hus och tomter och allt annat tillverkat av människohand en inskränkning i allemansrätten. Där har du ju helt rätt, men vad är alternativet och är gränsdragningen relevant överhuvudtaget?
 
Rösade leder ser man (oftast) bara på sommaren eftersom det är stenar som lagts ihop i en hög. Kryssleder är de leder man brukar använda på vintern. En stolpe med ett rött kryss på.
Det är inte alltid sommar- och vinterleder har samma sträckning.
 
Var glad så länge du kan göra det avgiftsfritt. Tillåts ett avsteg från allemansrätten genom att stora arealer avgiftsbeläggs bara för att det finns ett preparerat skidspår där så kan du vara övertygad om att det kommer att följas av flera kreativa initiativ att försöka avgiftsbelägga det rörliga friluftslivet.

Det är sådan hårdnackad idealism och okompromisslöshet som gör att slaget förloras, för ingen tar en på allvar. Sen om det rör spår i funäsdalen eller nationalparksanvändning eller annat spelar ingen roll. Sålänge som man vägrar föra en dialog utan bara ser alla förändringar som av ondo så kommer man ingenvart

Spår skapas av människor, människor som behöver mat och husrum. Tydligen så fungerar det frivilliga finansierandet inte och då finns två alternativ, hitta nytt sätt att finansiera det eller låta spåren växa igen.

Låter du dem växa igen kommer en helt annan intressant diskussion. men den som inte vill betala för spåren kan precis som den som inte vill betala i slalombacken ta sina skidor rätt ut i den obanade terrängen, den är helt fri.

Fri från avgifter
fri från pistning
fri från störande värdar
fri från slyröjning

enkelt val.

Christian