Hej då Haglöfs.

[flanell]

alltså så här har jag fått lära mig; lagen är inte dispositiv för företagaren. den är alltså tvingande. att det sedan i vissa stycken, i lagen, ges utrymme för förhandling ändrar inte på det förhållandet. att man i vissa delar, när det står ordagrant, kan eller ska komma överrens om saker som inte är detaljstyrda innebär inte att hela lagen blir dispositiv. det är möjligt att jag är helt ute och cyklar nu, i så fall ber jag om ursäkt, men det är så jag fått allt förklarat för mig.

 

[Mezzner]

Om vi jämför med Köplagen, vilket kanske är enklast, så är det ju inte så att man brukar inleda ett kontrakt med att friskriva sig från Köplagen i sin helhet. Man skriver istället ett avtal som på många punkter antingen reglerar saker som inte står i Köplagen, eller som ändrar på vad som skulle gälla (enligt köplagen) om man inte skrivit avtal.

Skriver man då nånting som står i konflikt med Köplagen eller andra lagar och det i dessa lagar, står vad som ska gälla utan reservation för andra avtal, så gäller lagen just för att den inte var dispositiv på den punkten.

Du kan säkert hitta mer om detta på Wikipedia, där nån förresten skrivit att kklagen är tvingande - eller på andra platser på nätet. Då framgår kanske också vad nån menar med tvingande, men när jag skriver dispositiv så menar jag enligt ovanstående.

 

[flanell]

Om vi jämför med Köplagen, vilket kanske är enklast, så är det ju inte så att man brukar inleda ett kontrakt med att friskriva sig från Köplagen i sin helhet. Man skriver istället ett avtal som på många punkter antingen reglerar saker som inte står i Köplagen, eller som ändrar på vad som skulle gälla (enligt köplagen) om man inte skrivit avtal.

Skriver man då nånting som står i konflikt med Köplagen eller andra lagar och det i dessa lagar, står vad som ska gälla utan reservation för andra avtal, så gäller lagen just för att den inte var dispositiv på den punkten.

Du kan säkert hitta mer om detta på Wikipedia, där nån förresten skrivit att kklagen är tvingande - eller på andra platser på nätet. Då framgår kanske också vad nån menar med tvingande, men när jag skriver dispositiv så menar jag enligt ovanstående.

så här har jag lärt mig.

när köplagen tillämpas tittar man på vad parterna kommit överrens om och låter det gälla. finns ingen överenskommelse ser man vad lagen säger. överenskommelsen står över lagen. lagen är dispositiv. lagen är dispositiv för båda parter

när konsumentköplagen ska tillämpas tittar man på ev överenskommelser så att dessa går i linje med vad lagen föreskriver. dvs täcker in de utrymmen där det inte är detaljstyrt och eller ger konsumenten bättre villkor än vad lagen föreskriver. det får inte förekomma någon form av avsteg som gör det sämre för konsumeneten, än vad lagen föreskriver. lagen är inte dispositiv för företagaren.

att googla eller titta i wikipedia ligger inte för mig, jag tycker man förlorar hela grejen med ett forum då.

 

[orren86]

Kan bli problem att hitta någonstans att handla i slutändan när man säger upp bekantskapen med alla affärer man själv klantar sig med.

 

[Mezzner]

Jag kikade i Köplagen.
Och inser bakgrunden till vad du är ute efter.
I §3 så anges att avtal som träffats om ett köp gäller enligt sina formuleringar, även om de står i konflikt med Köplagens paragrafer. Såtillvida kan man säga att hela lagen är dispositiv, medan Kkl är dispositiv där så anges i lagens paragrafer.
Finns väl fler exempel på detta. Jordabalken är inte heller dispositiv enligt nån särskild paragraf om jag minns rätt, utan där står i lagen var den är dispositiv vilket det också gör lite här och där.
Tror det finns andra exempel där lagen anges som dispositiv, men där delar av den ändå inte är det. Vidare finns det ju en hel del situationer som gör att ett avtal inte ska ses ur avtalsrättsligt eller köprättsligt perspektiv, utan där avtalet istället strider mot brottsbalken.

Risken för att du ska möta argument av den här typen när du reklamerar en jacka får man nog emellertid betrakta som liten.

 

[UAO]

När en privatperson handlar av näringsidkare gäller konsumentköplagen och den är dispositiv, dvs dina rättigheter i den kan aldrig förhandlas bort.

Köplagen kan man förhandla bort eller skriva om valda delar av genom att upprätta ett avtal sinsemellan, gäller näringsidkare.

 

[flanell]

När en privatperson handlar av näringsidkare gäller konsumentköplagen och den är dispositiv, dvs dina rättigheter i den kan aldrig förhandlas bort.

Köplagen kan man förhandla bort eller skriva om valda delar av genom att upprätta ett avtal sinsemellan, gäller näringsidkare.

jag hoppas du menar att konsumentköplagen inte är dispositiv, annars pratar du emot dig själv.

glöm inte heller att köplagen också gäller när två privat-personer gör en affärsuppgörelse.

 

[UAO]

flanell,
helt riktigt - är lite trött.

 

[oscarsundholm]

Nåväl jag är ingen jurist men dock juriststudent.

Tråden har blivit en aning rörig och det diskuteras både köplagen och konsumentköplagen. Jag försöker nedan reda ut vad som egentligen gäller.

I det här fallet har en privatperson (konsument) handlat för en jacka för eget bruk av en näringsidkare, konsumentköplagen är då tillämplig enligt 1 §. Alltså har köplagen ingenting med det här fallet att göra och mycket riktigt som många poängterat är den till största delen dispositiv, alltså det råder avtalsfrihet mellan parterna, saknas överenskommelse vid t.ex. dröjsmål med betalningen faller man tillbaka på köplagens regler. Köplagen blir endast aktuell mellan privatperson-privatperson eller näringsidkare-näringsidkare.

Det råder inga tvivel om att konsumentköplagen är tvingande, det följer av 3 § 1 st. Där sägs också att den är tvingande om annat inte anges i lagen, vilket det gör i 7 §. Därför kan man i det fallet avtala om sämre villkor för konsumenten, men bara därför att det anges i 7 §! Man kan dock avtala om fördelaktigare villkor för konsumenten än vad konsumentköplagen säger.

Alltså är konsumentköplagen tillämplig i det här fallet och den är tvingande till konsumentens förmån.

 

[Martin Fjäderlätt]

Alltså är konsumentköplagen tillämplig i det här fallet och den är tvingande till konsumentens förmån.

Men vad betyder det exakt i det här fallet? Jag trodde att det aktuella fallet handlade om bytesrätt (dvs rätt att byta oanvänd produkt mot annan produkt eller tillgodokvitto) eller öppet köp (rätt att byta oanvänd produkt mot pengar), inte en reklamation.

 

[Mezzner]

Det är nog möjligt att det inte har nån som helst betydelse i det här fallet - eftersom det mycket riktigt inte handlar om en reklamation eller nåt annat. Det handlade väl bara om hur öppet köp ska tillämpas - om nu säljaren erbjudit detta. Diskussionen blev dock i vanlig ordning betydligt bredare och urspårad.

Avtalsmässigt kan jag tänka mig att man genom skyltar vid kassan upplyser om att öppet köp gäller, samt att det där även kan stå vad detta i själva verket innebär. (Såna skyltar har jag i alla fall sett på en del affärer.)

Om det sedan står Öppet köp även på kvittot så känns det ju inte helt fel att detta då också kan anses gälla ihop med de regler som står på skyltarna. Men jag vet allvarligt talat inte om man får ta den kopplingen för given, det är ju inte precis så att kunden signerar att han tagit del av informationen på skyltarna eller så.

 

[mathias]

Har funderat vidare och jag är nog villig att ändra mig och säga att säga att butiken är bunden till avtalet om Öppet köp under de 30 dagar som de skrivit på kvittot.

Eftersom köparen har sänkt vädret på varan genom att klippa bort lappen så kan man dock inte förvänta sig fullt betalt. Butiken borde åtminstone ha erbjudit sig att ta tillbaka jackan gratis.
Butiken kan hävda att de inte vill sälja begagnade varor eller varor där spårbarheten kan ifrågasättas. Genom att klippa bort lappar försvinner delar av spårbarheten i försäljningskedjan.
En jacka utan lappar går inte att sälja.