-> Jag tycker att 60% verkningsgrad låter väldigt lite. Det måste vara sämsta tänkbara scenariot -> och inget nominellt värde. 90% låter rimligare.
Erfarenhetsmässigt är det ganska exakt det man får - ca 50% av energin blir kvar i telefonen efter laddningen av den energin man har i batterierna i den batteridrivna laddaren.
90% omvandlingsverkningsgrad gäller i ganska så optimerade laddare med aktiv synkron likriktare och med stabil förbrukande last - inte en batteridriven gubbdagisladdare till lägsta möjliga pris som istället för en transistorbaserad aktiv likriktare istället använder schotty-dioder med 0.4 Volt framledningsspänning om man har tur - eller en kiseldiod med 0.7 Volt... och stora kapacitiva laster som värmer switchtrissan lite extra i förlustevärme, där man får vara glad om man ens är över 80% verkningsgrad.
->Det borde också vara så att ju större laddström, desto mer värme.
->Skulle det vara en bra ide att lägga en strömbegränsande resistans i serie i systemet? Det
->ger ju i sig värme, så det kanske inte är så lyckat?
Skall det strömbegränsas så skall det göra i källan - dvs. i switchomvandlaren i laddaren genom att den glesar ut takten mellan switcningarna om strömmen går över önskad värde - alla andra metoder med seriemotstånd, aktiv strömbegränsare etc. resulterar i lägre verkningsgrad och det bildas värme.
-> Jag gissar också att det går en större ström ju större skillnad i laddning mellan laddpacket
-> och mobilens batteri. Ur det synvinkeln borde det vara bättre att smådutta i laddning till
-> mobilen när den är nästan fulladdad, hellre än att vänta till mobilbatteriet är nästan tomt.
-> Rätt?
-> Detta gäller förstås bara litium-jonbatterier, men det har väl alla mobiler idag.
Nästa alla telefoner mm. har en transistorbaserad strömbegränsning på sin ingång som gör att vid 5 Volt på matningen så begränsas strömmen till 500 mA, 900 mA, 1.5 ampere beroende på generation och apparat.
dvs. om man mäter att spänningen 5 Volt på utgången av sin batteripack samtidigt som den laddar telefonen eller vad det nu är, strömmen är begränsat till 500 mA _i_ telefonen och man vet att batteriet är tomt, säg 3.6 Volt - så har man en förlust som blir värme på 5 - 3.6 = 1.4 Volt spänningsfall i strömbegränsningen _i_ telefonen och med 1.4 Volt * 0.5 Ampere så blir det 0.7 Watt i värme som gör telefonen varm under laddningen.
Även vid 4.1 Volt batterispänning så ligger det fortfarande i strömbegränsning 500 mA men istället 0.9 Volt spänningsfall i telefonens laddkrets och förlusten är på 0.45 Watt som blir värme. det är först i laddningen slutskede som strömmen minskas när man fyller mellan 4.1-4.2 Volt och det görs oftast med pulser - dvs i strömgräns (500 mA) i några sekunder - vila i några sekunder etc. med allt kortare pulstid med ström tills telefonen anser sig laddat färdigt
köper man dom lite fetare batteripacken med 2.1 Ampere utgång så kommer spänningen hållas 5 Volt på utgången när man kopplar in telefonen och laddar telefonen bara 500 mA så blir förlusterna enligt ovan plus laddpackens omvandlares egna förluster och ungefär 50% av energin försvinner till värme i energiöverföring mellan laddpackens batteri och telefonens batteri med förluster i båda sidorna under laddningen.
Har man en gammal sorts laddare (med numera förmodligen väldigt trötta batterier i) som bara ger 500 mA kopplad till en platta eller större telefon som tar 900 mA i laddström och man mäter att spänningen sjunker till 3.8 Volt i sladden mellan sladdaren och telefonen i början av laddningen så kan den teoretisk fungera med bättre verkningsgrad om omvandlaren i laddpacken sköter sig med riktig strömreglering och inte strömbegränsar via resistiv strömbegränsning via halvledaren/switchtransistorn. - men kör laddaren med passiva likriktare (diod) istället för aktiv likriktare i sin switchare så är förlusterna fortfarande stora där.
diod-förlusterna är alltid stora när man kör med låg spänning som 5 och 3.3 Volt...
switcharkretsran som sitter på tex datormoderkort, PC-nät aggregat och som mellanomvandlare inne i tex telefoner är mycket effektivare med synkron aktiv likriktare än det du kan förvänta dig hitta i en batteripack, och även om du är villig att betala för detta så är det svårt att hitta en leverantör för detta då dessa siktar på massmarknad och då är det billigaste skräpet som gäller.
skall man göra något där så blir det att bygga något själv med tex stora batteripack från RC elbil/elflyg/el-helikoptervärlden
till detta så kan telefonerna också ha en massa egenheter som att tex inte tillåta mer än 500 mA laddström om den inte kommunicerar med laddare eller datorn och får tillåtelse att dra mer ström så att laddaren går i strömgräns etc.
den powerbank som jag tycker fungerat bäst hittils är:
http://www.clasohlson.com/se/Powerbank-universellt-6600-mAh/38-4844
Den har dubbla batterier som är seriekopplade vilket gör att switcomvandlaren (det finns 2 st - ett till varje uttag med lite olika strömstyrka + 1 laddare som omvandlar 5 Volt till 7-8 Volt som krävs för laddningen och den har också balansering mellan batterihalvorna) matas med 7-8 Volt nedswitchat till 5 Volt och inte som de flesta andra som tar in från enkel LiIon-batteri på 3.5 - 4.2 Volt och switchar upp till 5 Volt vilket i sistnämda fallet gör att det drar 700-1000 mA från batteriet för att tillverka 5V, 500 mA, vilket märks när batteriet börja bli lite gammalt och i dessa sammanhang är 'gammalt' typ inom ett år...
Ah-värdet som anges i laddpacken avser 3.7V batteris totala kapacitet (dvs 6600 mAh kan egentligen vara 2 * 3300 mAh i seriekoppling men kallas fortfarande 6600 mAh kapacitet) och man kan räkna med att det går åt 2 Ah per laddad Ah i nalle/smartphone eller läsplatta