Det finns för- och nackdelar med alla sätt att samla ljus på. Själv tycker jag numera att analog småbild inte riktigt hänger med även om jag då och då fotar en del med en mätsökare jag har, främst gatufoto. Annars blir det mest mellanformat och då främst sv/v, men även lite dia, men det blir mindre och mindre av det då digitaltekniken idag är såpass bra. Jag fotar analogt snarare för att det är roligt, men är samtidigt medveten om att min digitalkamera presterar bättre rent tekniskt.
Bildbehandling är inget nytt för digitaltekniken. En fotograf som t ex Henri Cartier-Bresson gjorde t ex väldigt sällan (om ens nånsin) några egna färdiga papperskopior utan han anlitade en duktig kopist som utförde själva mörkrumsarbetet för att skapa den färdiga bilden och så har varit fallet med många stora fotografer. Undantag finns ju som t ex Ansel Adams som själv var mycket duktig i mörkrummet.
Egentligen ser jag ingen större principiell skillnad mellan analog- och digitalfotografi när det gäller själva exponeringen. Det handlar om olika sätt att fånga ljuset på; silver eller kisel.. Att komponera bilden, mäta ljuset och exponera som man vill är det ingen skillnad på förutom det att man måste vara mer noga när man fotar dia pga att dia-film har såpass begränsat dynamiskt omfång och att man bör undvika att fräta ut högdagrar när man fotar digitalt. Små skillnader men inget särskilt epokgörande.
Hej!
Jag vet inte om en digitalkamera ens är bättre än 35mm dia rent tekniskt? Det är möjligt men vad som ofta glöms är att kvaliteten på scanners också går upp. De jämförelser som populärt gjordes för några år sen håller inte längre. Jag scannade nyligen om lite 35mm på en sprillans ny Hasselblad scanner och kvaliteten var helt otrolig! Såg fullständigt annorlunda ut jämfört med de gamla tiffar jag hade. Och här är en viktig punkt. Nämligen att jag kan "förbättra" mina film-bilder igen om några år. Det där projektet jag gjorde med D200? De bilderna är för alltid fast i den kvaliteten. Sen finns det andra fördelar med film som behagligare oskärpa (kornet är alltid skarpt) samt att bilderna alltid är läsbara. Vad gör jag men mina jpegs om världens kodnycklar brann upp?
Sen har vi som du skriver det här med konceptet
roligt. När jag tar bilder är jag intresserad av bilder. De är allt jag tänker på. Jag vill absolut inte tänka på att låsa exponeringar, ställa in matrixmätaren på spot eller fajtas med autovitbalansen. Bara bild. Annorlunda blir det i mörkrummet om jag jag gör svartvitt. Där finns en taktilitet och en känsla av direkt manipulation och media. Ljus träffar film, film förvandlas meddelst lite alkemi, lys igenom film på magiskt papper, lite mer alkemi och voila! fotomagiskt har bilden av objektet vi fotograferade överförts
direkt. Även om mycket av skillnaden är filosofisk är det likväl en skillnad. Dessutom kan vi argumentera att en bild bara är teori iallafall. Det är ett stycke papper med teori på. Information.
Intressant är att Cartier-Bresson som du tar upp inte var intresserad i att kopiera själv. Han var heller inte så intresserad av teknik överhuvudtaget utan gjorde tekniskt dåliga exponeringar. Men han gjorde fina fotografier. Ibland blir tekniken en del av konceptet. Thomas Joshua Cooper använder en gammal storformatare från 1902 som han använt sen 70-talet. Googla hans namn, Hans projekt att omkretsa Atlanten och dyka djupare i människors Magellan-medvetande är otroligt. Andra föredrar äldre digitala kameror.
Poängen är att iden om bilden skall styra kameran. Kameran skall inte styra bilden. Ju mer bröte kameran har ju svårare blir det att övermanna belätet.
Det viktigaste är dock att man har roligt. Men man bör vara klar över vad det är som är roligt. Vad är kvalitet för dig? Detta är helt olika och det finns inget rätt svar. För mig är det roligt med fotografier och bilder. Den nördiga sidan av mig tycker det är roligt med den fantastiska upplevelsen dia på ett ljusbord ger (multipelt större gamut och omfång än någon skruttig skärm) och att känna kugghjulen dras runt inuti min FM2 eller Hasselblad. Enkla kameror, perfekta i sin form, varför de tillverkats så länge. Jag låter labbet framkalla min diafilm. Jag kan vara utomhus och behöver inte sitta och fippla med rawbilder. Jag har använt nästan bara digitalt i ett år pga ekonomin osv. I våras plockade jag upp min FM2 igen och tog ett par rullar. Jag fick fler bra bilder på de två rullarna än över flera tusen digitala exponeringar. Ergo, det är ergonomin som är viktig, du har rätt, det är inte sensorn som är det viktigaste utan hur
du fungerar med en kamera.
Mvh/ Tor