Funderingar kring UL och prylfixering.

[Picea]

Måste man väga sina skosnören och byta till en lättare varjant så kanske man helt enkelt bör stanna hemma tills man orkar bära med sig ett par vanliga "tunga" skosnören. Jag är medveten om att det må låta en smula hånfullt,

Inte hånfullt, men litet ogenomtänkt. Du låter som försäkringskassan när jag var gravid och ville ha havandeskapspenning för att brevbäraryrket var tungt: "Brev väger bara 20 gram, de är inte tunga!"

Reflektera över det en stund!

 

[7S]

Du äger bara en mössa alltså? Som du använder alla årstider?

Du är singel va? Jag FÅR INTE ha samma mössa jämt för min sambo...

Jag har nog ett dussin mössor totalt. Fleece-keps med öronlappar, två gamla olles brorsa (den ena har krypt), en sån här försvarets vintermössa som täcker allt utom ansiktet, två olika balaclavor. Och då har vi ännu inte kommit till de vanliga toppluvorna.

Och ingen av dessa mössor är inköpt för att vara lättvikt. Det råkade bara vara så att av dem var i väldigt fluffig och varm akryl.

Jag får f.ö. inte ha den där fleecekepsen med öronlappar heller längre Och min varma lätta mössa får jag inte ha till vardags längre.

Ja jag har endast en mössa som jag kopplar till friluftsliv, den fungerar året om. När du ständigt skall återkoppla till ett personligtplan med någon form av lightretoriskafrågor svarar jag: nej och beklagar ditt val av mössfascist till partner .

Nu är det helg, trevlig sådan!

 

[seobserver]

Måste bli kall med bara en av varje och frågan blir har du par av skor?
Det gamla mattetalet med hur många gardinuppsättningar hotellet behövde för att kunna byta en gång i månaden dyker upp ur minnets vrår. Det är X antal rum och ett byte tar 10 minuter.
Men med sommarmössa som endast får jag ihop 7S. Har jag fel?
go tur

 

[Leffe357]

Oavsett ditt skämt har ingen hittils visat avsky eller uttalat sig att den ej "tycker om" den eller den. Varför vill du förminska debatten till det?

Vet inte hur du läser men jag förminskar inget, jag är själv lättpackare men ingen pryltokig sådan.
Varför?
Jag vill ha en så lätt grundpackning som uppfyller MINA krav på komfort mm som det bara går.
Detta gör att jag kan böra mera mat, kamera och annat som jag anser vara nödvändigt utan att totalvikten blir toktung.
Då jag handlar så är vikten en parameter men för mig så är den inte högst prioriterad.

Många som håller på med olika intressen blir mer eller mindre pryltokiga, det gäller inte bara vi som trivs i skog och mark.

Min grundpackning för fjället är faktiskt något lättare än min skogspackning då jag sover i hängmatta i skogen och tält på fjället samt att ex såg och yxa följer med i skogen.

Som andra har sagt så kan dom som är sällan ute snöa in på prylar under lågsäsongen i brist på annat att göra.

I andra trådar så talas det om gramjägare, min definition av dessa är att prio 1, alltid är vikten,
dvs vikten prioriteras före funktion, jag kan ha fel.
Jag väljer först funktion och om två saker uppfyller mina krav så tar jag den billigaste först sedan den lättaste (beroende på tillgången till pengar och hur mycket vikt man tjänar)

Om man satsar på 3 för 3 (bo, bära och sova ca 3kg) så kommer man långt, sedan är det att lämna hemma allt onödigt, på så sätt tjänar man mest.

Själv skulle jag inte skippa kängor, det funkar bäst för mig och vikten är värd det men för andra är det en annan sak.

Lättpackare är inte det samma som pryltokig och inte heller detsamma som gramjägare men dom två senaste finns i gruppen lättpackare.

På detta forum finns det fler pryltokiga än det finns lättpackare.
Handen på hjärtat, hur många kan ärligt säga att dom aldrig köpt någon onödig pryl?

 

[camoscio]

Kanske man ska skippa ordet "lättpackare" helt och hållet. Det är ingen särskild ras av människor.
"Lättpackning" däremot, är en attityd, och kanske även där något annat ord vore lämpligt.

Man kanske borde tala om "viktsmedvetande" och "viktsmedvetna". I regel finns ju skäl, man har gått på en smäll av ett eller annat slag; jag har t ex avbrutit en tur p g a en hälseneskada (som året därpå opererades) och en annan p g a en buktande disk. Därtill kommer ett eller annat olyckstillbud. Då har packningens vikt och skrymme mycket hög prioritet. Jag har också med tiden kommit fram till att man nästan aldrig behöver välja mellan fördelar, man kan kombinera dem, och att rätt många komfortkrav är inbillade. Efter 700 vandringsdagar i berg (jag räknar inte
dagsutflykter) har jag hyfsad erfarenhet av vad som fungerar.

Under städning av mina bokhyllor hittade jag en skrift från STF med råd och tips för fjällvandrare. Där rekommenderades bl a att ha med en träningsoverall att ha på lägret eller i stugan. Jättebra råd, men då kan man väl ha overallen jämt? Jag har kört med en vindoverall från Nike, som är utmäkrkt när jag cyklar på våren. Men den visade sig väl varm på vandring, och obekvämt bylsig.
Så nu har jag en lättare och smidigare (som dessutom framhäver min vackra och slanka figur ...)
från Adidas, som skrymmer mindre och är lättare att stuva undan i packningen framåt dagen. Den är min anorak och mina vandringsbrallor.

Faktum är att folk ofta underskattar vikten av kläder. På hälsoundersökning en kväll i december skulle jag bestiga vågen och sen skulle sköterskan dra av vikten som hon uppskattade till 5 hg
(utan skor). Jag hade vägt mig hemma och visste att kläderna vägde 12 hg. Det betyer ju en del när man tidvis bär dem i säcken; en god huvudregel är därför att aldrig ha mer kläder än man kan ha på samtidigt (jag bryter mot den regeln, jag har särskild tröja, kalsingar och strumpor på natten, samt på resan; men jag byter inte från topp till tå på lägret och jag har sen 11 år
endast ett par skor).

Här ges ständigt beskäftiga råd om dubbla strumpor, som givetvis ska bytas halvvägs under etappen. Och man ska ha ytterligare att byta med när de torkar
efter tvätten (jag tar på mina direkt). Alldeles oberoende av vikten är ju detta en massa krångel.

Vad kläderna på kroppen betyder, utom i energiåtgång, är dunklare. Jag tror inte jag får ischias
eller knäbesvär av dem, men jag har märkt att jag överhuvudtaget inte trivs i tunga kläder.
I våras köpte jag en Lundhags-skjorta på Uteliv i Linköping (RIP). När jag kom hem och satte på den igen insåg jag mitt misstag, den var alldeles för tjock och varm. Man kan lura sig själv i en provhytt, men jag hade aldrig gått på den niten om jag provvägt schabraket. 340 gram, det
är väldigt mycket skjorta. Så jag lämnade tillbaka den. Nån vecka senare köpte jag en
skjorta (märke: The North Face) av ngt slags träfiber på Naturkompaniet i Göteborg. Den var skön när jag provade den och underbart skön på årets båda turer (19+13 dagar). Den vägde inte ens 2 hg. I detta fall är givetvis inte vikten själva grejen, men väl en indikator.

 

[seobserver]

Definitionen på pryltokiga måste ju vara den som gjort ett förhastat köp som senare inte brukats.
Är skyldig men inte så många gånger.

Precis som Leffe357 har jag snubblat över något tillbud som sen inte visade sig fungera ihop med mig och mitt sätt att bruka utrustningen. Mycket av det har jag gett till lyckliga unga vandrare som blivit glada och slippt köpa just det.

Håller man koll på sina grejor, lagar när det går och byter ut när det börjar se för trasigt samt lappat ut.

Själv springer jag i friluftsbodar, när de kommer i min väg. Har en liten lista i min anteckningsbok och min köksvåg med i axelväskan. Målet är precis som hos Leffe funktion, men gärna till lägre vikt, som tur är brukar lagningar och lappar väga, detta gynnar bodägarna mer än min totalvikt.
Listan gör att inköp utanför den bromsas upp minst en beslutscykel till. Numera är det långt mellan dem.

Själv reser jag hellre än handlar, men intressena är olika. Uppenbart är att antalet vetekorn på schackbrädet inte förstås av envar.
Att försäkringskassan är dålig på att räkna har många upplevt.

Att börja med att få ner funktionerna bära, sova till 3 är grunden.

Erkänner gärna att skog och strandliv med stekpanna och vattenpanna lätt blir tyngre än bergs och fjällvandring, stundtals beroende på för mycket foto och filmgrejor.

go tur

 

[camoscio]

så vad anser du att alla människor gör på ett gym? sitter och stirrar tomt framför sig och sedan går hem? känner en elit löpare som springer på mitt gym, han använder löpbandet för att han inte vill springa ute när det är -15 grader. osv....

(off topic visserligen men kunde inte låta något sådant vara obesvarat)

Detta handlar inte om elitidrott. Det handlar inte om idrott överhuvudtaget, utan om
friluftsliv. Och, återigen, tanken på att träna inför friluftsliv, i steril gym-miljö,
mwed gassande sol utanför,
finner jag absurd. Till hemsk musik!


Jag springer en hel del. Jag springer för nöjes skull, långt (dvs. en mil och mer) har jag sprungit
sen 1974. Jag har sprungit fem halvmaror och tränade systematiskt inför ett par av dem, vilket också var roligt. Jag kör också en del styrketräning, beroende på fåfänga och en del annat, hemma, med
få och enkla redskap och utan maskiner. Nu trivs jag med detta, ananrs skulle jag inte träna alls inför vandring, men kanske ägna mig åt någon form av filuftsliv hemmavid, eller nånting i stil med
Coltings stenålderspromenader.


PS: Om att provgå, vilket jag tror nämndes i urinlägget. Provgå packnngen kan man ju göra, några mil, för att kolla att den sitter rätt. Man kan ju välja utflyktsmålet så vackert som möjligt.
Men det säger föga om hur man trivs med att bära sin börda 19 dagar i bergsterräng,
med stigningar rutinmässigt på 1000 meter varje dag. Där vägleds jag av min erfarenhet.
Jag hade x kg förra året, det funkade, kanske 0.97*x blir bra iår.

 

[Bora]

Detta handlar inte om elitidrott. Det handlar inte om idrott överhuvudtaget, utan om
friluftsliv. Och, återigen, tanken på att träna inför friluftsliv, i steril gym-miljö,
mwed gassande sol utanför,
finner jag absurd. Till hemsk musik!


Jag springer en hel del. Jag springer för nöjes skull, långt (dvs. en mil och mer) har jag sprungit
sen 1974. Jag har sprungit fem halvmaror och tränade systematiskt inför ett par av dem, vilket också var roligt. Jag kör också en del styrketräning, beroende på fåfänga och en del annat, hemma, med
få och enkla redskap och utan maskiner. Nu trivs jag med detta, ananrs skulle jag inte träna alls inför vandring, men kanske ägna mig åt någon form av filuftsliv hemmavid, eller nånting i stil med
Coltings stenålderspromenader.


PS: Om att provgå, vilket jag tror nämndes i urinlägget. Provgå packnngen kan man ju göra, några mil, för att kolla att den sitter rätt. Man kan ju välja utflyktsmålet så vackert som möjligt.
Men det säger föga om hur man trivs med att bära sin börda 19 dagar i bergsterräng,
med stigningar rutinmässigt på 1000 meter varje dag. Där vägleds jag av min erfarenhet.
Jag hade x kg förra året, det funkade, kanske 0.97*x blir bra iår.

jag tränar på gym för att jag mår bra av det, musiken skiter jag i. om det ger bättre resultat när jag vandrar så är det en bonus, men det är inte därför jag tränar och säkerligen ingen annan där heller.

på något sätt känns hela den här debatten som en pseudodebatt. om man vandrar tillräckligt mycket kommer man att successivt minska vikten, ålder och skador kommer annars att ta ut sin rätt, som seobserver påpekade. det är ngn form av packnings evolution. om sedan någon packar x kilo istället för y klio och måste motivera det med en lång harang så berör det inte mig nämnvärt. min packning är min ensak, andras packning deras ensak.

 

[seobserver]

En viss prylavund kan väl stundtals förmärkas. Som PM har jag fått tiggarmail rakt av, flera stycken.
Att prylar omsätts, ges vidare och säljs verkar inte finnas i fleras bild. Ett visst armod har väl känts i några klara trådar.

 

[jotho]

Inte hånfullt, men litet ogenomtänkt. Du låter som försäkringskassan när jag var gravid och ville ha havandeskapspenning för att brevbäraryrket var tungt: "Brev väger bara 20 gram, de är inte tunga!"

Reflektera över det en stund!

Det är en jävla skillnad det. Den parallelen vet jag inte ens om jag ska ta på allvar.

 

[seobserver]

Det är ju alltid det sista halmstrået som knäcker kamelen rygg. Halmstrån är ju lätta var för sig.
Uppenbart är att TS ännu inte haft ont i rygg, höfter och knän. Men det kommer som ett brev på posten, hur lång tid det skall ta, det avgör den resande och dennes arv.
go tur

 

[seobserver]

Probemen finns på fler kontinenter

http://www.youtube.com/watch?v=emTQwwKyemk&feature=player_embedded