Funderingar kring UL och prylfixering.

Självfallet skall man inte träna "istället", träna bör man göra oavsett för att hålla sig pigg och frisk. Det var taffligt uttryckt för att understryka poängen. Och nej, det finns absolut inget hjältemodigt i en stor och tung packning. Skulle snarare påstå att det är direkt korkat. Men jag hävdar ändå att det i somliga fall fästs en sjukligt stor vikt vid vikten om man uttrycker sig som så.

Kan du ge ett enda exempel?
 
Jag väger exakt alla mina saker och jag tycker det är kul.
Ska jag köpa något nytt tar jag reda på vad det väger.
Köpte tex en handduk på Clas Ohlson som väger 100 gram, istället för min gamla som väger 180 gram. Kändes väldigt bra.
Vill inte vara sur men är Verkligen helt ointresserad av vad andra tycker om mitt prylvägande. Det är mina saker och min våg.

Jag har ingen handduk alls ...
 
För mig, som friluftsmänniska, känns det väldigt konstigt att någon ens förknippar träning med gym.

Min PT arbetar på ett gym så jag träffar honom där en gång i månaden och känner mig oerhört främmande i den miljön med dunka-dunka-musik, TV och maskiner. Första gången jag var där, för snart ett år sen, var det strålande sol och 15 grader ute och jag kom från ett härligt löppass. Och där ser jag alla dessa människor på sina löpband i långa tights och sgirrande tomt framför sig.

så vad anser du att alla människor gör på ett gym? sitter och stirrar tomt framför sig och sedan går hem? känner en elit löpare som springer på mitt gym, han använder löpbandet för att han inte vill springa ute när det är -15 grader. osv....

(off topic visserligen men kunde inte låta något sådant vara obesvarat)
 
Jisses vad åsikter och tankar det fanns kring detta. Meningen med tråden var inte att stöta mig med folk som väljer att packa lätt. Och som jag redan sagt för trettielfte gången så tycker jag att man bör packa så lätt man kan. Jag har bara upplevt att det verkar vara en smula hysteriskt ibland. Och det finns det skäl för att påstå anser jag. Jag har läst saker på forumet som har fått mig att sätta kaffet i halsen när det handlar om att banta sin packning (jag skulle själv vilja få ner vikten på min egna packning). Jag undrade helt enkelt ifall det var någon annan som också kände sig lika främmande för dessa tvångsmässiga beteende som jag. Jag tycker inte att det är fel på något sätt och som jag tidigare sagt så blir var och en salig på sin tro. Jag har inga fördomar om folk som packar lätt. Jag tror inte att de är mer prylfixerade än några andra. Men visst finns det goda grunder för att dra paralleler mellan OCD-UL och prylfixering ibland.
 
Jag har redan skrivit flera exempel i början av tråden. Och det är faktiska exempel direkt från detta forum.
Ähm... menar du "väga skosnören och klippa bort ryggsäckremmar"? Kan du länka till foruminlägg där detta förekommit, på fullt allvar? Jag har varit med här rätt länge, men tydligen missat något roligt :).

Mer på allvar: jag förstår vad du vänder dig mot, men handlar det verkligen specifikt, eller ens särskilt, om "lättpackare"? Och handlar det om "prylbögeri", mer än som ett symptom?
I mina ögon är det du beskriver snarare ett tecken av många på människan ständiga dröm om absoluta "sanningar" och färdiga recept - på allt från religiös frälsning och utopiska samhällsmodeller till perfekta packlistor och hälsobringande dieter. Det kommer alltid att finnas folk, som med lättnad tar emot den sortens löften om att slippa tänka själv.

Men, som sagt: jag har inte sett mycket av detta på Utsidans forum, i så fall snarare vad gäller föreställningar om vad man skall/bör äta än hur man skaver ner på de sista grammen. Utefolket blir av nödvändighet (och med ökande erfarenhet) mer pragmatiker än ideologer.

Det är lätt att dra lite väl snabba slutsatser om folks bevekelsegrunder, och ännu lättare att moralisera. Varför skule man inte klippa av ryggsäcksremmar, om de är uppenbart onödiga, för långa och/eller i vägen? Tänk de avskalade klätterryggorna - det finns en anledning till att de ser ut som de gör. I stället för att springa åstad och köpa en ny sådan, är det väl mer miljömedvetet att modda sin gamla ;).

Jag har faktiskt klippt av ett och annat, bl a remmar på mina stegjärn, som nog varit tänkta till en betydligt större sko än mina ofodrade i storlek 37. Där fanns ett sinnrikt upprullningssystem, så jag var inte tvungen, men jag förstår inte varför jag på något sätt skulle bli moraliskt mer högstående genom att låta bli.

Och ja, jag väger allt, beräknar näringsinnehåll i min matsedel, etc. Bär man på mat för två veckor, blir det snabbt kännbar skillnad på både vikt och volym, om man låter bli. De kläder min exakt lika stora tonårsdotter lade fram när hon skulle packa för sin fjälltur, vägde fyra kg mer än mina egna motsvarigheter, och då räknade vi inte in skor och ombyte.
Jag vägar lugnt hävda, att frånvaron av dessa fyra kilon ökar min njutning, frihetskänsla och i vissa fall säkerhet under vandringen, och faktiskt får mig att tänka mindre, inte mer, på "prylar".

Jag ställer alltså, sammanfattningsvis, inte upp på ditt sätt att formulera problemet.
"Felet" är väl inte att försöka reducera sin börda, utan att försöka köpa sig fri från den i stället för att tänka själv.
Alternativet till "jaga gram" är väl inte "låt bli att jaga gram", utan "fundera på vilka gram du behöver".
Svaret på frågan om varför man klipper av en onödig rem är väl helt enkelt: varför inte?
 
Senast ändrad:

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg