Funderingar kring UL och prylfixering.

[7S]

I Utrustning allmänt? Eller menar du i tråden? Det var ju tråden min fråga handlade om, varför börja diskutera pryltokiga UL-packare och inte några andra pryltokiga?

det hör väl ändå till god sed att hålla sig till ämnet och bemöta trådskaparens påståenden och frågeställningar.

 

[anders_b]

Jag tror att pryltokigheten är en möjlighet att utöva/underhålla sin hobby på hemmaplan, när man inte är på tex fjället och kutar alltså. Och det är såklart lätt att "dra iväg" när det gäller köpen. Trots allt vet man ju inte vad som funkar för ensjälv förrän man provat.

 

[7S]

Jag tror att pryltokigheten är en möjlighet att utöva/underhålla sin hobby på hemmaplan, när man inte är på tex fjället och kutar alltså. Och det är såklart lätt att "dra iväg" när det gäller köpen. Trots allt vet man ju inte vad som funkar för ensjälv förrän man provat.

1. tråden behandlar inte pryltokighet i allmänhet. Men om den skall ta den twisten skall vi kanske börja diskutera varför folk bedriver helgen och all övrig fritid i köpcentrum.
2. om man inte vet förrän man provat - bör man väl börja i liten skala och utöka efter hand.

 

[seobserver]

det hör väl ändå till god sed att hålla sig till ämnet och bemöta trådskaparens påståenden och frågeställningar.

Visa mig en tråd på Utsidan som inte varit bredare än så?
Eller gillar du enkelspårighet?

UL skapades just för att slippa bära onödiga kilon.
För bergsbestigare och andra som vill ner till kvällen kan det vara livsviktigt att kunna hålla hastigheten hög.
Ofta nyttjas viktminskning på grundutrustningen till att kunna ta med sig något annat, kameror, stativ eller fiskeutrustning, klätterutrustning etc.
Lättpackning betyder kanske inte alls låg startvikt. Men utrymme för att göra det man vill eller skall i spenaten.
go tur

 

[7S]

extremt OT

Visa mig en tråd på Utsidan som inte varit bredare än så?
Eller gillar du enkelspårighet?

Nja, det är lättare för mig att dra fram trådar i detta forum som spårar ur efter andra inlägget... Bredden av ämnet bestäms eller rättare sagt avgränsas i och med frågeställningen i det första inlägget.
Fattar inte hur enkelspårighet kommer in i bilden.

Enkelspårig
med bara ett spår; (bildl.) ensidig, ytlig, enfaldig, trångsynt, inskränkt, med begränsade vyer, enkelriktad, onyanserad, fantasilös, rigid

Jag faller kanske under trångsynt. Men det är refererat till ämnet (UL). Att inte vilja gå ifrån ämnet tycker jag inte kan ses som enkelspårigt då ämnet i sig är begränsande/avgränsat.

UL skapades just för att slippa bära onödiga kilon.
För bergsbestigare och andra som vill ner till kvällen kan det vara livsviktigt att kunna hålla hastigheten hög.
Ofta nyttjas viktminskning på grundutrustningen till att kunna ta med sig något annat, kameror, stativ eller fiskeutrustning, klätterutrustning etc.
Lättpackning betyder kanske inte alls låg startvikt. Men utrymme för att göra det man vill eller skall i spenaten.
go tur

Ja?

 

[joanna]

Hej alla stridstuppar!
Jag har lite dåligt kläm på vad ni egentligen bråkar om, men vill bara i alla blygsamhet påpeka, att jag varken upplevt 7S nyanserade funderingar kring ämnet, eller nermanders (och mina egna) påpekanden om att prylbögeri inte verkar överrepresenterat bland just lättpackare - som irrelevanta för TS "problembeskrivning".

Som sagt är det kul och ur "sociologisk" synvinkel faktiskt rätt intressant med olika subkulturers stereotypa föreställningar om varandra, men vi kan väl ta det hela med den gnutta humor och självironi frågan förtjänar.
Fram för en lika spirituell "beskrivning" av en tungpackare, som 7S fotsvetts-mos-ätande sopsäcksbeklädda UL-fanatiker

 

[erito]

Hej alla stridstuppar!
Jag har lite dåligt kläm på vad ni egentligen bråkar om, men vill bara i alla blygsamhet påpeka, att jag varken upplevt 7S nyanserade funderingar kring ämnet, eller nermanders (och mina egna) påpekanden om att prylbögeri inte verkar överrepresenterat bland just lättpackare - som irrelevanta för TS "problembeskrivning".

Som sagt är det kul och ur "sociologisk" synvinkel faktiskt rätt intressant med olika subkulturers stereotypa föreställningar om varandra, men vi kan väl ta det hela med den gnutta humor och självironi frågan förtjänar.
Fram för en lika spirituell "beskrivning" av en tungpackare, som 7S fotsvetts-mos-ätande sopsäcksbeklädda UL-fanatiker

håller med.

Själv så köper jag gärna UL prylar så att de är möjligt att ha dem i en minimal ryggsäck då man cyklar MTB.
Men det behöver inte vara UL, prylar i största allmänhet är ju kul. Anser mig inte som pryl-galning, mer kvalitets-galning isåfall...

 

[seobserver]

En tungpackarsnigel som salig Collin Fletcher började sin vandringskarriär med jätteryggsäckar och packningsvikter som krävde mat och vattengömmor längs med vägen. (The 1000 miles Summer).
Lättviktsrevulusionen gjorde även honom lyrisk, hans böcker The Complete Walker (flera olika editioner) är fyllda med pinaler och vikter, samt priser, vilka verkligheten sedan länge rusat förbi.
Som gammal jägarsoldat (Officer i SBS under WWII) hade han en gedigen grund att stå på, men som den sympatiske man han var, drev han med sina noggranna köksstudier och jämförelseturer med olika sovsäckar. Det han skrev hade god grund att stå på.

De ryggsäckar som tjänsten gav oss vägde med sovsäckskydd 5kg, sen tillkom packning och det var lite mer än 26 kg som skulle med. De flesta av oss hade dessförutom någon bok samt kamera med objektiv. Elevlistor och kinaböcker var en del av det portabla kontoret. Jag vägde min ryggsäck bara en gång, sen fegade jag ut. Den var för tung, men lättade kilot för varje dag, den också.
På höstarna regnade det och oavsett regnskydd så lättade ryggsäcken åtskilliga hekto när den och läderremmarna torkat. Tyvärr skedde det mesta av det senare vid bas efter övningarna.

En 100l säck som FR Expedition på under 1,6 var en sensation när den kom. Sen kom det än bättre. Vågen med kroppsnära ramlösa säckar fick vikterna att krypa uppåt oxså. Sen var det här med att packa klokt, lätta säckar kräver omsorgfull packning och mer än en misshändlad rygg och säck har jag sett under åren. Det är inte bara att hälla i även om hålet är stort.

Tungpackarna idag jagar 130 l säckar, rejäla tält och rejäla kläder. Eftersom jag har burit remmar och bössor under rätt långliga tider kan jag avslöja att efter en 60 dygn så brukar de flesta svagheterna ha visat sig, skalplagg ser ut som fågelskämmor och primitiva fältreparationer gjorde att K (kasserat) stämpeln kom fram. En vecka bland stenskrammel kunde förstöra den bästa nya känga och göra den omöjlig för högvaktsglans. Som tur var fanns det fler.

Jag har stött på glada fjällvandrare med rödvin i flaskorna, konserverad skinka i konservburk och färska potatis. De måste hört till de verkliga tungvandrarna, inte bara hade de prima grejor i säckarna utan de bar på en rejäl livboj oxså, vardera.

I min ungdom var det bomullstält, 3-4kg för ett tvåmanna, sen hade man en lätt Pu presenning som extratak, 1 kg till.
De som hade kall rygg bar på tältsängar, 3 kg till. Luftmadrasserna vägde 2-3kg. Av allt bärandet fick man starka ben, samt en detaljerad minnesbild av de närmaste 5 metrarna. Ville man se längre var det hängrast eller packning av rast. Somliga behövde hjälp upp och med att få på ryggsäcken den tunga.

I vårt västra grannland lärde jag mig gå med en liten 30l säck som allt. Det var som att flyga fram.
Nyckeln passade i stugor som låg där de skulle, på den rättvisande kartan, lederna gick mellan berg och dal, många bruna streck att passera, emellanåt ett pensionat eller hotell med vit duk och varm dusch. Inget fusk men en helt annan upplevelse än att gå på våra högmyrar. Vy och utsikt kom på köpet.

Emellanåt på dagsvandringen till havet och åter har jag med mig tunglunch, stekpanna i järn, melittafilter till kaffekitteln, våt riktig mat till fisken som kan fås lokalt, men det är för några timmar och hemmet är inte långt borta.
Häromdagen luftade jag mitt 1000mm objektiv, analog tung spegelreflexkamera med bälg och makro samt tre rejäla stativ, makro, bords och ståhöjd, för tunga kameror. Skönt man inte bär sådär mycket ens för veckoturen annars.

Så i totalen är vi nog i samma gröna hage även om beskrivningarna av varandra varierar. Den som faller för frestelsen av att gradera sin medlekare visar sin nivå. Till alla ha en
go tur

 

[7S]

Så i totalen är vi nog i samma gröna hage även om beskrivningarna av varandra varierar. Den som faller för frestelsen av att gradera sin medlekare visar sin nivå. Till alla ha en
go tur

Vet inte om du har missförstått något men ingen säger väl att man inte skall banta bort sin utrustning på onödiga saker. Det är ju UL-extremvarianterna som behandlas. Framför allt gramjägeriet och prylhetsen.
25-30 kg (på ryggen) som trådskaparen ursprungligen anger är inget extremt tungt i sig direkt.

Jag förstår tanken med att banta onödig utrustning för att få en trevligare tur. Men i ärlighetens namn, ballar det inte ur lite ibland? När man referar till en bit laminerat papper som "tungt", klipper bort remmar från ryggsäcken, väger utrustningen i detalj för detalj för att ta reda på vart man kan spara in på några gram. /.../ Måste man väga sina skosnören och byta till en lättare varjant så kanske man helt enkelt bör stanna hemma tills man orkar bära med sig ett par vanliga "tunga" skosnören. Jag är medveten om att det må låta en smula hånfullt, men jag menar inte att göra mig lustig över konceptet som sådant. Jag tycker det är mycket klokt att skala ner utrustning så gott det går. Skulle dock aldrig komma på tanken att väga något. Jag "provgår" några mil med min packning och hitills har jag inte dött av utmattning trots 25-30 kg på ryggen. Jag tror att många skulle må bättre av att inte förhålla sig till det hela så tvångsmässigt helt enkelt. Eller det kanske är det som är sporten? En annan aspekt är hur motbjudande prylfixerat all form av friluftsliv har blivit. Jakt, fiske, vandring osv. Förr handlade det om naturupplevelser och minnen för livet. Nu handlar det snarare om titanklockor och teleskåpvanringsstavar för 3000 kr paret, får jag intrycket av ibland.
Jag hoppas jag inte trampar någon på tårna nu men detta är bara en reflektion från min sida och jag må vara helt ute och cyklar (vilket jag är alldeles för ofta).

Nja, ingen vill väl bära tungt (annat än i träningssyfte) tror ingen packar brödrosten + elverk direkt. Diskussionen handlar om den grupp som spenderar tid och pengar för att kapa gram in absurdum. . Följddiagnosen blir pryl- och konsumtionsmani. Härlett till utvecklingen av nya, lätta produkter och produkter som kan betraktas som slit och släng då dessa inte förväntas hålla länge.

 

[seobserver]

För en icke insatt må det se ut som petitesser, men envar som byggt en racercykel vet att av grammen blir det kilon. Samma regler gäller vid packning. Det som lämnas hemma sparar mest.

 

[camoscio]

Jag brukar ibland oxå raljera lite över att det kanske är bättre att göra ett par gympass istället för att börja klippa av remmar och såga tandborstar.

Jag skulle däremot inte offra säkerhet (eller upplevd säkerhet) för att spara några gram, och jag är heller inte beredd att offra högar med pengar bara för att offra gram.

För mig, som friluftsmänniska, känns det väldigt konstigt att någon ens förknippar träning med gym.

Min PT arbetar på ett gym så jag träffar honom där en gång i månaden och känner mig oerhört främmande i den miljön med dunka-dunka-musik, TV och maskiner. Första gången jag var där, för snart ett år sen, var det strålande sol och 15 grader ute och jag kom från ett härligt löppass. Och där ser jag alla dessa människor på sina löpband i långa tights och sgirrande tomt framför sig.

Och, som sagt, som jag påpekar i den länkade uppsatsen, man kan kombinera fördelar. Och, som även Nermander påpekar, knän, ledband och senfästen tål inte vad som helst i längden. Skadorna är inte lika plötsliga som sina symptom.

 

[camoscio]

Var och en blir salig på sin tro.... Men det är en bra reflektion tycker jag. Jag tror inte TS är ute efter att alla borde bära tungt. Vill man bära lätt så ska man givetvis göra det och det är väl knappast någon som vill bära onödigt mycket. Vad TS verkar vända sig mot eller i alla fall ifrågasätta, med viss rätt, är den extrema jakten på gram. Jag tror ingen märker om kängan man har på sig väger 850 eller 875 g. Då är det viktigare att den sitter skönt etc.

Som sagt, alla må göra som de vill men det är i alla fall en vettig reflektion.

Men finns denna extrema jakt? Sanningen är, att börjar man tänka liter mer funktionellt så tar kilona hand om sig själva.

850 eller 875 gram? Jag vägde just ett par av mina vandringsskor, det blev 888 gram. Och, ja, det är värt den extra vikten att ha skor på båda fötterna.