Framfotalöpning

Respekt, Anders! Vilken källa till kunskap!

Det var precis den här typen av fördjupande analys jag hoppades på då jag startade tråden. Det är mycket upplysande med alla argument från barfotalägret. Jag undrar dock i mitt stilla sinne hur det låter från andra lägret. Har de någon moteld?

Hur som helst kan inga argument för häl-löpning och dämpade skor ta ifrån mig det faktum att med framfotalöpning är mina knäproblem som bortblåsta. Och jag som trodde min motionslöparkarriär var över... :)


Vad skulle det lägret bestå av? Skofabrikanter? Ortopeder? Knappast löparna själva ty som på många andra områden så gör väl de flesta som de gör av vana.

Jag försöker erinra mig vad man sprang i när jag började springa på allvar, c:a 1965 (eller springa långt, dvs. 1974). Minns bara att det var ngt annat - de var väl ungefär då som den idag vanliga löparskon började utvecklas. Däremot minns jag skolgymnastikens gympadojor, med blått tyg och tunn gummisula. Behagliga var de inte.

Nu är jag inte precis ngn elitlöpare och fullkomligt oteoretisk - jag har aldrig räknat eller mätt mina steg och aldrig löpt med pulsen som riktmärke Jag har sprungit fem halvmaror på skoj, och en kvartsmara, det är allt jag tävlat,
och träningen bestod mest i att springa långa rundor i behagligt tempo.
Tiden är längesen förbi när jag kunde hålla 4-minuterstempo i två mil; nu är jag nöjd med att klara 5 km på 23.30 utan att jaga livet ur mig. Jag blir snart 67 år.

Alltnog, när jag först hörde om den här diskussionen började jag reflektera hur jag springer och jag blir förundrad över talet om framfota och häl som varandras logiska motsatser ty själv kan jag inte inse annat än att jag sätter i hela foten. I uppförsbacke lutar det åt tårna först och i kraftig utförsbacke har jag en benägenhet att bromsa, så där är det nog hälen. Men hur vet man?

Jag har ett vagt minne från en löpningens guldålder på 80-talet när man varnade för att spänsta fram på tå, just hela foten skulle i. Modena växlar. Det här behandlades i radio för ett tag sen i programmet Kropp&Själ och där varnade man att omläggning av teknik inte går över en natt, den kan inte forceras. Själv känner jag mig för gammal för att pröva nytt. Undras hur länge till jag kan springa? Eller vandra, för den delen.

De skor jag springer i är en modell som funnits nästan likadan sen ungefär 1983 så jag är inkörd på den. När jag hade akuta hälseneproblem för en del år sen stoppade jag hälkuddar eller Scholl-sulor i både löpskor, vardagsskor och vandringskängor - det lindrade omedelbart.
Ett tag var det både sulor och hälkoppar vid löpning. Inför en resa glömde jag att lägga i dem, märkte inget och har slutat med dem.


Visst är det hyss med skor. Jag tror det var Nike som ungefär 1987 lanserade en sko med någon specialinläggning i hålfoten. Den hade dock en benägenhet att flytta på sig vilket kan vara skälet till att jag fick hälsporre - jag kunde knappt gå ur sängen första morgonen. Det kan tänkas att mina hälsenebesvär (höger fot opererades 1998, vänster fixar jag med tåhävningar) kommer ur för kraftigt dämpade skor, eller att jag använt dem för länge. De lättaste skor jag haft är Adidas Oregon. Det sas att de gav otillräckigt stöd men det märkte jag aldrig. Däremot blev det fort hål av nötning i sidan så de höll inte särskilt länge.
 
introspektion

Igår sprang jag min helgrunda, c:a 15 km, som jag numera flyttat bort från vägarna till stigar över ängar och hagar - långsammare, men vackrare och säkert bättre träning. Jag gav akt på hru ajg satte ned fötterna och kom fram till att framfoten kommer ner först, även i nedförsbacke,
eftersom foten hänger med tån nedåt i luften innan den sätts ned. Dock märkte jag att jag springer lite olika på båda fötterna, vilket beror på att vänster fot har en förbening i hälen.

Och, ja,jag tror, som antytts, att fotisättningen kommer automatiskt av steglängden och takten.
 
Jag erkänner att jag inte läst alla inlägg i tråden...

Vad jag är på jakt efter är ett steg för steg schema för hur man går över till framfotalöpning, utan att gå för hastigt fram. DVS hur lämnar jag hälisättning vid löpning utan större skaderisk?
Kan ågon rekomendera en pragmatisk, steg för steg,procedur, gärna i bokform, vore jag tacksam!
 
Jag har heller inte läst alla trådar, faktiskt bara de allra senaste. Jag läste någon som hade studerat framfotalöpare som alltid sprungit så (aldrig haft tillgång till skor) och västerlänningar som började springa så som vuxen. Västerlänningarna sprang högre på framfoten/tån dvs överdrev framfotalöpningen. Man ska alltså inte studsa fram utan man får gärna sätta ner hälen efter framfoten gått i. Det är dessutom väldigt hastighetsberoende, ju snabbare du springer desto mer dämpning och kraft behöver du och då springer man mer på framfoten/tårna. Men joggar/lunkar du så behöver du inte mkt höjd i steget. Som skolad sprinter sprang jag väldigt högt i början av barfotalöpningen men insåg ganska snart att det inte funkade så bra på längre sträckor. Sen när jag hittade ovanstående jämförelse föll det på plats.

Terra plana har ett program för övergång från högklackat till barfota. Edit: De heter numera vivobarefoot och här har du en liten E-book: http://trainingclinic.vivobarefoot.com/ Det finns ju även racingflats som är har mindre dämpning och är betydligt plattare än motionärsjoggingskor. Dessa kan användas vid övergångsperiod men ett billigare sätt är att lägga i en gelekil i barfotaskorna så kan du ta ur den mer och mer efter hand. Dessutom rekomenderar jag att man bara springer väldigt lite "barfota" i början, dvs använder sina vanliga skor i minst ett år under övergången. Vandring och promenad i barfotaskor är också ett bra sätt att stärka fötterna.

"Vissa" aktiviteter är skönare med bara tunt gummi eller helst helt utan gummi. Dock gäller det att man är förberedd så man inte far illa på något sätt ;-)
 
Senast ändrad:
Det är snart två år sedan jag startade tråden och även två år sedan jag övergick till att springa framfota. Jag gör det fortfarande och är fortfarande fri från mina hopparknä-problem. Dock har det inte varit en oproblematisk tid - löpningsmässigt.

Några månader efter det att jag bytte löpsteg stukade jag foten rejält under ett löppass. Det skedde på helt plan mark. Jag hade tidigare aldrig stukat foten i löpningssammanhang, även fast jag ofta sprungit i till exempel skogsterräng. Min egen hemsnickrade teori är att stukningen kom av löpstilsbytet. Muskulaturen kring fot och underben hade utvecklats under mina tidigare löparår för att understödja ett bakfotasteg. Då jag raskt bytte löpstil fanns inte den nödvändiga stabiliteten i muskulaturen och en stukning blev följden.

Slutsats: var försiktig då ni byter löpsteg. En inkörningsperiod för muskulaturen bör iakttas.
 
Jag erkänner att jag inte läst alla inlägg i tråden...

Vad jag är på jakt efter är ett steg för steg schema för hur man går över till framfotalöpning, utan att gå för hastigt fram. DVS hur lämnar jag hälisättning vid löpning utan större skaderisk?
Kan ågon rekomendera en pragmatisk, steg för steg,procedur, gärna i bokform, vore jag tacksam!

Bäst är att kontakta närmaste löparklubb. Att springa på främre delen av foten brukar förknippas med bra löpteknik.

Internet kan också ge vägledning, sök på "löpskolning". På youtube lär du kunna hitta div. matnyttigt. Löpskolning är div övningar som tränar upp de muskler som ska aktiveras för att få ett bättre löpsteg.

Finns också en del böcker som tar upp löpteknik, ex vis har Malin Ewerlöf skrivit två stycken, den senaste kom i vintras någon gång.

En sak som är värd att poängtera, om man går från att rulla steget från hälen till att sätta ner foten på den främre delen, så belastas vaderna betydligt mer. Det ökar risken för gubbvad ;)...träning och stretching av vaderna är lösningen.

Skynda långsamt är en bra strategi om man byter teknik...

Lycka till :)

//J
 
Tiden går. Inför vintern skaffade jag ett par Inov-8 med dubbar för att klara halt väglag. De är mycket lätta, drygt 4 hg OJMR. Eftersom jag trivdes med dem skaffade jag även en barmarksmodell, som jag använt mycket. Den har annorlunda sula, färre men större klossar under sulan, och sulan är mjukare.

Nyligen var jag på intervju med vad jag hoppas ska bli min nästa PT. Ibland möter jag en daltande och nedlåtande inställning med tanke på min ålder ("det räcker med raska promenader") men den här mannen, 25 år (jag blir snart 68) var tvärtom en friskus som menade att jag skulle gå över till framfotalöpning med sådana där Fivefingers. Och eftersom jag redan använde så mjuka skor borde övergången vara rätt smidig.

Nu går inte ett par Fivefingers på mina fötter eftersom pektårna är hammartår. På Uteliv i Linköping berättades att Merrell i april lanserar två nya modeller, Trail Glove och Road Glove, som tydligen mer eller mindre automatiskt ska främja framfotalöpning, men som kräver åtskilligt av gradvis tillväjning, för att inte skada vaderna, eller rentav utlösa vadmuskelreflex! När jag träffar PT:n nästa gång har jag bett att han ska studera min stil på löpband från 10 km/h och uppåt till, säg, 13 km/h,
så får vi se. (det är väl dit upp jag når; vid knappt 44 sprang jag halvmara på 80.27, det var två varv, 38+42 ungefär - idag kan jag inte spriga en enda kilometer i det tempot!)

Jag kollade mig själv på en c:a 13 km lång runda idag och mitt intryck är återigen att jag springer med hela foten, möjligen med viss övervikt för framfoten, så att den landar först, men att hälen har kontakt med marken innan foten lättar. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle gå till att rulla från häl till framfot som påstås vara det vanliga.
 
Jag har tyvärr inte läst hela tråden, men jag undrar om framfotalöpning har några fördelar i fråga om förbättrade tider, eller om det mest handlar om att undvika skador.

Mvh /Joel
 
Det finns studier där man tittat på löpekonomi och sett en fördel för bara föter men samtidigt finns det många exempel på tävlande på hög nivå som förbättrat sina tider då de tagit på sig skorna. Vad gäller skadeförebyggande så finns det inte så mycket som visar på varken det ena eller det andra.

Sjukgymnasten Jacob Gudiol har skrivit en bra artikelserie på ämnet:

http://traningslara.se/skor-barfotalopning-fotisattning-vara-fotters-utveckling-del-1-av-7/

Jag har tyvärr inte läst hela tråden, men jag undrar om framfotalöpning har några fördelar i fråga om förbättrade tider, eller om det mest handlar om att undvika skador.

Mvh /Joel
 
Tiden går. Inför vintern skaffade jag ett par Inov-8 med dubbar för att klara halt väglag. De är mycket lätta, drygt 4 hg OJMR. Eftersom jag trivdes med dem skaffade jag även en barmarksmodell, som jag använt mycket. Den har annorlunda sula, färre men större klossar under sulan, och sulan är mjukare.

Jag ser nu att jag förväxlat skorna - det är vinterparet som har de större klossarna. Förmodligen är ordet "mjuk" missvisande, det handlar mer om sulans böjlighet.
 
Jag har tyvärr inte läst hela tråden, men jag undrar om framfotalöpning har några fördelar i fråga om förbättrade tider, eller om det mest handlar om att undvika skador.

Mvh /Joel

Min erfarenhet är att det både går långsammare och är mer oekonomiskt att springa på framfoten, i alla fall på lite längre sträckor. Däremot är det mycket skönare sätt att springa på så jag föredrar det. Och det spelar ingen roll eftersom jag inte tävlar utan bara springer för hälsan och välbefinnandet. Man kan säkert undvika många skador genom att springa på framfoten men andra skaderisker dyker i stället upp, dvs man flyttar skadorna till andra delar på benet/foten. Omväxling förnöjer;-)
 

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg