Joanna skriver tänkvärt om ett litet exempel från girighetens värld. Den egoistiska girighet som i exemplet skulle ha förorsakat skada både för natur och människor. Framsynta människor som Joanna som både ser, förstår och har civilkurage att agera behövs det fler av. Människor som inte per automatik har en kompass inställd på sitt eget ego. I vår värld av armbågande, hänsynslösa och revirpinkande så finns där en och annan som bryr sig om större ting än sin egen lilla trångsynta värld.
Allemansrätten är värld att försvara mot dessa inskränkta som till varje pris vill utestänga andra från den glädje som naturen ger oss. Man vill ha den för sig själv. I kraft av den privata äganderätten så har vissa utvecklat en så trist livssyn att det är tragiskt. Som tur är gäller det inte alla men påfallande många ändå, tyvärr. Att inte ha möjlighet att ta sig fram till en strand för andra än de som mutat in sitt revir är ett exempel på något som vi tyvärr kommer att få se mer av, speciellt i landets mer tätbefolkade delar. Allt är föränderligt och den relativa frihet vi har idag är inte säkert att våra barn kan ta del av i morgon. Med den tunga plånbokens makt kommer de inhängnade områdena med skylt om PRIVAT OMRÅDE - FÖRBJUDET - ÖVERTRÄDELSE BEIVRAS etc etc finnas lite varstans. Vägar som kunnat utnyttjas tidigare med acceptans kommer man belägga med bom. Allt i enlighet med sina juridiska rättigheter.
Vårt samhälle består av många olika typer av människor. Den människa som med respekt för andra människor låter göra sina beslut har valt en väg. Hänsynsfullhet, öppenhet och generösitet är ett livsval. Att låta andra få ta del av glädje är oftast något som ger något tillbaka. Det danar en människa som inte är egoistisk och bitter. En sådan människa vill jag vara.
Det är väldigt lätt att vara generös med andras egendom, så länge man själv slipper betala. För viljan att ersätta markägaren som tack för den fina naturupplevelsen verkar ju vara minemal på detta friluftsforum.
Sedan kan du också fundera ordentligt på varför du promt måste ut på privatägd mark, istället för att hålla dig på statlig och kommunal mark? Är kanske den privatägda skogen vackrare och mer njutningsfull att vara i? Hur kan det i så fall komma sig?
/Niklas