1) Spontant friluftsliv kan ju väl lika gärna utöva på statliga och kommunala marker? Klarar man inte av att planera sitt friluftsliv, så får man nog hålla sig på statliga och kommunala marker.
2) Helt fel! Bara för att den aktuella betesmarken inte betas just nu, eller att den aktuella skogen inte röjs, gallras eller slutavverkas just nu, så innebär det inte att det är ödemark, utan bara att den just nu står på tillväxt.
Jämför med ett sparkonto, Inte skulle du väl kalla det ett öde sparkonto, bara för att pengarna just nu ligger där och förräntar sig utan ett endaste uttag under de senaste månaderna?
3) Vem ska då stå för kostnaden för påtvingade stängselgenombrott på privatägd mark?
/Niklas
3) Min kommentar om stängselgenombrott gällde enbart detta "att folk inte stänger grindar efter sig" etc. Jag påvisade att lösningar till just detta finns och implementeras i ett åtminstone ett naturreservat. Och att dessa lösningar exkluderar rörelsehindrade (vilket naturen själv till stor del gör).
Här måste jag nu korrigera mitt missförstånd: kommunala reservat innebär inte nödvändigtvis att marken ägs av kommunen. Såvitt jag förstått, och läst mig till, handlar det i regel om ekonomiska uppgörelser mellan kommunen eller landstinget och markägare, mera sällan om köp. I det aktuella exemplet är f ö mitt intryck att en stor del av stättorna och grindarna lika mycket tjänar markägarnas/brukarnas intressen; jag tror faktiskt inte de vill öppna boskapsgrindar varje gång de vill ut på sina betesmarker.
2) Du har redan tidigare demonstrerat din okunnighet om förhållandena på kontinenten; t ex tror/trodde du att man där är hänvisad till kommunal/statlig (inte regional?) mark för sitt friluftsliv. Så är det definitivt inte i Alperna och Pyreneerna. 510 av mina 700 vandringsdagar har jag gått i dessa trakter under sådär 25 vandringssomrar. Jag har enligt mina anteckningar tältat fritt 104 nätter i Alperna och 68 i Pyreneerna - det senare är ungefär varannan natt. Jag har haft mycken kontakt med
markägare eller brukare, andra turister, turistbyråer etc.; jag talar god tyska, enkel men begriplig franska, och jag har användbara kunskaper i spanska och italienska, vilket underlättat dessa kontakter. Jag har sen länge lärt mig att läsa landskapet, och underrättat mig om sedvänjor och förhållanden; jag vet när jag bör kontakta kringboende eller herdar/bönder och när jag är tillräckligt långt från allt för att med gott samvete kunna låta bli. Jag har f ö ofta tacksamt förundrats över den välvilja som jag möter i de flesta fall. Var kan jag tälta? Dove vuoi ... Vi vet inte om man får (enligt ex.vis kantonala bestämmelser) aber uns ist es egal ...
Jag har också satt mig in i diverse förordningar, t ex i Bundesland Vorarlberg (i västligaste Österrike), där man laborerar med begreppet "Ödland", som definieras som "bortom den sista fäboden", och den praxis som formuleras av SAC (Schweizer AlpenClub). Här måste man skilja mellan vad folk vet eller vad de tror, men det lär man sig också efterhand. Talesätten känner man lätt igen.
1) Jag påpekade att vissa former av friluftsliv innebär färdsel, t ex paddling, vandring eller ridning.
Då berörs rätt många markägare, inte en enda. I den förra tråden citeras i inlägg 401 från en av utredningarna om det antal markägare eller samfälligheter som skulle beröras av en viss ridtur på flera dagar. Om man nu inte bara ska rida runt, runt ... Siffran överraskade även mig.
Att spontanitet skulle beror på oförmåga till planering är nog bland det mest korkade jag läst i dessa trådar - i hård konkurrens. Allt friluftsliv innehåller något mått av planering. Spontanitet och improvisation är värden, ofta därtill nödvändiga på längre turer. I fjällen kan det handla om stora älvar eller branta hårda snöfält (detta gäller ännu mer de kontinentala bergen). På låglandsturer kan det handla om vindfällen, bäverdammar eller avvikelser mellan karta och led (det sista har drabbat mig ett par gånger), val av lägerplats, etc.
*****
Nu till frågan om vad du har i denna tråd att göra. Mezzner har redan stillsamt påmint om dess upphov, jag har gjort det lite mindre stillsamt (och det inlägg du kommneterar var riktat till en annan person).
Den förra tråden filibustrade du sönder med hundratals inlägg och förvandlade till en tråd om niking mot världen. Den här tråden startades uttryckligen med temat allemansrättens försvar. Vill man inte försvara allemansrätten, utan tvärtom bomba den, respekterar man inte trådens ämne och nu förefaller det som övriga deltagare har gett upp även här.
Man kan ju inte låta bli att undra över syftet och vad du kunde ha uträttat på den tid du skrivit - om jag räknat rätt - 630 inlägg med idel upprepningar. T ex bearbeta de markägarorganisationer, som visserligen är kritiska till sakernas tillstånd och de aktuella utredningarna, men i grunden är positiva till Allemansrätten. Eller hemställa hos Hjo kommun eller landstinget i Västra Götaland om tillträdesförbud till egendomen XXXX. Kanske den borde omvandlas till naturreservat, där finns ju pengar! Det borde ju vara mer konstruktivt än att sabotera ett samtal som enkelt uttryckt inte angår dig.
Kanske din attityd belyses bäst i den förra tråden när du ondgör dig över utformningen av en utredning (helt enligt praxis) och menade att här borde man göra en anmälan om vårdslös maktutövning. När jag långt senare frågade om du verkställt vad du borde gav du svar i inlägg 437:
http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=65498&page=37
Jag behöver inte redovisa de slutsatser jag drar av det svaret. Det säger åtskilligt om din person.
Iochmed detta följer jag övrigas exempel och lämnar (avprenumererar) denna tråd.