Försvara Allemansrätten !

Ett bevarande in absurdum kan studeras i Dalby söderskog. I den totalfredade dungen måste ruttnande träd beskäras, fällas och flyttas från stigar p g a rasrisken. Ovårdad skog brukar snabbt visa alla faserna i uppväxt, storhet samt förfall. Dessvärre bryr sig röta och insekter inte om mänskliga begräningar.

Finns väl inget härligare än att vandra i en riktig urskog där inte tallplantorna står välordnat planterat så inget levande kan passera genom dom? Att sen staten vill skydda allmänheten genom att fälla träd som riskerar att rasa är väl inget problem?
Undrar hur mycket viltskador kostar markägarna nuförtiden, det finns det åtminstone siffror på. Ingen här kan tydligen presentera siffror på hur mycket friluftsmänniskor kostar markägarna, kooonstigt va? :)
 
Jodå, det finns hopp om skogsägarna, de satsar stort!

"Som Skogsland tidigare har rapporterat är LRF Skogsägarna i startgroparna för att dra i gång en utbildningskampanj med inriktning på skogens sociala värden.

– Det här är en viktig fråga som har kommit i skymundan länge, därför lyfter vi fram den. Vi vill bland annat komma i dialog med allmänheten. Det är bara så vi kan fånga upp vad folk efterfrågar i skogen, säger Sven-Erik Hammar, ordförande i LRF Skogsägarna."

http://www.lantbruk.com/skog/skogen-ska-bli-en-social-varld

Frågan är hur skogsägarna ska kunna tjäna pengar på s.k. sociala värden? Pengarna bör ju åtminstone vara så pass stora, så att de blir konkurrenskraftiga med traditionell virkesproduktion. Annars blir det ju bara ännu en ny pålaga för markägarna då och då omfatta. marginella områden. En möjlig inkomstkälla är ju inträde, typ 100 kr/besök...
/Niklas
 
Ett bevarande in absurdum kan studeras i Dalby söderskog. I den totalfredade dungen måste ruttnande träd beskäras, fällas och flyttas från stigar p g a rasrisken. Ovårdad skog brukar snabbt visa alla faserna i uppväxt, storhet samt förfall. Dessvärre bryr sig röta och insekter inte om mänskliga begräningar.

Så är det! De flesta besökare vill hest gå i parkliknande äldre skog (typ pelarsalar), som är rensad på all död ved - som ju bara förfular landskapet!
/Niklas
 
Så är det! De flesta besökare vill hest gå i parkliknande äldre skog (typ pelarsalar), som är rensad på all död ved - som ju bara förfular landskapet!

Och det där påståendet bygger du vilka grunder? Dina egna fördomar om friluftsmänniskor?

Blir så trött av att se dig slänga ur dig dina egna fantasifoster som om de var absoluta sanningar.
 
Ett bevarande in absurdum kan studeras i Dalby söderskog. I den totalfredade dungen måste ruttnande träd beskäras, fällas och flyttas från stigar p g a rasrisken. Ovårdad skog brukar snabbt visa alla faserna i uppväxt, storhet samt förfall. Dessvärre bryr sig röta och insekter inte om mänskliga begräningar.

Detta uttalande kan jag verkligen inte hålla med om. Dalby Söderskog är en unik nationalpark där lövskogen tillåts växa och utvecklas så fritt som möjligt (så länge inte besökarnas säkerhet hotas). På detta sätt kan man få en bättre uppfattning om hur skog i Skåne såg ut förr i tiden. Att skogens alla faser uppträder är ju en del av poängen med denna skog. Likaså det djur- och växtliv som utvecklas.


Så är det! De flesta besökare vill hest gå i parkliknande äldre skog (typ pelarsalar), som är rensad på all död ved - som ju bara förfular landskapet!
/Niklas

Detta blir stolligare och stolligare. Dalby Söderskog är en pärla som är mycket uppskattad av besökarna. Vitsipporna på våren är en upplevelse som bara det drar massor med folk. Fågellivet är rikt och naturens utseende är svårt att finna paralleller till i vårt land. För några år sedan var jag till och med gäst på en vigsel med många gäster mitt i skogen. Brudparet hade "upptäckt skogen" och blivit väldigt fästa vid dess natur.

/Hans
 
Detta uttalande kan jag verkligen inte hålla med om. Dalby Söderskog är en unik nationalpark där lövskogen tillåts växa och utvecklas så fritt som möjligt (så länge inte besökarnas säkerhet hotas). På detta sätt kan man få en bättre uppfattning om hur skog i Skåne såg ut förr i tiden. Att skogens alla faser uppträder är ju en del av poängen med denna skog. Likaså det djur- och växtliv som utvecklas.




Detta blir stolligare och stolligare. Dalby Söderskog är en pärla som är mycket uppskattad av besökarna. Blåsipporna på våren är en upplevelse som bara det drar massor med folk. Fågellivet är rikt och naturens utseende är svårt att finna paralleller till i vårt land. För några år sedan var jag till och med gäst på en vigsel med många gäster mitt i skogen. Brudparet hade "upptäckt skogen" och blivit väldigt fästa vid dess natur.

/Hans

Jag kan bara hålla med. Under min tid i Lund åkte jag gärna ut till Dalby Söderskog för att njuta av naturen där oavsett årstid. Det är en härlig liten pärla och en mycket trevlig kontrast till alla granplanteringar som finns runtomkring.

Nikings senaste logg angående pelarsalar har som vanligt inget med den verklighet som de flesta andra av oss lever i. I Dalby Söderskog finns fina möjligheter att uppleva en skogs olika stadier, det som rensas (Nikings döda ved) görs för att underlätta framkomligheten på stigarna som går genom området, bredvid stigarna rörs inget eller väldigt lite.

Kunde tydligen inte låta bli att läsa eller skriva i den här tråden iaf...
 
Lär ju i så fall inte vara svårare att skaffa ett passer- och nyttjandebevis än om du skulle fiska och skaffa ett motsvarande kort.
Fiskekort är allmänt acceperat. Tyvärr har jag fått hindra och avhysa flera sk. fiskare ändå. Synd att varje paddeltur skall bli en patrullslinga.

Skilnaden är väl ändå uppenbar? Eller så har du en väldigt begränsad, eller begränsande, syn på friluftsliv. Allemansrätten handlar i grunden om färdsel. Åtminstone två populära aktiviteter,
paddling och fotvandring, inbegriper färdsel. I sin bok om Sörmlandsleden påpekar Gunnar Andersson att leden ifråga, c:a 100 mil, berör närapå 1000 markägare. Även en kortare tur, säg, 3-4 dagar, torde alltså röra sig över åtskilliga egendomar. För att genomföra en sådan tur skulle alltså krävas flera skriftliga medgivanden och en mycket rigid färdplan. Vitsen med Allemansrätten är förstås att den tillåter ett relativt rörligt och spontant friluftsliv.

Men sen undrar jag varför diskussionen ideligen måste kantra över i det hypotetiska, i föreställningar som inte har ett dugg med verkligheten att göra. Är det bara jag som bedriver friluftsliv utomlands? Jag har vandrat i nio länder av vilka sex, Spanien, Andorra, Frankrike, Italien, Österrike och Schweiz, mig veterligt inte har någon motsvarighet till vår Allemansrätt. Är det nån som på allvar tror att jag betalat avgifter, begärt skriftliga tillstånd, gått med friluftsGPS och därtill hörande fastighetskartor på dessa turer? För bivack har jag, där det varit motiverat, begärt muntligt tillstånd och förslag på plats som stör minst och så gott som alltid fått generös hjälp. Ibland har det inte varit aktuellt, när t ex herdarna och boskapen inte är på plats eller när jag är så långt från all aktivitet att det kan betraktas som ödemark.

Trådens rubrik är Försvara Allemansrätten. Den tillkom därför att en person mer eller mindre lade beslag på den ursprungliga tråden genom ett slags filibustrande: mängder av inlägg - c:a 580 - med ideliga upprepningar, och huvudsakligen av innebörden att Allemansrätten borde
avskaffas helt och hållet. Då kan väl den tråden få fortsätta i den andan så vi andra kan föra den konstruktiva - och mer realistiska! - dialogen här?

Men då är jag förstås inte säker på att jag platsar, ty den anonyme trådstartarens urinlägg verkar ta avstånd från varje form av inskränkning (då finns väl inget kvar att diskutera?). Själv anser jag att Allemansrätten tvärtom bäst försvaras genom förtydliganden, alltså inskränkningar. De uppenbara problemen med organiserat friluftsliv i grupp (skillnaden mellan vinstutdelande och ideella arrangörer är totalt ointressant) och bärplockning i stor skala förtjänar att lösas i både markägarnas och seriösa friluftares intresse.

I inlägg #894 har jag beskrivit några av mina förslag; det verkar onödigt att uprepa dem, eftersom jag ändå aldrig kommer att nå upp till 600 inlägg.

Jag kunde ju kommentera en del av de teman som dykt upp här. Det första är nedskräpning. Det förekommer i sådan utsträckning och i så många sammanhang att det omöjligt kan sägas vara en följd av Allemansrätten. Man skräpar ned dels därför att man är beskaffad på ett visst sätt, dels därför att det är relativt lätt att komma undan med det. Att det ibland sker på allemansrättsligt tillgänglig mark har ingen större relevans i sammanhanget. Är man beredd att bryta mot en förordning är man säkert beredd att bryta mot två. Många cyklister bryter, som jämförelse, mot kanske fem förordningar om dagen i stadstrafik.

Som Mezzner redan påpekat; ett avskaffande av Allemansrätten skulle troligen innbeära att bara svineriet blev kvar.

Stängselgenombrott, folk stänger inte grindar efter sig. Vad kommunen kan det bör även den private markägaren kunna. Jag är ofta i Tinnerö Eklandskap, Linköpings största och kanske vackraste naturreservat. Där är massor med elstängsel, med fyra trådar - de fanns inte när jag upptäckte området för 39 år en. Man har sagt mig att det kan vara för att hålla vildsvinen ute.
Men det finns gott om stättor och självstängande grindar. Det är inte så lätt att beskriva konstruktionen i skrift; i ena änden av grindöppningen sitter grinden fast i gångjärn; i den andra pendlar den mellan två stängselsegment i form av ett V. Där slipper ingen boskap igenom; svårligen f ö en vandrare med stor ryggsäck, och en rullstolsburen är chanslös. Det kan ju tyckas diskriminerande, men sannolikt skulle rörelsehindrade ändå ha stora problem att ta sig fram på stigarna med mindre de prepareras grundligt. Ännu har dock ingen föreslagit att de ska asfalteras.
 
Skilnaden är väl ändå uppenbar? Eller så har du en väldigt begränsad, eller begränsande, syn på friluftsliv. Allemansrätten handlar i grunden om färdsel. Åtminstone två populära aktiviteter,
paddling och fotvandring, inbegriper färdsel. I sin bok om Sörmlandsleden påpekar Gunnar Andersson att leden ifråga, c:a 100 mil, berör närapå 1000 markägare. Även en kortare tur, säg, 3-4 dagar, torde alltså röra sig över åtskilliga egendomar. För att genomföra en sådan tur skulle alltså krävas flera skriftliga medgivanden och en mycket rigid färdplan. Vitsen med Allemansrätten är förstås att den tillåter ett relativt rörligt och spontant friluftsliv.

Men sen undrar jag varför diskussionen ideligen måste kantra över i det hypotetiska, i föreställningar som inte har ett dugg med verkligheten att göra. Är det bara jag som bedriver friluftsliv utomlands? Jag har vandrat i nio länder av vilka sex, Spanien, Andorra, Frankrike, Italien, Österrike och Schweiz, mig veterligt inte har någon motsvarighet till vår Allemansrätt. Är det nån som på allvar tror att jag betalat avgifter, begärt skriftliga tillstånd, gått med friluftsGPS och därtill hörande fastighetskartor på dessa turer? För bivack har jag, där det varit motiverat, begärt muntligt tillstånd och förslag på plats som stör minst och så gott som alltid fått generös hjälp. Ibland har det inte varit aktuellt, när t ex herdarna och boskapen inte är på plats eller när jag är så långt från all aktivitet att det kan betraktas som ödemark.

Trådens rubrik är Försvara Allemansrätten. Den tillkom därför att en person mer eller mindre lade beslag på den ursprungliga tråden genom ett slags filibustrande: mängder av inlägg - c:a 580 - med ideliga upprepningar, och huvudsakligen av innebörden att Allemansrätten borde
avskaffas helt och hållet. Då kan väl den tråden få fortsätta i den andan så vi andra kan föra den konstruktiva - och mer realistiska! - dialogen här?

Men då är jag förstås inte säker på att jag platsar, ty den anonyme trådstartarens urinlägg verkar ta avstånd från varje form av inskränkning (då finns väl inget kvar att diskutera?). Själv anser jag att Allemansrätten tvärtom bäst försvaras genom förtydliganden, alltså inskränkningar. De uppenbara problemen med organiserat friluftsliv i grupp (skillnaden mellan vinstutdelande och ideella arrangörer är totalt ointressant) och bärplockning i stor skala förtjänar att lösas i både markägarnas och seriösa friluftares intresse.

I inlägg #894 har jag beskrivit några av mina förslag; det verkar onödigt att uprepa dem, eftersom jag ändå aldrig kommer att nå upp till 600 inlägg.

Jag kunde ju kommentera en del av de teman som dykt upp här. Det första är nedskräpning. Det förekommer i sådan utsträckning och i så många sammanhang att det omöjligt kan sägas vara en följd av Allemansrätten. Man skräpar ned dels därför att man är beskaffad på ett visst sätt, dels därför att det är relativt lätt att komma undan med det. Att det ibland sker på allemansrättsligt tillgänglig mark har ingen större relevans i sammanhanget. Är man beredd att bryta mot en förordning är man säkert beredd att bryta mot två. Många cyklister bryter, som jämförelse, mot kanske fem förordningar om dagen i stadstrafik.

Som Mezzner redan påpekat; ett avskaffande av Allemansrätten skulle troligen innbeära att bara svineriet blev kvar.

Stängselgenombrott, folk stänger inte grindar efter sig. Vad kommunen kan det bör även den private markägaren kunna. Jag är ofta i Tinnerö Eklandskap, Linköpings största och kanske vackraste naturreservat. Där är massor med elstängsel, med fyra trådar - de fanns inte när jag upptäckte området för 39 år en. Man har sagt mig att det kan vara för att hålla vildsvinen ute.
Men det finns gott om stättor och självstängande grindar. Det är inte så lätt att beskriva konstruktionen i skrift; i ena änden av grindöppningen sitter grinden fast i gångjärn; i den andra pendlar den mellan två stängselsegment i form av ett V. Där slipper ingen boskap igenom; svårligen f ö en vandrare med stor ryggsäck, och en rullstolsburen är chanslös. Det kan ju tyckas diskriminerande, men sannolikt skulle rörelsehindrade ändå ha stora problem att ta sig fram på stigarna med mindre de prepareras grundligt. Ännu har dock ingen föreslagit att de ska asfalteras.

Mycket bra formulerat! Håller med om allt
 
Och det där påståendet bygger du vilka grunder? Dina egna fördomar om friluftsmänniskor?

Blir så trött av att se dig slänga ur dig dina egna fantasifoster som om de var absoluta sanningar.

Du slänger själv ut en del trams i ditt debattinlägg.

Kolla hur det ser ut i det flesta kommunala friluftsområden. Inte är det urskog med massa s.k. lågor som eftersträvas. Nä, de städas kvickt undan - för att området ska passa besökarna.

F.ö. så pågår det en konflikt mellan friluftslivet och naturvården i många reservat, där friluftsivrarna gnäller på att det är en kraftig övervikt för naturvården i reservaten...
/Niklas
 
Senast ändrad:
Skilnaden är väl ändå uppenbar? Eller så har du en väldigt begränsad, eller begränsande, syn på friluftsliv. Allemansrätten handlar i grunden om färdsel. Åtminstone två populära aktiviteter,
paddling och fotvandring, inbegriper färdsel. I sin bok om Sörmlandsleden påpekar Gunnar Andersson att leden ifråga, c:a 100 mil, berör närapå 1000 markägare. Även en kortare tur, säg, 3-4 dagar, torde alltså röra sig över åtskilliga egendomar. För att genomföra en sådan tur skulle alltså krävas flera skriftliga medgivanden och en mycket rigid färdplan. Vitsen med Allemansrätten är förstås att den tillåter ett relativt rörligt och spontant friluftsliv.

Spontant friluftsliv kan ju väl lika gärna utöva på statliga och kommunala marker? Klarar man inte av att planera sitt friluftsliv, så får man nog hålla sig på statliga och kommunala marker.

Men sen undrar jag varför diskussionen ideligen måste kantra över i det hypotetiska, i föreställningar som inte har ett dugg med verkligheten att göra. Är det bara jag som bedriver friluftsliv utomlands? Jag har vandrat i nio länder av vilka sex, Spanien, Andorra, Frankrike, Italien, Österrike och Schweiz, mig veterligt inte har någon motsvarighet till vår Allemansrätt. Är det nån som på allvar tror att jag betalat avgifter, begärt skriftliga tillstånd, gått med friluftsGPS och därtill hörande fastighetskartor på dessa turer? För bivack har jag, där det varit motiverat, begärt muntligt tillstånd och förslag på plats som stör minst och så gott som alltid fått generös hjälp. Ibland har det inte varit aktuellt, när t ex herdarna och boskapen inte är på plats eller när jag är så långt från all aktivitet att det kan betraktas som ödemark. .

Helt fel! Bara för att den aktuella betesmarken inte betas just nu, eller att den aktuella skogen inte röjs, gallras eller slutavverkas just nu, så innebär det inte att det är ödemark, utan bara att den just nu står på tillväxt.

Jämför med ett sparkonto, Inte skulle du väl kalla det ett öde sparkonto, bara för att pengarna just nu ligger där och förräntar sig utan ett endaste uttag under de senaste månaderna?

Trådens rubrik är Försvara Allemansrätten. Den tillkom därför att en person mer eller mindre lade beslag på den ursprungliga tråden genom ett slags filibustrande: mängder av inlägg - c:a 580 - med ideliga upprepningar, och huvudsakligen av innebörden att Allemansrätten borde
avskaffas helt och hållet. Då kan väl den tråden få fortsätta i den andan så vi andra kan föra den konstruktiva - och mer realistiska! - dialogen här?

Men då är jag förstås inte säker på att jag platsar, ty den anonyme trådstartarens urinlägg verkar ta avstånd från varje form av inskränkning (då finns väl inget kvar att diskutera?). Själv anser jag att Allemansrätten tvärtom bäst försvaras genom förtydliganden, alltså inskränkningar. De uppenbara problemen med organiserat friluftsliv i grupp (skillnaden mellan vinstutdelande och ideella arrangörer är totalt ointressant) och bärplockning i stor skala förtjänar att lösas i både markägarnas och seriösa friluftares intresse.


Du har dels problemet med invasionsskador, som också måste regleras i lag, lämpligtvis genom att markägaren helt enkelt ges rättigheter att stänga av sin mark från allemansrätten.

Sedan måste en sådan lag utgå från markägarens intressen och ge allmänheten det som blir över sedan markägaren tagit vad vederbörande vill ha?

I inlägg #894 har jag beskrivit några av mina förslag; det verkar onödigt att uprepa dem, eftersom jag ändå aldrig kommer att nå upp till 600 inlägg.

Jag kunde ju kommentera en del av de teman som dykt upp här. Det första är nedskräpning. Det förekommer i sådan utsträckning och i så många sammanhang att det omöjligt kan sägas vara en följd av Allemansrätten. Man skräpar ned dels därför att man är beskaffad på ett visst sätt, dels därför att det är relativt lätt att komma undan med det. Att det ibland sker på allemansrättsligt tillgänglig mark har ingen större relevans i sammanhanget. Är man beredd att bryta mot en förordning är man säkert beredd att bryta mot två. Många cyklister bryter, som jämförelse, mot kanske fem förordningar om dagen i stadstrafik.

Som Mezzner redan påpekat; ett avskaffande av Allemansrätten skulle troligen innbeära att bara svineriet blev kvar.

Tror att en hel del svineri skulle försvinna - åtminstone på sikt - om allemansrätten avskaffades i sin helhet.


Stängselgenombrott, folk stänger inte grindar efter sig. Vad kommunen kan det bör även den private markägaren kunna. Jag är ofta i Tinnerö Eklandskap, Linköpings största och kanske vackraste naturreservat. Där är massor med elstängsel, med fyra trådar - de fanns inte när jag upptäckte området för 39 år en. Man har sagt mig att det kan vara för att hålla vildsvinen ute.
Men det finns gott om stättor och självstängande grindar. Det är inte så lätt att beskriva konstruktionen i skrift; i ena änden av grindöppningen sitter grinden fast i gångjärn; i den andra pendlar den mellan två stängselsegment i form av ett V. Där slipper ingen boskap igenom; svårligen f ö en vandrare med stor ryggsäck, och en rullstolsburen är chanslös. Det kan ju tyckas diskriminerande, men sannolikt skulle rörelsehindrade ändå ha stora problem att ta sig fram på stigarna med mindre de prepareras grundligt. Ännu har dock ingen föreslagit att de ska asfalteras.

Vem ska då stå för kostnaden för påtvingade stängselgenombrott på privatägd mark?

Sedan har jag full förståelse för att djurägande bönder inte vill ha in vare sig folk, utsläppta djur eller medföljande skräp i sina beteshagar. För djurbonden ger allmänhetens friluftsliv inga som helst vinster, men däremot betydande ekonomiska risker i form att vasst, uppskrämda djur, förrymda djur m.m.
/Niklas
 
Detta uttalande kan jag verkligen inte hålla med om. Dalby Söderskog är en unik nationalpark där lövskogen tillåts växa och utvecklas så fritt som möjligt (så länge inte besökarnas säkerhet hotas). På detta sätt kan man få en bättre uppfattning om hur skog i Skåne såg ut förr i tiden. Att skogens alla faser uppträder är ju en del av poängen med denna skog. Likaså det djur- och växtliv som utvecklas.




Detta blir stolligare och stolligare. Dalby Söderskog är en pärla som är mycket uppskattad av besökarna. Vitsipporna på våren är en upplevelse som bara det drar massor med folk. Fågellivet är rikt och naturens utseende är svårt att finna paralleller till i vårt land. För några år sedan var jag till och med gäst på en vigsel med många gäster mitt i skogen. Brudparet hade "upptäckt skogen" och blivit väldigt fästa vid dess natur.

/Hans

Mig veterligen trivs vitsippor även i pelarskog, givet att träden står tillräckligt glest och att markens fuktklass och näringsklass så tillåter. Jag har även vitsippa i min egen skog...
/Niklas
 
Och det där påståendet bygger du vilka grunder? Dina egna fördomar om friluftsmänniskor?

Blir så trött av att se dig slänga ur dig dina egna fantasifoster som om de var absoluta sanningar.

+1 på den!
Vissas inlägg här liknar mer en rättshaverists inlaga än något annat trots att utgången av den inlagan redan är given på förhand.


Personligen fattar jag inte hur vissa orkar läsa och kommentera precis allt bara för att "skydda sig och få rätt"? oavsett tid på dygnet.
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg