Farligt att gå ensam i fjällen vintertid?

Du måste nog gå i väg på din tur. Och försöka lugna din far. Jag är själv förälder och är nog ibland orolig för min son när han hittar på konstiga saker. Jag hittar själv på spektakulära saker och går i bland ensam några dagar eller paddlar kajak ute i skärgården.
Då är min hustru orolig. Det är en del av livet att få göra vad man tycker och det är lite farligt att leva. Varken min hustru eller din far är förmodligen speciellt oroliga när vi åker bil på motorvägen i 110km i timmen fastän dom borde vara det. Gå i väg du. Dom flesta människor LEVER bara en bråkdel av sina liv.
 
Jag brottas med samma frågeställning från mina föräldrar (dags att klippa navelsträngen?) och har samma längtan att åka iväg. Jag har även en son som jag nu får oroa mig över. Oron som en förälder känner kan man aldrig komma ifrån. Den är bara att acceptera.

Jag funderar själv på att åka och köra en solotur inom kort och är van fjällmänniska (sommar och höst). Har bara varit ute och tältat i fjällen några nätter förut och då fick vi lov att göra om rutten pga vädret. Har blivit en del dagsturer också. Mina tankegång är att åka i områden som jag varit förut och känner till från sommarvandringarna. Känns lite tryggare.

Lycka till med resan och återkom gärna och berätta hur det gick!
 
Tvärtom

Hade din vane förälder stannat hemma för att du var orolig?
De får väl vänja sej,så länge man kan anta att du agerar förståndigt på dina ensamma färder.Man kan ju inte stanna hemma och avstå en massa enbart för att ingen följer med och att de därhemma är oroliga.
Så lite man skulle få uppleva i så fall.
 
Förra vintern gjorde jag en tiodagarstur mellan Grövelsjön och Storulvån. Gick själv, på snöskor, med pulka och tält. Jag är inte jättevan vid fjällturer vintertid. Finns väl flera anledningar till att jag valde snöskor istället för skidor, men en var att jag upplever det som säkrare med snöskor än skidor. Mindre risk för ”omkullgående” (eller vad det nu kan heta) med snöskorna än för omkullkörning med skidor, med risk för ben- och skidbrott mm. Tror också att det är lättare att reparera snöskor än skidor och bindningar om de skulle gå sönder. Det var min första pulkatur, och jag tror att risken för belastningsproblem i knän, rygg mm är betydligt mindre med en pulka än med en ryggsäck, som ju kan bli ganska tung med vinterpackning för tälttur.

Vädret är förstås viktigt, men kanske inte så mycket att göra åt. Jag hade väldigt fina förhållanden. Det ”farligaste” var väl några nätter med -30. Men problem med kyla kan man ju rätt enkelt åtgärda genom att ha med rätt utrustning och genom att tänka sig för hur man gör.

Försökte skicka lite sms till en närstående, men gjorde också klart i förväg att det sannolikt inte går att skicka varje dag pga dålig täckning.

Tror väl att det alltid är viktigt att planera och förbereda sig på ett bra sätt för att minimera riskerna, inte minst då man gör soloturer. Men som flera skrivit här tidigare så tycker också jag att man inte ska låta egna rädslan eller andras oro stoppa en från att göra sådant man vill göra och som gör en glad och lycklig. Det gäller förstås även annat än fjällturer!
 
Du får nog försöka förklara för din far att det betyder mycket för dig och att du är införstådd med riskerna.
Försök att komma överens med honom om vilka förutsättningar "ni" ska planera din tur med.
Väderprognoser, chans till kontakt osv osv.

Jag förstår din far.
Ett exempel ur mitt liv. förutom en massa konstiga arbetsplatser och egna äventyr så gillar jag att köra MC. (Ursäkta Utsidan)
När då plötsligt en av mina söner kom och ville ta A-kort så blir första reaktionen att säga nej, det är så farligt. Givetvis får man då frågan om det inte är farligt för mig också. (Näää)
Men vi pratade igenom saken, han övningskörde med mig vi snakcade om val av hojjar osv och det blev rätt bra.
Därför föreslår jag att du involverar din far i planerna, så känner han att han gjort vad han kan och har lite koll på riskerna.
 
Blev lite fundersam efter att jag kollat in din blogg!? Var baggen inte orolig när du gjorde den där cykelturen genom Georgien??? Du är ju ingen dununge precis så jag funderar lite omkring föräldrars oro och kam inte komma fram till annat än att oro handlar om kännslor och kännslor är ofta irrationella. Dina föräldrars oro ska inte påverka dina livsval! Börja packa! Punkt slut!
 
Du är en erfaren friluftsmänniska och bortsett från att vädret kan skapa problem ser jag inget problem med din tänkta resa. Du väljer att röra dig längst en känd rutt, du har erfarenhet av vintercamping och tar med dig rätt utrustning. Alla våra nära och kära blir oroliga när vi ska iväg vilket känns helt normalt, precis som vi själva blir oroliga över när personer i vår omgivning ger sig ut på äventyr. Jag är övertygad om att din pappa vet att du klarar av turen men marginalerna minskar om något händer när ingen annan finns i närheten med en hjälpande hand. Var sig du har mobil eller satellittelefon bör du undvika att lova att höra av dig då det precis som du säger kan ha motsatt effekt. Det finns allt för många anledningar som gör det olämpligt eller omöjligt att höra av sig med regelbundna intervaller. Ingen mottagning, bygga läger inför dåligt väder, dagsetappen tar längre tid än planerat etc. Har själv råkat ut för att strul med mobilen eller att satellittelefonen inte hittar några sateliter i området. Leta täckning i mörkret, kallt och kanske dåligt väder eller vänta med att höra av sig.

Jag hade kopierat kartan och ritat in färdrutten samt märkt ut tältplatserna med nummer och gått igenom denna med kontaktpersonen hemma. När det finns möjlighet att höra av sig är det lätt för anhöriga hemma att veta vart du befinner dig samt att allt går bra. Hade jag gått solo så är en nödsändare eller satellittelefon inget jag hade gått utan och minskar oron för dem som är hemma samt en extra livlina. För att minska oron hade jag även gått igenom packlistan, nödutrustning etc med min kontaktperson. Pulka hade jag även tagit med mig då du slipper packa ryggsäcken varje morgon, plats för reservutrustning (tex stav, skida), bekvämare att dra än att släpa och går snabbare att sig fram.

Uppfattningen vad som är farligt flyttas inte framåt utan snarare växer erfarenheten med varje sak vi gör och ökar marginalerna innan det blir farligt. Hade du aldrig gjort något liknande tror jag alla här inne hade avrått dig från turen och lyssnat på din pappa, men vi vet att du klarar det och det vet även din pappa innerst inne.
 
Blev lite fundersam efter att jag kollat in din blogg!? Var baggen inte orolig när du gjorde den där cykelturen genom Georgien??? Du är ju ingen dununge precis så jag funderar lite omkring föräldrars oro och kam inte komma fram till annat än att oro handlar om kännslor och kännslor är ofta irrationella. Dina föräldrars oro ska inte påverka dina livsval! Börja packa! Punkt slut!

Jag tror mina föräldrar är oroliga för mig ganska ofta, Georgien/Turkiet-turen var inget undantag. Men det är väldigt sällan de uttryckligen ber mig att låta bli något, oftast håller de sina känslor inom sig. Även min man är orolig när jag är iväg, men han resonerar som så att han inte KAN säga nej, eftersom jag då skulle bli tokig, klättra på väggarna och antagligen till sist bryta mig ut ur vår relation, då min frihetslängtan och rastlöshet är starkare än de flesta andra drivkrafter som styr mitt liv.

När den gäller den här lilla vinterturen så är som sagt jag själv inte särskilt orolig, och kanske är det därför som jag blev så förvånad över pappas reaktion. Jag har tidigare funderat på långa vinterturer genom tex Padjelanta ensam (vilket av olika anledningar inte blivit av), där kan jag se större risker. Jämtlandsfjällen har jag varit så mycket i, både sommar och vinter, så det känns mer tryggt.

Tack för alla svar! Jag antar att det här är något som alla "äventyrligt" sinnade människor får slåss med, balansen mellan en storslagen upplevelse och riskerna som kommer med på köpet.

Jag kör väldigt mycket bil i jobbet, och ofta sent på kvällarna, och där ser ju jag själv en betydligt större risk än de risker jag utsätter mig för i friluftslivet. Men jag tror sällan folk är oroliga för något som de själva känner till väl. Min man är oerhört höjdrädd och därmed rädd när jag är iväg och klättrar. När han sen fick se hur det faktiskt gick till (just den gången topprepsklättring på en 15 m hög klippa) så släppte mycket av hans oro. Han hade föreställt sig någon slags extrem bergsbestigning utan säkerhetslinor.. klart som faan att han var orolig då!

Tack för länken om uthyrning av PLB! Tror faktiskt jag ska prova det, den största risken som jag ser det är ju en kombination av att jag skadar mig och att det blir rejäl snöstorm. Det borde ju även lugna pappsen. :)
 
Hoppas det går på dansk :)

Jeg er selv pappa, og min yngste datter er for tiden på 2 måneders adventure trekking/backpaking i Brasilien -selvfølgelig er jeg urolig ! men samtidig glæder det mig også usigeligt at hun har eventyrlyst OG modet til at gennemføre det.

Moderne menneskers uro og bekymring over noget så uskyldigt som en lille tur på fjeldet skyldes for en stor del at vi har vænnet os til over de sidste 20 år at vi kan være i kontakt med omverdenen konstant via mobiltelefoner.

Jeg fjeldvandre selv, og var senest i sommers på en 14 dages tur uden mulighed for kontakt til familie. Det bekymrede også dem en hel del.

Men logisk tænkning, jeg bor alene til daglig, og med min alder (50+) så er det mest sandsynlige nok en blodprop eller hjerneblødning . . . det gør absolut ingen forskel om jeg ligger hjemme i stuen eller på fjeldet, blot der går nogle timer så er det for sent, og jeg kan da godt gå hjemme en hel dag uden nogen ringer eller undre sig over at jeg ikke ringer.

Det samme når jeg tager et par dage i skoven alene. Folk spørger mig om jeg ikke er bange, hvad nu hvis der kommer nogen midt om natten i skoven. Der kommer ingen i skoven midt om natten :) det skulle da kun være ligesindede, men det er yderst sjældent.

Jeg har aldrig læst eller hørt om en skov vandre i Skandinavien som blev overfaldet om natten, men jeg læser stort set hver dag om folk som bliver hjemmerøvet i deres soveværelse. Så logisk set så burde min familie og venner være mere trygge når jeg sov i skoven end i mit hjem :)

Personligt så ville jeg være meget mere bekymret over din tur til Georgien og Tyrkiet.

Med din erfaring og indstilling, så er din pappas bekymring et udtryk for hans kærlighed, og jeg tror ikke du skal tage det som et udtryk for at han ønsker at forhindre dig i at tage på din vintertur. Sålænge du ikke satser på hytter, men har telt og sovepose med, så skal du nok klare det.

Kan du have en god tur (og godt nytår).

Med Venlig Hilsen
Lars Hedegaard Larsen
 
Klart du fixar detta, Moa! Du lärde dig väl nåt om utförskörning den där gången jag var med och transporterade dig i pulka efteråt ;)

Men den här gången ska ju inte du med Anders! Tänk om jag faller i samma backe igen? Jag får ta med skaklar till Miko, så hon kan dra pulkan med mig och packningen i.. ;-)

Den turen var för övrigt en riktigt bra erfarenhet. Jag minns hur du skidade upp bredvid mig när jag och Veronica ledde gruppen, och frågade hur långt det var kvar. Jag svarade självsäkert "En timme ungefär". 5 min senare såg vi taket på Vålåstugorna. :)
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg