Egenvård av lappsjuka?

[Herr Nilsson]

Nu kanske jag fuskar men hund är mitt botemedel - fast vandrar man solo då?

 

[luktafotogen]

Tycker djur är mer sällskap i naturen än de flesta människor så nej, du fuskar Jag förstår inte tråden så håller mig lite utanför.

 

[G.S]

Skaffa en Spot Connect till t.ex en iPhone då har du både satellit-SOS och möjligheten att kommunicera via t.ex Facebook samt lägga upp din rutt online

http://www.findmespot.eu/en/index.php?cid=116

 

[jamo]

Man "borde väl" härda ut och hitta sin egna frid osv. Men med t.ex. en sån här :

http://www.addnature.com/product.aspx?pf_id=PWRTRAV_POWERMONKEYEXTREME

Kan man ju lyxa till dem med en hel del musik och annan elektronisk underhållning från ipods/smartphones etc. Samt köra GPS'en med karta hela tiden osv. Ljudböcker tex är bra sällskap.

(Beställde solcellsladdaren ovan igår, blir intressant)

Nu solovandrar jag iofs ytterst sällan numera, dock kör jag oftast soloturer med kajak, finns "lappsjuka" även ute i skärgården efter några dagar om man håller sig i lugnare områdena. Men den kanske borde kallas nåt annat. (Förslag? )

 

[luktafotogen]

Sjösjuka?

 

[Gunnar81]

Jag har varit ute mycket själv och i fjällen när man bor i tält så har jag haft ett 2-mans som ger lite extra utrymme. Men det bästa tycker jag är att ha en dagbok så man kan skriva ner sina tankar. Böcker om människor som varit på färd ensamma funkar ofta också bra. Men det är klart en kopp kaffe och lite single malt och en bra bok på kvällen liggande under stjärnorna och drömma sig bort då saknar jag sällan sällskap.

Det lät som ett bra förslag! Något tips på en sådan bok?

 

[avslut_24_02]

"Hemlängtan-Ensamhetskänslor"

Detta är en gammal tråd kring ett tidlöst ämne. Lappsjuka har en del kallat det här i tråden. Ensamhetskänslor är kanske det vi känner. Det pratas en del om prylar och strategier. Men det som är hålet i huvudet är nog ofta en längtan till en person/personer, en saknad. Vi lever alla under olika villkor och vi är alla olika i våra behov. För mig har saknaden varit så stark att jag fått avbryta turer flera gånger. Jag är annars vare sig mörkrädd eller ovan vid ensamhet/vara själv i perioder.
Att göra saker tillsammans kan vara den enda rätta vägen ibland.
Bok att ta med: Tao enligt Puh och uppföljaren Te enligt Nasse, två underbara filosofiska böcker som räcker länge och är små och lätta. Roliga djupa och givande. Papper o penna som en del har nämnt - världens äldsta minnesverktyg kanske. Prata högt är fint. Vissla o sjunga. Jag tror på det att vara här och nu. Less is more.
Go safe!

 

[ludvig_svensk]

Ett hett ämne för mig. Jag planerar min första solotur i sommar men det är just ensamheten som skrämmer mig, jag vet inte hur jag kommer reagera på att vara ensam så länge. Även om delar av sträckan går utmed kungsleden så kommer jag ju inte träffa några som jag känner och kan föra några djupare samtal med. Vi får se om jag vågar....

 

[majjen]

Jag känner igen de farhågor som många lyfter inför sin första ensamvandring. När jag bestämde mig för att göra min första ensamvandring tänkte jag så här:
1) Jag vill vandra i ett område som jag inte känner till. Det medför att jag kommer att ha mer fokus på min omgivning än om jag vandrsr i ett välkänt område.
2) Jag vill planera min tur så att den går att korta av/avbryta.
3) Jag vill hitta en tur som så varierande som det bara går.
Jag studerade många fjällkartor mycket noggrant. Till sist trodde jag mig hittat den perfekta turen.
Det visade sig att jag hade rätt.

Färden finns beskriven i min allra första artikel här på Utsidan. Den är en av de vandringar som finns beskriven i "Två vandringar i Abiskotrakten".

HåkanF

 

[DoktorGlas]

Jag har inte gjort någon långvandring på väldigt länge, men jag tycker att även på ensamma dagsturer, antingen jag går i skogen eller cyklar, har jag en tendens att få tråkigt när jag är stilla. Och jag föredrar att vara ensam, hålla min egen takt. Så länge jag rör mig eller är sysselsatt med något (bär- eller svampplockning t.ex.) är det inga problem.

När jag var ung kunde jag sitta med en mugg te och pokulera och kisa mot solen hur länge som helst. Men något har ändrats i mig. Det är som skallen blir tom på tankar när kroppen inte rör sig och jag upplever nästan en sorts stress, något som säger "Iväg, iväg!". Det gör att jag är extremt dålig på att ta paus nuförtiden, vilket är jättedumt, för man orkar så klart längre och blir mindre sliten om man vilar ordentligt mellan varven.

Mitt problem platsar väl inte ens som lappsjuka light, men det är nog ändå lite samma problematik.

 

[Totteman]

Ser fram mot att vara själv

Ska vandra i Sarek i sommar, och ser fram mot den härliga soloupplevelsen. Det jag ser som ett måste att ta med är en dagbok att skriva i. Jag räknar med 10 dagar, men det kan bli lite fler om jag tar det lugnt eller går lite längre. Jag har inte bestämt mig för hur jag ska vandra ännu. Jag vet att jag vill till Rapadalen...så mycket är säkert. Sedan vill jag upp på Skierfe...det vet jag också.
Jag vill uppleva Sarek, på ett sätt jag inte upplevt förut. Jag har varit där ett par gånger, och det har varit magiskt alla gångerna.
Angående elektronik så kommer jag att fotografera lite, kanske med mobilen, kanske med en vanlig kamera. Solcellcladdare och batteripack åker nog med. Eftersom det är svårt att kunna kommunicera med telefon i Sarek så blir det nog att skicka sms när det finns täckning...var det nu kan vara. Kan ju vara bra att meddela att allt är bra.
Lappsjuka...jag ser som sagt fram mot att vara själv.

 

[Fjällkjell]

Täckning i Sarek?

Troligen är det i stort sett omöjligt.
InReach är en lösning som fungerar - jag har provat.