Bulta upp Omöjliga väggen!

Re: Det här med topprep

Vandrare; sa:
Å ena sidan: Men, egentligen, är det så viktigt att leda hela tiden? Varför anses det så töntigt att
använda topprep?

För länge sedan behövde man inte heller göra leden i ett svep utan kunde ha häng och "räkna" den som gjord.

Det största skälet för mig för att leda är att det i princip inte går att ha repstöd då, vilket man alltid riskerar vid topprepning. Ett annat skäl som kan vara viktigt är att det är ofta skönt att leda upp i stället för att mecka med topprepsankare.

För er som inte leder mycket, prova fler leder på lead. Det kan vara stor skillnad upplevelsemässigt och även klättermässigt mot topprep.
 
Olle H; sa:
Omöjliga väggen avslutas 3/4 upp på väggen med ett fett firningsankare. Ingen verkar ha ifrågasatt den "åverkan" som gjorts för att borra och bulta det ankaret. Dom som inte vill leda (inklusive mig själv) på rostiga gamla jävla pitonger kan fira till det ankaret och topprepa leden. Men sätt hellre upp ett gäng feta borrbultar, det är helt klart roligare att leda.

Om nu Omöjliga Väggen av nån anledning anses för klassisk för att borrbulta, så kolla gärna på lederna intill som också är fina men svårsäkrade. T ex Hets, där ska man sätta en kil vid kruxet som helt säkert skulle rippa, sen är det en rostig bult om jag inte minns fel. Sen finns Änglamark, Otroliga väggen osv där man bör använda rostiga bultar på lederna intill... Om dessa leder utrustades med borrbultar enligt modern standard skulle de bli mycket populära.

Jag håller med. Kolla för övrigt in Hets:). Var själv och kollade under Häggstaträffen.

En fråga som dyker upp, vad är en klassiker? Eller snarare, vad är inte en klassiker och därmed "mer ok" att bulta upp?? Är Vinleden en klassiker? Vad sägs då om dess osäkrade insteg??
 
Re: Re: Det här med topprep

fling; sa:
För länge sedan behövde man inte heller göra leden i ett svep utan kunde ha häng och "räkna" den som gjord.

Det största skälet för mig för att leda är att det i princip inte går att ha repstöd då, vilket man alltid riskerar vid topprepning. Ett annat skäl som kan vara viktigt är att det är ofta skönt att leda upp i stället för att mecka med topprepsankare.

Det håller jag inte med dig om! Så länge jag klättrat (27 år) har inte någon jag träffat ansett att man gjort leden om man hängt på den. Det var till och med så på 70-talet, att Jim Collins i Colorado ansåg att om man fallit på en led så är man "död" på den. Dvs man klättrar som om repet inte fanns, och om man faller på ett ställe där man skulle dött om man inte haft rep är man "död". Då kan man aldrig mer göra ett försök på just den leden, eftersom där har man "dött". Lite väl puritansk inställning, kanske, men säkert möjlig att ha i Colorado där bra klippor inte direkt är en bristvara.
Men även i Sverige var etiken ganska tydlig då: man har inte gjort leden om man inte klättrat den fallfritt, på lead.

På den tiden fanns också en etik som jag saknar: "Lead, follow or get out of the way". Dvs det var helt okej att topprepa, men om det kom någon som ville leda (eller sola) turen man höll på med, då flyttade man spontant på sig en stund för att sedan återuppta sitt topprepande när replaget försvunnit. Det var en etik som främjade ledklättring. Saknar den när man kommer ut till t.ex. Grönbrinksberget och inte kommer åt någon av de turer jag vill göra därför att de är upptagna av topprepsklättrare som låter repen hänga hela dagen och sedan byter leder sinsemellan.
 
Re: Re: Re: Det här med topprep

pecall; sa:
På den tiden fanns också en etik som jag saknar: "Lead, follow or get out of the way". Dvs det var helt okej att topprepa, men om det kom någon som ville leda (eller sola) turen man höll på med, då flyttade man spontant på sig en stund för att sedan återuppta sitt topprepande när replaget försvunnit. Det var en etik som främjade ledklättring. Saknar den när man kommer ut till t.ex. Grönbrinksberget och inte kommer åt någon av de turer jag vill göra därför att de är upptagna av topprepsklättrare som låter repen hänga hela dagen och sedan byter leder sinsemellan.

Den etiken saknar jag ocksa. I Stanage (Peak District i England) sa fungerar det valdigt smidigt fastan det ar manga klattrare dar, beroende pa att manga ledklattrar eller soloklattrar. A andra sidan finns det manga fler leder att valja mellan...

Top ropers, stand aside!
 
Re: Re: Re: Det här med topprep

pecall; sa:
Det håller jag inte med dig om! Så länge jag klättrat (27 år) har inte någon jag träffat ansett att man gjort leden om man hängt på den.

Saknar den när man kommer ut till t.ex. Grönbrinksberget och inte kommer åt någon av de turer jag vill göra därför att de är upptagna av topprepsklättrare som låter repen hänga hela dagen och sedan byter leder sinsemellan.

Jag har inte heller träffat någon, men jag citerade hastigt något jag uppfattade om klättring i Frankenjura. Läste någon artikel på nätet. Detta var långt innan farbröder som du hade fötts, tror jag :). Exemplet blev kanske fel. Men jag ville med detta säga att jag också är för att leda. Varför annars namnet klätterled? :))

Jag håller med om att topprepen är i vägen. Det kan dock vara skönt att topprepa ibland (inte traverser - blir det topprep, förresten!?). Då slipper man verkligen oroa sig för att slå sig vid ett fall och kan dessutom om leden är hård träna in den. Men så klart jag flyttar på ett topprep för någon som vill leda, inget snack.
 
Detta kan vara HELT fel, men efter 6 år utomlands upplever jag det som om det finns MYCKET mer topp reps klättrare i Sverige än tidigare.

Kan det oxå vara en av orsakerna att det (återigen) snackas (här på Utsidan i alla fall) så mycket om retro bulting och att "svåra"/"farliga" leder skall bultas?

Alltså, mer inomhus klättrare med mindre vana att leda trad, alltså i stället för att lära sig leda trad så "skall det vara som en klätter vägg inomhus"....
 
Förlåt, men jag tycker nog att rangordningen mellan ledklättrare och topprepare är föråldrad (eller var fel redan på forntiden).

Topprepare ska väl hålla sig undan på det sätt att de inte ska belamra en led i timtal, men i princip har de rätt till samma tid på leden som nån annan. Ledklättrare kan ju också ta onödig tid på sig, själv är jag nog ingen speedklättrare.

Att topprepa går ju ofta fortare, om man inte hangdoggar, än att leda - så länge vi talar om klättringen. Att göra ankare kan möjligen vara tidsödande, och om man klättrar leden om och om igen tar det förstås längre tid, men då är det ju förstås rimligt att man "släpper igenom" andra replag. Det är ju som regel enkelt att lägga topprepet åt sidan tillfälligt om det nu hänger så att det är i vägen.

Precis som sagts förr, så ska man inte förakta TR - det kan t ex vara ett fullgott alternativ när det inte går att säkra utan bultar. Var gränsen går för detta kommer alltid att vara subjektivt. Skulle tro att de flesta också håller sig med en egen referens för var skillnaden går mellan hjältemod och dumhet.
 
Inget fel att toppa, i sig. Men det är synd om man fastnar i det utan att inse lyckan i att kunna leda. Det öppnar så mycket mer möjligheter, multi pich bara en av dom...

Om det sedan är trad är bara en ytterligare dimension på en redan fantastisk sport!

DOCK, har träffat på (i Sverige och utomlands) på fok som hängert upp ett antal TR men sedan bara använder ett eller två, och det kan vara MYCKET irriterande.

Att bara flytta repen åt sidan kan ofta vara ett problem och om du vill leda något on sight och kring din övre gräns då vill du inte ha ett rep som hänger och slänger omkring dig. i sådana lägen kan jag tycka att det är fullt befogat (även om det inte är populärt) att dra ner repet!

Hänsyn skall visas av alla, oavsett vad och hur väl man klättrar!
 
Jo, och det handlar inte om något förakt för topprep. Gudarna ska veta att jag också toppat mycket i mina dar, alldeles för mycket för att det ska vara riktigt bra för ledpsyket.
Det som det handlar om är inte förakt för topprepsklättring, utan respekt för dem som väljer att klättra på en högre risknivå. Jag menar, om jag håller på att leda och det kommer en soloklättrare som använder leden som nedstigning (ja, det hände mig i Finale Ligure en gång; känns nog så förnedrande) så är det för mig självklart att jag kanske till och med tar ett häng för att kunna pendla åt sidan och släppa fram grabben (eller tjejen) ifråga.
 
mydeza; sa:
Att bara flytta repen åt sidan kan ofta vara ett problem och om du vill leda något on sight och kring din övre gräns då vill du inte ha ett rep som hänger och slänger omkring dig. i sådana lägen kan jag tycka att det är fullt befogat (även om det inte är populärt) att dra ner repet!

Hänsyn skall visas av alla, oavsett vad och hur väl man klättrar!

Jag håller med. Det är väl fullt befogat att fråga om man kan klättra en led om det inte är folk på den. Och om du leder innebär det ju att de ändå inte kan vara där. Att det inte är populärt att dra ner repet bara för att man kanske ska klättra senare är en märklig attityd. (Kom just att tänka på att jag frågade min replagskamrat om vi skulle "muta" in Tabu, Skevik i helgen. Dumt, men jag fick också en rättning. Dessutom blev det Non-stop istället, och det var inte fel!).
 
Bra, ömsesidig respekt alltså.

Det innebär i princip, enligt mig, att jag låter den som klättrar på lägre risknivå att åtminstone ta samma tid som jag på en led.

Att man sedan prioriterar och låter den som är bäst säkrad kliva åt sidan mitt på en led eller liknande låter klokt och naturligt.

Jag släppte glatt förbi ett replag senast jag skulle leda, eftersom jag visste att den förstemannen var snabbare än jag, även om jag nu stod först vid insteget. Det kändes inte som nån större uppoffring, det är inte bra att känna sig stressad när man klättrar.
 
Dags för ett lite personligare inlägg (än jag skrivit i andra trådar om retrobultning):

Jag tillhör dem som i modern tid (2000-talet) har lett omöjliga väggen när den var strax under min klättergräns (jag klättrade vid tillfället 6c på topprep och hade lett 5+ på kil on sight innan).

En erfaren klättrare hade hängt ett topprep där och jag fick tipset att prova leden på detta sätt först om jag vad det minsta osäker, eftersom ett fall under de första 10 metrarna kunde vara direkt olämpligt. Sagt och gjort.

Så här i efterhand är det så klart lite förargligt; jag klättrade den fallfritt i första försöket, leden passade min klätterstil perfekt, så trots att den då låg mot min övre gräns för vad jag klarat i första försöket kändes det aldrig direkt svårt.

Det hade alltså kunnat bli en prydlig on sight i protokollet, om bara säkringsmöjligheterna varit bättre (eller om jag inte brytt mig om goda råd). Givetvis är jag nöjd med att jag var klok och lyssnade på en betydligt mer erfaren klättrare, samtidigt som det än i dag är förargligt att det inte blev någon on sight just på denna klassiker. Ungefär som en liten skala av att vända 100 meter från toppen på Everest bara för att vädret sopar igen, klokt men surt.

Men frågan är vem som var modigast, var det förstabestigaren eller jag när jag gjorde den redpoint i våra dagar? Skämt åsido, men när pitongerna var nya och fina och satt still var det kanske inte lika pirrigt att gå leden som det är att leda den på 2000-talet?

De existerande pitongerna sitter på strategiska och bra ställen, så klippen kommer fint, även för oss som inte är långa. Jag är 160 cm och behöver klättra förbi det våta vid andra klippet långt ut till vänster på de små listerna, för jag når aldrig att resa mig och gå rakt upp till gaston-movet. Och kan man bara säkert klara de första metrarna så behöver man inte tätare mellan säkringrna heller.

Min slutsats blir att om man slår borrbult på ungefär samma ställen som de i dag existerande säkringarna skulle man öppna leden för fler onsightförsök och detta i sin tur premierar väl klättrandet och dess allmänna utveckling mer än att man måste avstå (och hålla på med topprep) för att inte riskera att slå ihjäl sig? Givetvis kan man också sätta dit nya pitonger, men frågan är ifall det går att fortsätta använda de existerande placeringarna eller om de är för nötta? Och om inte, skulle inte nya pitonger på andra ställen ändra ledens karaktär mer än vad borrbult skulle göra?

[Ändrat av lilla_my 2005-06-22 kl 23:58]
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg