Det är så ont om svenska alpinister så de borde också rödlistas och skyddas av länstyrelsen.
Svenska alpinister (Alpinismus Suecia) är en hotad art som minskat kraftigt i utbredning det senaste decenniet p.g.a. svåra luftföroreningar (kritdamm). Klimatföränfringar har även orsakat problem för Alpinisterna som har svårt att leva i plusgader. Detta har gynnat andra arter som t.ex. muskelknuttig sportklättrare och argsint markägare som numare tar över allt mer av alpinisternas forna växtlokaler. Troligen skulle rensning av olika arter sportklättrare inte var något hot mot dessa utan snarare hjälpa undanträngda arter som svensk alpinist, vettskrämd aidklättrare och smutsig mossklättrare att återetablera sig.
(OBS! Ironi, bör ej tas på allvar.)
Skämt åsido. Ämmnet väcker onekligen starka känslor, både hos oss klättrare och ickeklättrare. Debatten verkar ha rört sig en aning bort från den ursprungliga sakfrångan, Bispberg, mot att beröra accessproblematiken i stort vilket jag välkomnar. Det som hänt i Bispberg är inte unikt, det är bara ett fall där allting dragits till sin spets. De flesta konflikter handlar antingen om naturitressen, parkering, folk som trampar i åkrar, går över tomter, "oväsen" nära sommarstugor/bostäder eller liknande. Det olyckliga i Bispberg är att vi där har allt detta vilket gör fallet unikt.
Det börjar bli dags att debatten om hur vi ska förhålla oss till Bispberg andra liknande situationer når ut utanför klubbarnas och förbundets accesskommittéer till dem som ska förvalta deras arbete, klättrarna. Det kanske är klättrarna som ska kommunicera till accesskommittén och inte tvärt om som det är i dagsläget. Långt ifrån alla klättrare har reflekterat över dessa frågor eller ens känner till att problemet existerar. Ta gärna med er debatten till den verkliga världen, i bilen till klippan, vid lägerelden eller inneväggen.
Fundera även på detta:
Om det visar sig att det inte går att bedriva klättring i ett känsligt område utan att göra svåra skador på växt och djurlivet, vem har då "mest" rätt att vara där? Klättrarna, lavarna och/eller fåglarna?
Om den lokala klätterklubben har beslutat att en klippa ska hållas fri från borrbult men markägaren (länstyrelsen?) ger medtyckande till bultning, är det då OK att placera borrbult där?
Är det försvarligt av klätterklubben att ta bort bultar som placeras på klippan?
Om någon bultar en nytur som egentligen kan säkras tillfredsställande med kil, är det då rätt att ta bort bultarna?
Orkar jag bry mig? Vad händer om jag inte gör det?
Jag kan inte låta bli att flina åt Chrtur`s föregående inlägg, men finner det ganska osmakligt (jag vet att det är ironiskt och att jag egentligen inte borde säga nåt om detta med tanke på vad jag själv skrivit ovan (herre gud vilken lång parantes)) eftersom jag ändå har en relation till flera av människorna i byn, en av dem möter jag dagligen på min arbetsplats.
Det har varit alldeles för mycket angrepp på och från samtliga parter i Bispberg och en ganska otrevlig trots skämtsam jarong i stil med "om vi åker dit och skrämmer bort fågeln slipper vi det problemet" eller "om vi skramlar ett par kronor var kan vi hyra nån att skjuta av ett par tjänstemän i Falun". Fortsätter detta dröjer det nog inte innan nån tar det på allvar. Detta gäller även vissa klättrares mer eller mindre allvarliga prat om att "vi borde åka di och protestklättra.
Nu ska jag gå och drömma mardrömmar om folk som protestklättrar och borrar butar på mina nyturer. Godnatt.