Benfickor på byxorna?

[Patrik_L]

[OT]
Tja, jag hade innan den här tråden aldrig hört talas om "ff i högerbenficka"-regeln.
[/OT]

Det går att söka GMU (http://www.forsvarsmakten.se/Jobba/Bli-soldatsjoman/Grundlaggande-militar-utbildning/)...

 

[Ayrin]

Det går att söka GMU (http://www.forsvarsmakten.se/Jobba/Bli-soldatsjoman/Grundlaggande-militar-utbildning/)...

Låter uppriktigt talat askul, men eftersom jag just nu har en 8 veckors bebis att ta hand om får det vänta ett tag .

 

[joanna]

Vi kanske borde återinföra allmän värnplikt istället och passa på att utöka den även till kvinnor?

Återigen inte så OT som det kan verka: håller med om att det hade varit en fördel (åtminstone inom Sverige... Norden... Europa?) med allmän kunskap/konsensus om vissa "ryggmärgsbeteenden" när man idkar uteliv (och inte bara då). Detta har ju bl a diskuterats i tråden om ev. nödsignalväst i fjällen. Så gärna för min del en allmän obligatorisk utbildning, kanske i slutet på högstadiet, i... hmmm... kalla det "beteende vid olyckor och katastrofer". Jag lovar att i så fall alltid bära FF i samma benficka som alla andra .

I det beskrivna fallet fanns - som oftast - inga självklara svar. Killens rygga låg en bit ifrån, sönderriven och full av snö. Hans uppenbara oerfarenhet minskade ytterligare sannolikheten att hitta något användbart där. Han var själv alltför chockad för att svara redigt, jag prioriterade att lugna ner honom så han inte fick panik och gjorde nåt dumt medan han var ensam, och då måste man ha totalfokus i kontakten. Jag var väl förtrogen med terrängen och visste att jag hade god marginal vad gäller svårighetsgraden. Naturligtvis gör man någon sorts snabbvägning av egen skaderisk mot en massa sådana och andra omständigheter, men om mitt beslut just denna gång var "rätt" får jag aldrig veta, och frågan är kanske inte ens meningsfull att ställa.

Ryggmärgsrutiner är väldigt bra att ha - de kan ge just den mentala marginal, som krävs för att situationsanpassa sitt beteende. Ryggmärgsrutiner med påbud att tillämpa dem utan en sådan eftertanke ger mig kalla kårar.

Men jag kanske bara har sett alltför mycket av vad den fritagning från personligt ansvar, som en tanklös förlitan på inövade beteendekoder gör med annars säkert hyggliga unga grabbar i gröna kläder.

 

[joanna]

ord som fallit bort

"Men jag kanske bara har sett alltför mycket av vad den fritagning från personligt ansvar, som inträder vid en tanklös förlitan på inövade beteendekoder, gör med annars säkert hyggliga unga grabbar i gröna kläder."

Hoppas det blev begripligare med återställd avsedd meningsbyggnad.

 

[camoscio]

OT Nja, det är väl rätt vida känt ändå. De i bygg/anl-, skogs-, transport-, räddningsbrancherna och en och annan bonde jag har jobbat med/träffat brukar även ha det som nedskriven riktlinje eller för vana att ha ett förstaförband där (transportörer brukar även ha ett helt kit i bilen). Om alla dessa faller i indelningen f.d svenska värnpliktiga kan jag inte uttala mig om.
Huruvida bredden av användandet är utanför kullerstensgatorna låter jag dock vara osagt.
Slut OT

Det verkar som om nyttjandet av benfickor är utbrett bland forumiterna.
Utbudet av friluftsbyxor utan benfickor är inte stort om man går till en fysiskbutik.Internethandeln verkar ha flermodeller - oftast icke-nordiska märken.
Utpräglade trekkingbyxor saknar oftast benfickor.
Jag provade förra veckan ett par trekkingbyxor. Smidiga och fina (Milo var märket vill jag minas) Känslan var att jag kände mig "naken" Så jag kommer nog att hålla mig till benfickor framöver men välja de som är lite mer smäckra och inte har bälg på 10 cm, annars blir det att man packar dem fulla ändock.

Man kanske inte ska fixera sig vid att just "friluftsprodukter" är de bästa för friluftsliv. Själv skulle jag inte komma på idén att köpa tunga friluftsbyxor med en massa konstiga fickor eftersom jag ändå packar ned dem i säcken när det är tillräckligt varmt, dvs. för det mesta, och mina shorts har naturligtvis inga benfickor, knappt några ben ens. Och vad är det för skönt i att vandra med en extra börda på benen? Nu råkar min favoritbutik, Uteliv i Linköping, också satsa en del på löpning (de vurmar mycket för ultralätta löparskor) så jag hittade en lämplig vinderovall där. 380 gram, och den värmer verkligen!

Men en del lämpliga friluftsprodukter hittar jag på andra håll. T ex vattenflaskan och skeden, vackert snidad, formfulländad, i trä, från Hemslöjden. Utgå från funktion, inte aktivitetens namn.

 

[joanna]

Man kanske inte ska fixera sig vid att just "friluftsprodukter" är de bästa för friluftsliv. (...) Utgå från funktion, inte aktivitetens namn.

+1 på dessa gyllene ord!
Mina egna beprövade favoriter ligger om möjligt ännu längre bort från etiketten "friluftskläder" än dina, och väger inte heller mer sammanlagt än din överall (fast de tunna lösa 3/4-brallorna är loppisfynd av typ "öken-cargo", så benfickor blir det ).

Jag tror tyvärr att föreställningen om att man måste börja med att skaffa sig en dyr uppsättning speciella "friluftskläder" och dito prylar avskräckt rätt många nyfikna/intresserade från att komma igång med sitt "friluftsliv" (i o f s också ett konstigt begrepp). Det blir särskilt tydligt när det gäller just kläder, det märks också på de frågor, som ställs i forum av ivriga nybörjare.

Naturligtvis ett välståndsfenomen, och det kan nästan bli parodiskt - jag ser exakt på mina unga grannars kläder, vad de för tillfället tänker ägna sig åt, när de paraderar förbi mitt gårdsfönster. Det är tydligen fullständigt otänkbart med samma tröja till lilla löprundan som till cykelutflykten (obs vi talar inte om elitträning eller ens någon mer avancerad/långvarig motion).

 

[0020]

Om du och Seesaw läser hela tråden så ser ni att jag i inlägg #32 skriver "Finns det inget där åker kniven fram för att tillverka ett improviserat förband av den skadades kläder istället". Jag har aldrig påstått att jag inte skulle hjälpa en skadad, bara att jag inte skulle använda mitt eget första förband. Anledningen till detta är att om jag vid ett senare tillfälle (kanske medan jag i högt tempo försöker ta mig över ett blockfält för att hitta mobiltäckning i syfte att få en räddningshelikopter till den skadade) själv blir skadad, funkar det inte att hålla på att improvisera ett tryckförband eller en tourniquet. Är man ensam och förlorar blod måste det gå snabbt och då behöver man riktiga grejer...

Jag tror inte att den skadade har några synpunkter på att få ett fungerande förband bestående av sina egna kalsonger och tältlinor.

Har följt tråden och det många hänger upp sig på (och jag med) är din kategoriska vägran att använda ditt egna FF för att hjälpa en svårt skadad medmänniska. Nu pratar vi friluftsliv och inte krig och jag anser det vara en stor skillnad. Vid en kraftig blödning kan det som räddar personen ifråga vara att man lyckas hålla tryck på såret och min undran är:

Hur gör du ditt provisoriska förband med din kniv och tältlinor när din ena hand pressar ihop artärblödningen?
Varför inte använda ditt förband, som är lätttillgängligt i din högra benficka och dessutom går att öppna med en hand och mun. När blödningen är stoppad gör du ett nytt provisoriskt förband av den andres saker och stoppar i din benficka.