Benfickor på byxorna?

[0020]

Som småbarnsförälder måste jag säga att benfickorna är underbara att ha till nappar, vantar, snytpapper o lite annat smått o gott som kan behövas.

 

[smux]

Benfickorna använder jag till karta, kompass, kniv, plånbok etc. De andra fickorna är ju blockerade när man bär ryggsäck med avbärarbälte.

 

[joanna]

On topic:
Jag älskar alla fickor! Bröst- ben- bärrems- axelrems- och alla andra tänkbara, som håller reda på de irriterande småpryttlarna (varför håller vi oss med så många?!), särskilt sådana som skall vara lättåtkomliga "on the go", som karta, kompass, kamera, myggstift, plåster etc. Dock inga tunga, känsliga, hårda eller utstickande saker i benfickorna såklart, särskilt inte när traskandet börjar närma sig klättring.

Off topic:
Patric_L, jag hoppas och tror att dina inlägg om första hjälpen-kittet misstolkas. Annars får jag inte heller ihop det - vare sig med mina egna normalintuitiva etiska normer, eller med dina inlägg i Gaza-tråden.

(...) Att behandla civilbefolkningen på det sätt som de gör står i stark konflikt mot allt jag som svensk officer står för. (...)

 

[Patrik_L]

Du uppvisar en medmänsklighet som får mig att rysa. Det är ju för f-n inte krig ännu!
Våga tänk medmänskligt!

Känner dig grälsjuk och har du hemskt lite att göra eftersom du sitter och läser 135 (cirka) dagar gamla inlägg?

 

[Patrik_L]

Off topic:
Patric_L, jag hoppas och tror att dina inlägg om första hjälpen-kittet misstolkas. Annars får jag inte heller ihop det - vare sig med mina egna normalintuitiva etiska normer, eller med dina inlägg i Gaza-tråden.

Om du och Seesaw läser hela tråden så ser ni att jag i inlägg #32 skriver "Finns det inget där åker kniven fram för att tillverka ett improviserat förband av den skadades kläder istället". Jag har aldrig påstått att jag inte skulle hjälpa en skadad, bara att jag inte skulle använda mitt eget första förband. Anledningen till detta är att om jag vid ett senare tillfälle (kanske medan jag i högt tempo försöker ta mig över ett blockfält för att hitta mobiltäckning i syfte att få en räddningshelikopter till den skadade) själv blir skadad, funkar det inte att hålla på att improvisera ett tryckförband eller en tourniquet. Är man ensam och förlorar blod måste det gå snabbt och då behöver man riktiga grejer...

Jag tror inte att den skadade har några synpunkter på att få ett fungerande förband bestående av sina egna kalsonger och tältlinor.

 

[joru]

Benfickor...

Är praktiska, liksom alla fickor som sitter på rätt ställe . Med anledning av FF-frågan, visst fick man lära sig att bära detta i höger benficka. Andra förband fick lära sig vänster ficka...och i nutid finns vissa som använder armfickor dvs natostandard. Drar inga särskilda slutsatser av detta annat än att vanor varierar. Står man inför skadad person får man kanske vara lite flexibel. Ett improviserat förband är bättre än inget. Har man tid kan man ju
leta, annars inte.

Själv bär jag flera ff i väskan och har inget emot
att anbringa mitt eget om det behövs.

...hämtat från hö benficka såklart ..,

//J

 

[joanna]

@ Patric: tack för förklaringen (och ja, jag har läst alla inläggen). Beslutet att spara eget förband hade kanske varit rätt i det exempel du beskriver - om du nu (blixtsnabbt!) kunnat värdera nackdelen för den skadade (extra tidsåtgång för tillverkning av improviserat FF + avbräck i värmeisoleringen om hens kläder skurits upp som "råvara") mot risken för att du själv skall ådra dig någon starkt blödande skada medan du hämtar hjälp. Men utfallet av den utvärderingen är ju långt ifrån självklart i alla lägen, och den situation du beskriver en av många möjliga.

Det kanske bara är ditt kategoriska språkbruk som ställer till det med vår läsförståelse:

(...) I det militära utbildar vi på att alltid använda den skadades förband och inte sitt eget. Personligen skulle jag aldrig använda mitt eget förband på någon som inte haft vett nog att ta med sig ett eget - nästa gång kan det vara jag som behöver det och då står jag utan... Första och enda stället jag letar på är den skadades högra benficka. (...)

...men vad jag (och tydligen flera med mig) reagerat på är bristen på just det som joru efterlyser: flexibilitet. Är det verkligen ett så stelbent tänk, som lärs ut i det militära? Är det alltid hög risk för egna skador, när man kallar på hjälp? Hur skulle du gjort, om den skadade varit kvinna och/eller utlänning, sannolikt helt ovetande om "höger-benficka-regeln"? Eller om du haft mobiltäckning direkt från platsen och din egen skaderisk därmed varit lika med noll?

Läskigt nog stod jag inför en likartad situation i Tatra förra hösten, beskriven i detta inlägg.
Nu blödde inte grabben nämnvärt trots det öppna benbrottet, men han fick min varma sovsäck + nödbivackpåse kring sig för att inte frysa ihjäl medan jag hämtade hjälp. Kanske han hade egna i sin rygga, kanske jag hade behövt mina för att överleva, om jag fastnat/skadat mig vid den relativt avancerade och helt osäkrade snabbklättringen upp till den bergskam där jag hoppades få mobiltäckning...

PS Detta är inte så OT som det kan verka - springer alla f.d. svenska värnpliktiga runt med ryggmärgsvanan att leta FF i höger benficka, kanske det är bäst att sprida insikten om att det är där vi skall bära det till resten av befolkningen .

 

[camoscio]

Vad tycker ni? Behövs benfickor på utelivsbyxor eller är de överflödiga?

Samtliga mina byxor har benfickor men jag har mer och mer börjat störa mig på dem. Fyllningen slår, stramar och skaver.
Vanligtvis har jag mössa, vantar och kartfodral i dem. Det känns dock som om jag kan ha dessa i jackan/skjortan istället.

Vad har ni i era benfickor?

När det är för svalt att gå i kortbrallor tar jag på mig min vindoverall av märket Adidas. Jackan väger 180 gram, brallorna väger 200. Totalt 380 gram, aningen mindre än ett par sådana där vandrarbyxor med "praktiska fickor" och förstärkningar i knäna och rumpan.

Jackan har någon liten ficka, det är allt. Karta och kompass har jag i ett kartfodral kring halsen. Kameran ligger i en ficka i ryggsäcksbältet. Mössan har jag på huvet,
var annars? Om jag tar vatten direkt ur bäcken använder jag mössan.
Vantar vet jag just nu inte riktigt, troligen i någon av de många fickorna på min ryggsäck. Eller på händerna vid behov! Telefonen ligger nedpackad. Den är avstängd utom när jag ringer. GPS har jag inte.

 

[7S]

sprida insikten [/B]om att det är där vi skall bära det till resten av befolkningen .

OT Nja, det är väl rätt vida känt ändå. De i bygg/anl-, skogs-, transport-, räddningsbrancherna och en och annan bonde jag har jobbat med/träffat brukar även ha det som nedskriven riktlinje eller för vana att ha ett förstaförband där (transportörer brukar även ha ett helt kit i bilen). Om alla dessa faller i indelningen f.d svenska värnpliktiga kan jag inte uttala mig om.
Huruvida bredden av användandet är utanför kullerstensgatorna låter jag dock vara osagt.
Slut OT

Det verkar som om nyttjandet av benfickor är utbrett bland forumiterna.
Utbudet av friluftsbyxor utan benfickor är inte stort om man går till en fysiskbutik.Internethandeln verkar ha flermodeller - oftast icke-nordiska märken.
Utpräglade trekkingbyxor saknar oftast benfickor.
Jag provade förra veckan ett par trekkingbyxor. Smidiga och fina (Milo var märket vill jag minas) Känslan var att jag kände mig "naken" Så jag kommer nog att hålla mig till benfickor framöver men välja de som är lite mer smäckra och inte har bälg på 10 cm, annars blir det att man packar dem fulla ändock.

 

[Ayrin]

[OT]
Tja, jag hade innan den här tråden aldrig hört talas om "ff i högerbenficka"-regeln.
[/OT]

Jag känner mig ytterst naken utan benfickor och gillar vida brallor (särskilt nu i underställstider), så utöver plånbok och mobil så stuvar jag ner lite vad som helst, allt från pannlampor till hundkoppel .

 

[Patrik_L]

@ Patric: tack för förklaringen (och ja, jag har läst alla inläggen). Beslutet att spara eget förband hade kanske varit rätt i det exempel du beskriver - om du nu (blixtsnabbt!) kunnat värdera nackdelen för den skadade (extra tidsåtgång för tillverkning av improviserat FF + avbräck i värmeisoleringen om hens kläder skurits upp som "råvara") mot risken för att du själv skall ådra dig någon starkt blödande skada medan du hämtar hjälp. Men utfallet av den utvärderingen är ju långt ifrån självklart i alla lägen, och den situation du beskriver en av många möjliga.

En skadads ryggsäck är i regel full av kläder som går att använda varför man inte nödvändigtvis måste skära av personen de kläder han eller hon har på kroppen. Det faktum att utfallet är ett av många möjliga är tillräckligt för att inte använda sin egen utrustning på andra. Med det resonemang du för skulle det inte ens vara nödvändigt att ha med sig första förband över huvud taget eftersom det inte nödvändigtvis behöver ske en olycka och om det mot all förmodan skulle göra det kanske det kommer förbi någon annan som väljer att använda sin egen sjukvårdsutrustning på just dig... Om jag befann mig på Järvafältet skulle jag hålla med dig, men då skulle jag antagligen inte ens ha med mig något första förband - om jag befann mig i Sarek skulle jag tycka att ditt resonemang var helt galet...

Det kanske bara är ditt kategoriska språkbruk som ställer till det med vår läsförståelse:

I det här fallet är jag gärna kategorisk då jag är utbildad på att aldrig använda den nödutrustning jag bär med mig för eget bruk på någon annan. Här är ett snabbt uppletat exempel på hur det kan fungera militärt (se 1-8):

http://www.au.af.mil/au/awc/awcgate/army/fm4_25x11.pdf

...men vad jag (och tydligen flera med mig) reagerat på är bristen på just det som joru efterlyser: flexibilitet. Är det verkligen ett så stelbent tänk, som lärs ut i det militära? Är det alltid hög risk för egna skador, när man kallar på hjälp? Hur skulle du gjort, om den skadade varit kvinna och/eller utlänning, sannolikt helt ovetande om "höger-benficka-regeln"? Eller om du haft mobiltäckning direkt från platsen och din egen skaderisk därmed varit lika med noll?

Enligt mig fungerar för lekmän i kritiska situationer inget annat än vad som drillats ner som ryggmärgsbeteende. Att då börja improvisera skapar inget annat än oreda och kaos vilket i regel leder till högst oönskade resultat... Om personen i fråga inte har något tryckförband som jag kan hitta på säg 10-15 sekunder och läget var akut skulle jag applicera tryck med hjälp av handen tills dess jag hittat material att göra ett förband av. Jag skulle också använda egen materiel som inte var av kritisk betydelse - till exempel mitt eget skärp för att skapa ett avsnörande förband. Skärpet klarar jag mig utan om jag har en tourniquet som kan appliceras med en hand om jag själv skulle behöva det. Om jag inte bar med mig en tourniquet skulle jag givetvis inte använda mig av mitt eget skärp eftersom det då vore min egen livförsäkring.

Läskigt nog stod jag inför en likartad situation i Tatra förra hösten, beskriven i detta inlägg.
Nu blödde inte grabben nämnvärt trots det öppna benbrottet, men han fick min varma sovsäck + nödbivackpåse kring sig för att inte frysa ihjäl medan jag hämtade hjälp. Kanske han hade egna i sin rygga, kanske jag hade behövt mina för att överleva, om jag fastnat/skadat mig vid den relativt avancerade och helt osäkrade snabbklättringen upp till den bergskam där jag hoppades få mobiltäckning...

Frågade du inte om han hade egen utrustning du kunde använda? Det är när du skriver "kanske" och "osäkrad" som jag blir lite skakis och börjar fundera på omdömet... Att lämna ifrån sig sin egen säkerhetsutrustning utan att ens kontrollera om den skadade har egen som går att nyttja samt att osäkrat ta sig upp på en bergskam när man lämnat ifrån sig sin egen utrustning tycker jag verkar en aning oförsiktigt... Det är när man gör sådant som den utrustning man just gett bort kan vara av livsavgörande betydelse...

PS Detta är inte så OT som det kan verka - springer alla f.d. svenska värnpliktiga runt med ryggmärgsvanan att leta FF i höger benficka, kanske det är bäst att sprida insikten om att det är där vi skall bära det till resten av befolkningen .

Om det är i Sverige hoppas jag att det är där de letar först - annars har utbildningen varit totalt misslyckad... Om de varit utomlands tittar de sedan antagligen vid vänster arm.

Man kan förvisso välja att bära med sig utrustning även för andra och det har jag inga problem med - det är upp till var och en hur mycket man vill bära för att andra inte orkar eller fattar att de ska göra det. Men, att använda den utrustning man bär med sig för att själv kunna överleva en krissituation på någon annan anser jag vara ytterst dumt... Du kan inte hjälpa någon annan om du själv är skadad...

 

[Patrik_L]

PS Detta är inte så OT som det kan verka - springer alla f.d. svenska värnpliktiga runt med ryggmärgsvanan att leta FF i höger benficka, kanske det är bäst att sprida insikten om att det är där vi skall bära det till resten av befolkningen .

Vi kanske borde återinföra allmän värnplikt istället och passa på att utöka den även till kvinnor?