Kogoyo: Jag tycker att man skall försöka utbilda så många som möjligt (främst i förbyggande syfte) i de kanaler som finns och kanske försöka skapa nya. Hur kan jag inte svara på men jag tycker många gör ett bra arbete redan idag. Vill uppmuntra dig att fortsätta nå ut med din kunskap.
Sedan måste jag fortsätta att ifrågasätta (och det är ju faktiskt också en del i att bidra till samtalet/debatten). Du säger att ”om en skoteråkare går genom isen så är det inte längre någon skillnad på hen jämfört med pimpelfiskaren eller skridskoåkaren som oxå gått genom isen”.
Det stämmer generellt inte. De är generellt olika utrustade och det påverkar hur självräddningen behöver genomföras. Det har generellt också haft olika fart när det gått igenom isen och därmed olika stor risk för att skada sig vilket också påverkar självräddningen.
Jag tycker ”din” självräddningsmetod är intressant. Har flera fördelar men också nackdelar. Fördelarna är bl.a. att den inte kräver utrustning och är lätt att lära. Nackdelen är att den bygger på en mycket energikrävande process nämligen bensparken för att skapa kraft uppåt och framåt. Om man inte kan generera den kraften blir metoden värdelös. Anledningar till att man inte kan generera den kraften kan vara skadat ben vid plurret, dålig kondition/styrka, vattenfyllda flytoverallsben, löshälslångfärdsskridskor på fötterna m.m. Den är med andra ord inte en lösning på all självräddning men den är ett komplement.
Benji: du lägger in ord i vad man skriver som inte sagts, du lägger in extra-tolkningar o sen ifrågasätter det vi skriver pga ditt sätt att vända på det.
Om en person ligger i vattnet, oavsett vad hen gjort före hen gick ner i vattnet, så behandlar vattnet inte dom annorlunda oavsett om d e en skoteråkare, skridskoåkare eller pimpelfiskare. Det finns fysisk matematik som närmare kan förklara hur man går igenom isen, förmodar jag - med detta vill jag dra parallell till att vurpa på skateboard eller mtb, t ex. Vurporna beter sig olika och jag som sysslar med sporterna tänker mycket på hur jag ska vurpa för att skada mig mindre, och jag lär mina barn att tänka på dessa saker som jag kommer fram till genom att vara medveten om min kropp vid vurpor. Jag kan oxå se på folk som inte är erfarna utövare för när de vurpar så vurpar de mycket värre och skadar sig mycket lättare.
De videor jag sett på skridskoåkare som plurrar är att de går i framåtlutade. Plurrar man i vanliga skor så sker det nog på samma sätt som i vår video, eller lite framåtlutad då man kanske försöker springa bort från den bristande isen.
Om man bryter ben/arm så bryter man ytterst sällan båda benen i lemmen. Så länge man bara har brutit ett av benen i lemmen så har man väldigt mycket rörlighet kvar i fot/hand. Du väljer själv om du biter ihop o tar dig upp o gråter sen eller dör i vattnet. För mig är valet enkelt.
Min kompis som lärde sig självräddningen i fredags hade löshälsskriller. Det var inga problem. Har man såpass lite rörlighet att man inte kan simma/sparka så har man troligen inte tagit sig ut på isen på egen hand. Vid närmare eftertanke så befinner man sig nog inte ens ute på is eller i vatten.
Jag har aldrig sagt eller menat att denna självräddningen är en lösning på sveriges iplurrningsproblem. Som du själv nämner så är den lätt att lära sig och kräver inget annat än sig själv. Den är inte att betrakta som en säkerhet eller förebyggande - den är en lösning om just den situationen (att man hamnar i vattnet utan utrustning) skulle uppstå.
Ang om man skadar sig såpass mycket, eller har varit i vattnet så länge att man inte kan röra sig, så håller jag på med att försöka ta fram just räddning av annan person som saknar rörelseförmåga, oavsett vad orsaken till att man saknar rörelseförmåga är. Det kan vara medvetslös/död, allvarligt skadad, tappat förmågan pga lång vistelse i kallt vatten, mm. Givet att man i det fallet inte kommer upp på egen hand och kommer endast upp med extern hjälp. Det fattar väl vem som helst?
