Nu tänker du fel här.
Om du mentalt kunde påverka hur kroppen reagerar så skulle du kunna välja om salivkörtlarna ska börja producera saliv när du ser mat eller välja om du vill få högre puls eller inte om du ser nåt otäckt.
Men poängen jag försöker få fram är just att man inte kan välja de sakerna. Kroppen reagerar som den gör, även om du inte vill att den ska reagera så.
Du beskrev den automatiska situationen.
Men kommunikation med kroppen sker genom att göra saker.
Kroppen kan reagera som den gör, även om jag inte vill den ska göra så.
Men jag kan också få kroppen att reagera som den gör, när jag vill att den ska göra så, genom att sätta mig i en sådan situation.
Låt oss ta det enkalste konceptet:
Jag vill lyfta min arm. Ja... du förstår nu vad jag menar.
Du kan inte prata med armen och säga att den ska lyfta sig, utan du gör det genom att kontrollera musklerna med hjärnan. Med vilja, men inte genom att "tänka".
Samma fast lite mer avancerat är det när du blundar och tänker på sex och får upp din puls för att i andra stunden med vilja, börjar tänka på lugn och harmoni och sömn, och din puls faller pladask.
Du kan aktivera din mage och tarmsystem och salivkörtlar genom att utsätta dessa, med vilje, för triggers. Cellerna fattar inte vad du tänker, bara vad du gör och vad de utsätts för. Det fattar de alldeles utmärkt.
Mår de illa av lukten av maten så säger de till hjärnan att: Detta ska du inte äta och du kanske får kräkkänslor. De har kommunicerat med dig.
När du med vilje tvingar ned maten ändå så fattar cellerna att nu jävlar är det allvar och kräkreflexen kommer som ett brev på posten.
Du har alltså med vilje skapat kräkreflexen. Om du inte trodde du skulle få kräkreflex är du antingen korkad eller fick bara uppleva den automatiska reaktionen oavsett vad du tänkte från början.
Så om du exempelvis vill gå ned i vikt, så kan du förbereda kroppen på att röra sig genom att visualisera att du ska ut och springa. Hjärnan skickar skuggsignaler vilket gör att kroppen förbereder sig. Du blir spänd, fokuserad, adrenalinet börjar flöda.
Du har medvetet valt att göra detta.
Motsatt är om du plötsligt blir överrumplad av ett rovdjur och får skräck och adrenalin påslag och börjar springa så var det förmodligen nervystemet som styrde dig, utan att du tänkte och därmed inte "med vilja" började springa.
Om du belönar din kropp efter varje träningspass så kommer dina celler vänja sig vid detta beteende och förbereda sig för den ordningen: träna först, mat sen. Du har med vilje skapat den ordningen i din kropp.
Det är alltså ett annat sätt att "tänka" genom att "lära" cellerna. Att visa eller simulera.
Så för den som vill gå ned i vikt, eller rättare sagt: Midjemått, så sätt er hux flux i situationen där kroppen måste bränna sina kalorier, exempelvis förflytta er ut och börja jogga. Svårare än så är det inte. Du har med vilje börjat gå ned i vikt ( även om det även innebär andra detaljer som att inte äta för mycket... men ni fattar ).
Att testa själv:
Ställ fram något riktigt gott som du är sugen på. Lukta på det.
Sen säger du till dig själv (bildligt talat) att du måste ut och springa snabbt en runda runt kvarteret för att få äta den där godbiten.
Sen ut och spring. Jag själv brukar uppleva att min kropp får en sjujävla fart då. Inte ett dugg kan stoppa mig. Om ni upplever annorlunda så skriv det här sen.
