Kan du utveckla "prolitarisering" lite.
Glenn
Visst! Frågan är i vilken ände jag ska börja bara. Några axplock.
1 Markavvattning. Den är ju helt nödvändig, då vi har ett årligt nederbördsöverskott som måste ledas bort för att kunna upprätthålla produktiviteten, annars blir ju stora arealer obrukbara på grund av försumpning. Hur har då regelverket förändrats genom åren? Tja, från att Staten sedan åtminstone 1880 varit en ivrig påhejare av markavvattning och dikning, så har reglerna skärpts betydligt sedan mitten på 80-talet och sedan miljöbalken infördes råder det förbud mot all markavvattning i Södra Sverige. Det fordras alltså först en dispens från förbudet och sedan dessutom ett särskilt tillstånd för markavvattningen. Finns ju liksom inget behov av något förbud, om det ändå sedan ska kräva myndigheternas tillstånd.
2 Strandskyddet, som infördes 1952 har successivt stärkts, på den enskilda markägarens bekostnad och kan gälla upp till 300 meter utan någon egentlig motivering. Detta har ju fått en del löjeväckande proportioner, som att tomtägare förbjuds att ha utemöbler på sin högst privata brygga, eller förbjuds klippa gräset på delar av sin tomt.
3 Den privata sfären vs allemansrätten, som tidigare gällde ca 70 meter från bostadshuset, tycks nu i bästa fall bara gälla 10 meter om ens det, vilket fått till följd att badstugor. privata bryggor etc har blivit allemansrättsligt tillgängliga.
4 Allemansskyldigheten tenderar alltmer allt glömmas bort. Nu snackas det nästan bara allemansrätt och ingen allemansskyldighet från myndigheternas sida.
5 Numera måste skogsägaren anmäla planerade avverkningar minst 6 veckor i förväg, så att diverse myndigheter ska ha god tid och leta fornminnen, "
skyddsvärd" "
natur" etc innan markägaren ens får hugga en endaste pinne.
6 Skulle myndigheterna få för sig att hela eller delar av den tänkta avverkningen skulle vara skyddsvärd, så har markägaren ingen som helst laglig rätt att förhindra konfiskationen av sin mark. Att eventuell ersättning kan dröja åtskilliga år (om det ens blir någon), har ingen som helst betydelse för myndigheterna, ty ett avverkningsförbud gäller direkt. Däremot kan det ju drabba markägarna hårt.
7 Numera ställer skogsstyrelsen krav på att 2-10% av den potentiella virkesvolymen måste lämnas kvar på rot som s.k. evighetsträd. Inte nog med att vi skogsägare nekas en del av vår skog och får en fördyrad avverkningskostnad. Undersökningar visar också att dessa evighetsträd sänker tillväxten för nästa generation. Det är inte ens lönt att plantera närmare än 4-5 meter från detta träd.
8 Skog äldre än 150 år är numera per automatik skyddad från produktivt skogsbruk - utan ett enda öre i ersättning. Det kan finnas ett mycket stort virkesvärde i en sådan skog.
9 Krav på sprutkurser, för t.ex. permitrin. Kraven på dessa kurser skärps successivt och giltigheten för kursen tenderar att bli kortare och kortare.
10 Obligatoriskt med motorsågskörkort från och med 1 juli, när man jobbar med motorsåg i skogen.
Det här är ju bara ett axplock på den alltmer tilltagande proletariseringen av markägarna - med en viss tonvikt på skogsbruket! Det finns betydligt fler exempel för den som vill leta.
/Niklas