Jag tycker inte att den svenska allemansrätten är så unika som man försöker framhäva hela tiden. Jag har rest en del och enligt egen erfarenhet så är det mer ett undantag att man inte får tälta och vistas på privat mark.
I de flesta länder som jag har besökt är det tillåtet att bada, elda, tälta, plocka bär och svamp på privat mark. Det är väl ungefär vad folk gör i naturen i Sverige. Att man får vaska guld och leta mineraler på privat mark är ganska unikt men det är inte så många som utnyttja det. I många länder så ingår även fiske och småviltsjakt i sedvanerätten. Det är även vanligt att det är tillåtet att låta sin boskap (hästar, kor, getter och får) beta på privat och statlig mark efter liknande regler som gäller för Sveriges samer.
Kanske är den Svenska allemansrätten unik och ingen är exakt lika men det finns motsvarande regler i de flesta länder.
Jag anser att den svenska allemansrätten ska bevaras men den bör bara gälla för privatpersoner. Om företag vill utnyttja någon annans mark för sin verksamhet så tycker jag att det ska finnas en överenskommelse mellan företag och markägare.
/Stellan
Du har säkert besökt fler och mer exotiska länder än jag. Jag har vandrat i nio europeiska länder
och bivackerat i samtliga. Nog är det skillnad mellan Sverige, Norge och Skottland å ena sidan,
och Alperna/Pyreneerna å den andra. I fjällen har jag en enda gång sett mig tvungen
att avtala bivack och det var vid Mavas stugby, där det ju finns flera hus. I Schweiz och Österrike har regeln alltid varit (om nån är hemma)
att avtala med de boende och ta den plats som anvisas; just att det i många fall inte förelegat någon valfrihet
säger att det inte vore så smart att bara ta en plats sådär utan vidare.
Jag vill också gärna att folk ska veta (eller tro, det räcker) att det är en del besvär; för mig får de gärna tro att det är totalförbud ty jag inser att de boendes välvilja är avhängig av erfarenheten.
Jag kan därför att så få gör det.
Och att det skulle vara tillåtet att elda? Så många gånger som jag - alldeles i onödan -
förmanats på den punkten. I t ex Aragon har jag stött på vigilantes på morgonrunda med uppgift att bl a kolla att folk inte eldar.
Att nu den här Gunnar Andersson inte ser så stor skillnad under sina vandringar i Alperna beror nog mest på att han egentligen aldrig vandrat där, iaf inte med tält, utan mest gjort dagsutflykter från dalen (av hans krönikor att döma).
