Men var är det det gnisslar i verkligheten?
Det är väl dels kring "bärplockningsindustrin" där det faktiskt känns som om någon form av försiktig reglering vore på plats, även om det nog är svårt juridiskt att dra skiljelinjen mellan husbehovsplockning och industri. (Vad är det man ska reglera? Plockandet eller uppköpandet? Varje enskild plockare kan ju säga att just deras hinkar är till husbehov. Och särlagstiftning för utlänningar är kinkigt.)
Så är det kring "vanligt" uteliv, inklusive paddling, klättring och MTB där det kan gnissla med markägare vars ägor är ovanligt populära för någon aktivitet.
Där är det heller inte den enstaka utövaren som är problemet utan mängden. Och hur löser man det? Kommersiella aktörer är ju bara en del av det hela, ideella föreningar och vanliga individer stör ju lika mycket.
En lösning är ju någon form av ekonomisk kompensation till den drabbade markägaren, antingen i form av inträdesavgift eller en ekonomiskt stödersättning från staten, EU, kommunen etc.
PS Bra inlägg i debatten.
/Niklas