Tommy E; sa:
Tänk på att det finns anhöriga.
Oavsett vilket
allvarligt ämne man skämtar om finns det anhöriga. Och om man inte fick skämta om allvarliga ting, varför skämta överhuvudtaget?
(Vill man ha skämt om gulliga och harmlösa saker rekommenderas Icakuriren eller SVD:s seriesida)
Sen är det ju såklart upp till mottagaren att avgöra om det är osmakligt eller inte. Precis som med all annan kommunikation.
Grejen är ju att den utbredda machokulturen inom jägarkåren med ett ständigt prat om den egna dugligheten, i kontrast till de olyckor där jägaren skjuter sig själv när han lastar ur vapnet ur bilen, eller skjuter bärplockare för att han tror att de är älgar, inbjuder till skämt. Skarpa kontraster är nämligen roligt.
Jag har inte mycket på fötterna, men något (min genusneutrala intuition?) säger mig att jägarkårens olycksstatistik ligger över försvarets om man räknar "vådaskott per skarpladdat-vapen-timme". Och då jämför vi mogna familjefäder med snoriga tonårsgrabbar.
Eller är jag ute och cyklar?