5 dagar ensam och hungrig i naturen.

Vet ni vad jag har hört, förresten! Apropå det där evighetsbruset (som jag först uppfattade som något positivt, innan Strykarräven kom på motsatsen), jo att personer med diagnosen ADHD har jättelätt för att somna lite varstans, närhelst det passar. Det låter ju jättepraktiskt, eller hur? Men nu, i och med den här diskussionen, förstår man ju att det är också är ett måste för att hålla bruset borta. Kan det vara så?

Bortsett från att det här är helt hemmagjorda teorier med utgångspunkt från vad vi pratat om här i forumet, kan ni väl hålla med om att det är härligt att bara kunna lägga sej och sova en stund när det passar. Jag har också hört att naturfolk, alltså de få människor som fortfarande lever mera ursprungligt ute i terrängen, sover på det sättet. Alltså sover när de bir trötta, och förmodligen äter när de blir hungriga. Inte som vi vanliga västerlänningar som går och lägger oss för att klockan blivit si eller så. Och tvingar i oss mat för att det blev lunchrast.

Se där! Hur jag fick ihop det så att vi nästan återkom till ursprungsämnet - leva ute i naturen!
 
det finns en massa romantiska myter om naturfolk, ett faktum är att dom har ganska inrutade liv just för att överleva, man kan inte spilla dagens ljus för att sova om man är trött.. lyssnade en gång på en föreläsning om jägarna på tundran och hur dom lever, det var väldigt lite romantik och väldigt mycket hård vardag för överlevnad.. tydligen så är naturfolkens respekt för allt levande också en ganska överdriven myt som efterkonstruerats för att passa vår romantiska bild av hur vi vill att det är.. jag kan ha fel och lyssnat på fel personer..
 
Typiskt! Var inte så brutal!
Det värsta är väl att det ligger nåt i det där, så man får väl försöka vara lite naturromantisk själv så gott det går, då. Men inte verkar det blir lätt, efter alla rapporter om olika svältkurer med illamående och allt.

Men nu vet jag! Mitt i naturen! Eller vad heter det där teve-programmet nu igen? En lugn hemmakväll i den nedslitna soffan framför något mygg- och luktfritt teveprogram! Och så lite mättande, härdat fett till hands! Chips, typ. Det värsta är väl att det inte finns nåt nattöppet Seven-eleven i den här eftersatta hålan...
 
Men nu vet jag! Mitt i naturen! Eller vad heter det där teve-programmet nu igen? En lugn hemmakväll i den nedslitna soffan framför något mygg- och luktfritt teveprogram! Och så lite mättande, härdat fett till hands! Chips, typ. Det värsta är väl att det inte finns nåt nattöppet Seven-eleven i den här eftersatta hålan...

helst nån gammal repris med arne i serengeti eller så.. *suck* vissa saker var bättre förr..
 
Vet ni vad jag har hört, förresten! Apropå det där evighetsbruset (som jag först uppfattade som något positivt, innan Strykarräven kom på motsatsen), jo att personer med diagnosen ADHD har jättelätt för att somna...QUOTE]
Jah alltså, jag vill bara klargöra att jag aldrig haft för avsikt att insinuera (ens litegrann) att någon som skriver på ett annorlunda sätt (eller är religiös) skulle lida av någon psykisk/neuropsykiatrisk åkomma. Jag tyckte bara det var en intressant parallell att det där bruset är något som omger oss alla, men som bara drabbar de som inte kan sålla. Av dem jag hört berätta är den tillvaron inget man ska önska sig.

Fred, alla.
 
hmm...ADHD...

Nu måste jag ju klargöra något annat här.
När man har adhd eller add (koncentrationsstörning med överaktivitet resp underaktivitet), så har man inte något evighetsbrus. Dock är det ofta så har man svårt att sålla bort oviktiga ljud. Alla människor hör en massa viktiga och oviktiga ljud omkring sig. En bildörr som smäller igen, samtidigt som du lyssnar på din kompis som pratar, stör dig inte, eftersom din hjärna sorterar bort ljudet som oviktigt. Alltså hör du det, men lägger inte märke till det. En person med adhd har svårt att sålla bort ljudet som oviktigt och har helt enkelt svårt att hålla koncentrationen på personen som pratar. En person med aspberger eller autism (social avskärmning i olika grader) kan rycka till av den där bildörren, så pass störande är det. En person som är nästan döv, som jag, hör inte dörren alls. Dock finns det en sorts hörselskada som en del har, de hör helt enkelt för bra, och bildörren överröstar talaren. Tinnitus kallas det som man brukar prata om som evighetsbrus. Då har du änglaklockor och brus och pip i huvudet konstant. Det hör ofta ihop med hörselskador. En person med adhd har inte alls lätt att somna lite här och där. Dock blir nästan alla med någon form av handikapp tröttare av att behöva koncentrera sig. De med adhd brukar ofta behöva en vilostund på dagen, och brukar med öronproppar kunna ta sig det. Har man autism brukar man heller inte somna lite här och där utan snarare vara vaken för mycket. Dock finns det något som heter somnolens och då kan man somna lite här och där vilket är livsfarligt om man tex kör bil. De som lider av det brukar få medicin för att inte somna lite här och där. Själv är jag en intensiv människa (överaktiv i mångas ögon), men har inte problem med koncentrationen, dock med hörseln. För att någon ska få en diagnos av något slag så krävs det ofta väldigt mycket olika saker. Många människor kan vara lite udda utan att få någon diagnos. Det är som att vara gravid. Antingen är du det, eller också är du det inte. Så det går inte att vara lite adhd eller lite autistisk utan antingen har du autistiska drag (då är det ett visst antal kriterier som ska vara uppfyllda) eller också har du aspberger eller också har du ingenting. Föräldrar, som båda har starka drag åt vissa håll utan att ha diagnos själva, kan lätt få barn som får diagnos dock. Pappan är lite oscocial men har inte autism, mamman har lite koncentrationsproblem utan att ha diagnos tex. Ursäkta att jag dunkade massa fakta i huvudet på er här, men jag jobbar med barn som är handikappade. Hoppas jag skrivit så att alla, oavsett problem eller inte, kan läsa (jag vet att de med dyslexi inte klarar min text, ber om ursäkt för det, hoppas ni har ett program som kan förstora texten eller läsa upp den).
Kram Anna
 
Nu är det väldigt off-topic, men jag tyckte också att ninapendas skrivstil var irriterande, tills jag träffade henne irl en gång. Då föll det liksom på plats.
 
(jag vet att de med dyslexi inte klarar min text, ber om ursäkt för det, hoppas ni har ett program som kan förstora texten eller läsa upp den)

det handlar mer om ett aktivt val av den som skriver, vill man göra sig förstådd eller inte.. vill man nå ut så måste man skriva på ett sätt som gör att texten inte förkastas som ointressant för att man väljer en form som är fullständigt obegriplig och sedan lite lätt ursäkta sig med att man är snabb i huvudet och spontan eller lägga över ansvaret på läsaren. har man ett intresse av att nå fram bör man beakta vissa pedagogiska regler som meningsuppbyggnad, styckesindelning och sådant, vill man bara vara lite kul och spontan så är det skit samma men man kan inte förvänta sig att bli tagen på allvar..
 
Där sa du nåt, Patric. Man blir ta mej tusan inte tagen på allvar om man inte följer reglerna.
Speciellt inte när alla har bråttom och vill fixa saker och ting snabbt och effektivt. Det finns inte alltid utrymme för att fundera på hur skribenten möjligtvis har tänkt sej, utan det krävs den där gemensamma mallen... hmm...
Fast det kanske inte är så avgörande just i detta forum?

Tur att det ändå finns olika sammanhang där man får göra lite som man vill!

Nu kan jag inte motstå att lägga in en bild på Helagsjället och min son med – hör och häpna! - diagnosen Asperger syndrom. (Som en konkret illustration till de här båda spåren ”leva i naturen” och ”neuropsykiatriska diagnoser”) Håll med om att bilden är ganska tjusig!

eskil300.jpg


Slutligen kan jag trösta Strykarräven med att jag för min del absolut inte uppfattar det som någon förolämpning att (möjligen) insinuera att någon skulle lida av någon psykisk/neuropsykiatrisk "åkomma". Antingen har man det - eller så har man det inte, som Ninapenda skriver.

Var jobbar du förreten nånstans? Jag söker en bra skola för sonen, som skall börja i sjuan i stockholmsområdet nästa höst.
 
Slutligen kan jag trösta Strykarräven med att jag för min del absolut inte uppfattar det som någon förolämpning att (möjligen) insinuera att någon skulle lida av någon psykisk/neuropsykiatrisk "åkomma". Antingen har man det - eller så har man det inte, som Ninapenda skriver.

Var jobbar du förreten nånstans? Jag söker en bra skola för sonen, som skall börja i sjuan i stockholmsområdet nästa höst.
Evamärta: Undrar du var jag jobbar? Jag är uppe i Umeå, men jag är ju bara student och nåt slags postdoktoral forskare. Kan lite och inget (formellt alltså) om skolor, men har förstås mina åsikter.

Däremot så tror jag tvärtemot er båda att drag av autism eller koncentrationsstörningar, liksom rent schizoida drag och upplevelser (det var vad jag egentligen först syftade på när jag skrev om människor som inte kan sortera intryck utan får allt i en enda rörig flod (ex att grannens TV talar till just precis dig eller att insekterna i väggen knastrar nåt infernaliskt); de som upplevt det brukar inte gilla det) kan finnas i olika grad hos oss alla. De flesta av oss har ju emellanåt fantasier eller lättare tvångstankar. Var det inte nån undersökning nyligen som visade att 1/5 hör röster emellanåt? Det viktiga är att kunna ignorera de där konstiga upplevelserna som nonsens. Kan man inte skilja på det vi kallar verklighet och rösterna i sitt huvud kan det som bekant gå illa, för en själv och för andra.

Just därför har psykiatrin såna problem att avgränsa sig, och just därför kan man då och då i kvällstidningarna göra tramsiga tester som "10 frågor, så vet du om din chef är psykopat" eller "lider du av generaliserad ångest?". Att ha diagnosen eller hela syndromet däremot innebär ju ofta att man devierar rätt rejält från normalfördelningen, just för att inte patologisera en massa friska människor.
 
Hoppas jag skrivit så att alla, oavsett problem eller inte, kan läsa (jag vet att de med dyslexi inte klarar min text, ber om ursäkt för det, hoppas ni har ett program som kan förstora texten eller läsa upp den).
Kram Anna
Ber om ursäkt för att jag fortstätter OT-ämnet men har flera gånger försökt mig på att läsa texterna fulla med punkter men gått bet och inte hittat något sätt att ta upp saken så nu passar jag på.

Jag lider av en mild form av lässtörning och när allt skrivs i ett enda stycke eller med ... mellan orden är det för mig så gott som omöjligt att läsa. Allt flyter bara ihop. Denna text kunde jag ta mig igenom genom att markera bitar av texten och låta markeringen skärma av mot resten. Så kan jag inte göra när det står ... mellan orden. Mitt sätt att lösa mitt läsproblem är att jag har fått lära mig "blockläsning" jag tar in en textmassa genom att plocka ut de viktiga orden, avancerad mönsterigenkänning. De mönstren blir väldigt störda av ... eller av en text där man valt att både höger/vänsterjustera texten, då bildas "åar/floder" genom textmassan och huvudet får kämpa med att inte försöka tolka de mönstren istället.

En text med styckeindelning och normala blanksteg borde vara ganska läsbar för de flesta. Många som är dyslektiker klarar sig med att förstora texten eller använda speciella hjälpprogram, vissa väljer uppläsning. Uppläsningsprogrammen blir nog aningen förvirrade av .... När man skriver på ett forum vill man väl oftast förmedla något, ett svar, en fråga, en fundering och då är det ju bra om så många som möjligt kan ta in texten för att ge sin respons. Som jag skrev ovan så har jag haft väldiga problem med texterna med ... mellan orden, jag har verkligen försökt att läsa dem men gått bet och trott att personen i fråga måste ha trasig blangstegstanget och tvingas använda ... istället.
 
Liknande trådar

Liknande trådar