5 dagar ensam och hungrig i naturen.

jag gick ner 9 kilo den veckan.. började på 92 slutade 83 .... var det nån som sa något om modeller som bantade...
...
5. du kommer kunna framkall doften av bränt granris och smaken av tallbarste för resten av dit liv...

6. födosök tar mer energi än det ger om man inte vet vad man sysslar med :D läs på innan
Som tidigare kommenterats: Utmärkt beskrivning. Viktnedgången är lite skrämmande för oss som inte har så mkt att ta av, men jag antar att man kan minska det något genom att t ex förflytta sig långsamt och inte göra onödiga saker. Jag håller helt med om att födosök tar mycket mer tid och energi än man tänkt sig, och antagligen begår man ofta misstaget att leta efter mat där man inte kan hitta någon, och går på så sätt netto-minus på energisidan.

Och att smak och lukt sitter kvar länge efter ett sånt försök kan jag bara instämma i. Efter vår skägglav-diet fick jag kväljningar så fort jag kände lukten av fuktig tall det närmaste halvåret efter, och än idag påminner den mig om lav-veckan.
 
klart man går ner...

i vikt...det är smft...smällar man får ta...helt enkelt...som barn smakar man på allt...och vi vet ju alla hur sand smakar...eller hur? och papper...så inte är det konstigt att vi har smakminnen efter såna upplevelser...jag har testat att äta myggor i syfte att lukta som en myggätare och skrämma myggen....men...det fungerar inte...dock har jag svårt att käka myggor efter det måste jag ju säga...
kram anna
 
bör ej läsas av de som blir upprörda...detta är mitt sätt...rekommenderas inte...


jag blir inte upprörd av vad du skriver men jag blir åksjuk av hur du skriver, har aldrig orkat läsa mer än två rader av dina texter.. jag blir lite nyfiken av din skriftstil, det är inte talskrift utan det verkar som du skriver som det låter i ditt huvud?

inget påhopp utan genuin nyfikenhet..
 
Ett lästips: Slappna bara av och använd den andra hjärnhalvan (vilken det nu är) så går det jättebra att hänga med. Det gäller bara att komma bort från invanda mönster!

Kommer ni inte ihåg det där med att "fotografera" orden, från grundskolan? Man tar bara in bilden av ordet som har en motsvarighet inne i hjärnkontoret - strunt i formerna runt omkring, grammatik och sånt - och så löser det sej! Och snabbt går det också.

Alltså, man låter hjärnan arbeta i fred och litar på att det mesta är inbyggt!

En liknande, fast ännu mer konkret sak kan man göra för att teckna - ni kanske har sett böcker om det där - vänd hela motivet upp och ner och rita på, då kommer hjärnan ur sina låsningar och en ny värld öppnar sej. Typ.
 
Hahaha, detta har med lavinfart urartat till en metadiskussion om sätt att skriva. Det är fantastiskt kul!

Att skriva en text som ska läsas på ett visst sätt är ju en svår konst, ungefär som när man skriver poesi. Såg ett foto av hur Bruno K Öijer skrev s a s "fonetiken" i sina dikter inför uppläsningen, helt otroligt intrikat med ett otal färgade streck, upphöjningar/nedsänkningar mm. Har själv försökt nångång inför nån presentation.

Jag är mer nyfiken på ekonomin i att punkta mellan orden. Eftersom det ibland är tre och ibland fyra punkter, antar jag att Ninapenda inte bara skrivit ett macro som sätter tre punkter istf ett blanksteg. Istället trycker man alltså på punktknappen med en illers hastighet. Det måste låta som en gammaldags telegrafbyrå (eller ett ljuddämpat automatvapen).

EvaMärta: Ungefär som när man ser mönster i hur orden står på en sida? Eller kommatecknen? Så man kan få uppenbarelser eller meddelanden från yttre rymden eller få reda på att Elvis lever?
 
Angående mitt sätt att skriva

Jag kan skriva så att ni andra kan läsa, om ni vill. Dock är det så att jag är mycket förtjust och mycket van att skriva på mitt sätt. Är en gammal maskinskriverska också, så visst låter det som en kulspruta när jag skriver. Att på en dator ändra till stor bokstav tar betydligt längre tid, än på en skrivmaskin eftersom tangenterna sitter annorlunda. Jag tänker fort och skriver fort. Om jag ska skriva så här blir det ju litet microstopp i hjärnan vid varje mening, och det tycker jag ju inte om. Jag skriver samtidigt som jag tänker, och visst speglar mitt sätt att skriva hur det ser ut i hjärnan (skrattar). Jag rättar efteråt. Antalet punkter är nog mer känsla än ekonomi. Många punkter är nog mer eftertänksamhet innan nästa svada kommer. När ni ska läsa mina texter rekommenderar jag att ni känner dem, inte räknar dem. Det är med känsla man ska ta sig igenom texten, inte genom att räkna punkterna för då missar man poängen. Jag vet en kille här som räknade till 99 punkter i en text på tal om ekonomi. Klarar ni att läsa mina texter med känsla? Prova igen får ni se! Jag tycker mina texter blir totalt känslolösa på det här sättet. Ni som undrar vad jag är för en filur och varför mina texter ser ut som de gör får komma och träffa mig (jag drar ihop klättring varje dag nu sen några dagar tillbaka, se forum mötesplats klätterkompis). Jag påstås vara intensiv, sanslös och givetvis underbar (skrattar). Sen är det också så att jag är nästan döv, så jag hör inte bra och att skriva har blivit mitt sätt genom åren. Nu har ni en lång förklaring, och för en gångs skull, en lång text utan punkter. Nu fortsätter vi att hjälpa killen att hålla sig levande där ute, eller hur?
Kram Anna
 
EvaMärta: Ungefär som när man ser mönster i hur orden står på en sida? Eller kommatecknen? Så man kan få uppenbarelser eller meddelanden från yttre rymden eller få reda på att Elvis lever?

Exakt! Det där är en alldeles för underskattad informationsform. ;-)
Apropå uppenbarelser var jag på en livad gudstjänst häromveckan där vi förutom att sjunga gamla schlagers till dragspel kom in på ämnet "evighetskanalen" . Det lät jättebra, tyckte jag, men jag är ännu inte riktigt säker på vad det kan innebära...Evighetskanal, ni hör ju själva hur gränslöst och bra det låter.
Något förslag?
 
Alltså, evighetskanal... det måste väl delvis betyda inga jädra irriterande microstopp?
HAHAHAHAHAHA!!!

Vad bra, jag var rädd att du skulle ta mina ord som nån taskig ironi, de var inte ont menade. Evighetskanalen låter som det där bruset som psykiskt friska människor filtrerar bort medan vi koncentrerar oss på livet, medan andra mindre lyckligt lottade satar har hela kakafonin på högvarv hela, hela tiden.

Tvärsöver gatan (Washington Heights) ligger en kyrka. De har "Tuesday Night Crusades" som tema på sina "Holy Ghost Tuesdays". Idag talar tydligen den berömde Rev. Ike. M t p hur ylandet kan höras genom väggarna ibland, funderar jag allvarligt på att gå dit nån söndag och se på Evighetskanalen, om så bara för en liten stund.

Ninapenda: Det var väl det jag misstänkte. Att du skrev punkterna med nåt slags syfte. Kul att få det klarlagt!
 
Ett lästips: Slappna bara av och använd den andra hjärnhalvan (vilken det nu är) så går det jättebra att hänga med. Det gäller bara att komma bort från invanda mönster!

Kommer ni inte ihåg det där med att "fotografera" orden, från grundskolan? Man tar bara in bilden av ordet som har en motsvarighet inne i hjärnkontoret - strunt i formerna runt omkring, grammatik och sånt - och så löser det sej! Och snabbt går det också.

Alltså, man låter hjärnan arbeta i fred och litar på att det mesta är inbyggt!

En liknande, fast ännu mer konkret sak kan man göra för att teckna - ni kanske har sett böcker om det där - vänd hela motivet upp och ner och rita på, då kommer hjärnan ur sina låsningar och en ny värld öppnar sej. Typ.

så, du menar att min hjärna är låst.. vad trevligt att du ger mig lite tips och råd för att låsa upp min låsta och trängda hjärna..
 
Liknande trådar

Liknande trådar