Yttervarvet

Annorlunda variant på Arholma - Landsort

Hur då annorlunda?

För det första paddlade jag inte alls så långt. För det andra paddlade jag från söder till norr. För det tredje var jag aldrig vid vare sig Arholma eller Landsort och för det fjärde paddlade jag knappast alls.

Farkosten är en Hobie Adventure Island med 5,3 m2 segelyta och kan väl beskrivas som en mikro-trimaran-kajak. Den seglar varken så fort eller livligt som Hobie-kattor, dessa brukar ju tom kunna kapsejsa framlänges. Snarare seglar den ganska lugnt och förutsägbart, den är rullrevad och stabil med sina två utriggare. Mittskrovet är en sit-on-top kajak med bra stuvutrymmen.

Hobie Adventure Island har också pedaldrift, effektiv som en inombordsmotor. På riktigt grunda vatten framförs farkosten bäst med dubbelpaddel. Detta är mikro-trimaran-kajakens sämsta gren, man kan bara ta korta paddeltag annars slår man i aktre tvärslån till utriggarna.

En mikro-trimaran-kajak på Rävkulan, Huvudskär

På grund av väder&vind-prognoser valde jag att gå från söder till norr. Jag sjösatte vid Bruket på Muskö och seglade norrut över Mysingen och gick utåt norr om Utö. Med god vind snett akterifrån gjorde jag tidvis 12-13 km/tim.

Första natthamnen blev vid Huvudskär. Jag hittade en fin plats på en liten ö som heter Rävkulan. Den ligger mellan Jobbskär och Bredskär. Förra årets långpaddling fick avbrytas pga kraftigt läckande förlucka, (fixad under vintern). Förluckan var nu helt tät kunde jag konstatera, inte en droppe kunde spåras på min packning under luckan. Ändå hade jag plöjt hela förskeppet rejält under ytan på Mysingen. Hobie Adventure Island har en tendens att dyka och gräva ner fören när det börjar gå fort och särskilt i vågor på undanvind med tryck framåt på riggen.

Huvudskärs fyr i bakgrunden

Rävkulans svartaste huggorm...

...gick som en värmesökande missil rakt på min torrdräkt - jag fick lite ormnoja och var noga med att skaka ur torrisen varje gång jag skulle dra den på mig (bilden något behandlad så man faktsikt kan se zickzack-mönstret - det gick inte IRL)

Dag 2 började med väldigt lite vind och jag alternerade mellan att bara sitta och njuta, sakta glidande framåt och "motorsegla", dvs stödtrampa för lite bättre fart. Vinden ökade ordentligt under dagen och utanför Tärnskär var det lite gropigt. För gropigt för att jag skulle våga mig in i lagunen på Tärnskär. Jag kunde inte riktigt avgöra exakt var det smala inloppet var och där bröt vågorna också. Så jag gick runt och la mig på insidan/läsidan. Det går alldeles utmärkt att ta upp på de stora flata hällarna där. Jag såg två personer i tält som jag passerade innan jag tog iland.

På Tärnskär är det väldigt många fåglar och det hörs. Visserligen minskar fågellåten (fågelsång är det knappast frågan om) på kvällen och natten, men tyst blir det aldrig. Något särskilt fågelskydd verkar inte behövas, tärnorna gick till attack direkt om jag gick på "fel" ställen. Jag blev hackad i skallen två gånger för bristande uppmärksamhet (jag kände igen detta från skolan).

Tärnskär

Dag 3 gick jag norrröver och rundade Utterkobben. Här rullade jag ihop seglet, drog upp roder och pedaler, och övergick till vanlig dubbelpaddel. I en liten vik på nordvästra Låg-Hallskär tog jag iland och slängde sopor (toalett finns också). Inte så kajakvänlig strand men det gick.

Lite blött under gång - detta är inget mot vad det kan vara

Sen seglade jag vidare norrut och fick konstigt nog (tvärsemot alla väderprognoser) kryss från Ormskär och förbi Bullerön. Jag hade tänkt ta natthamn i Brandskärgården men det finns inte så många bra ställen för en mikro-trimaran-kajak att ta iland där. Till slut hittade jag en hyfsad plats på Mellan-Brand. Men där skulle jag inte vilja ligga vid ökande nordliga vindar.

Mellan-Brand - inte så mycket skydd mot ökande nordliga vindar

Dag 4 seglade jag utåt (österut) förbi Grönskär och alldeles väster om Horsten ändrade jag kursen till nordlig. Vid norra ändan på Långskäret i Björkärs skärgård la jag till för natten. Här fick jag lite regn och en sval natt.

Grönskärs fyr

Dag 5 fortsatte färden utåt (österut) under segel, bra vind och bra vindriktning. Med god fart (7-11 km/tim) och utan fysisk ansträngning seglade jag söder om Lilla Nassa och Gillöga ut mot Svenska Högarna. Jag gick in i hamnen och gick iland för att ta reda på var man fick tälta. Jag hade väntat mig att det skulle finnas både besökare och bofasta här men det var helt folktomt. Jag promenerade på spänger upp mot husen och fyren. Inte en människa syntes till. Till slut hittade jag en representant för Skärgårdsstiftelsen och fick tips om var jag kunde tälta. Det finns även övernattningsbodar (2 st) att hyra. Jag blev anvisad en bra plats längst in i hamnviken, nära toalett och sopmajor. På andra sidan dessa faciliteter låg 5 segelbåtar. Lite folk att prata med alltså, vilket jag behövde vid det här laget

Svenska Högarna med min lägerplats

Svenska Högarna från fyren med min lägerplats i sikte långt där borta vid segelbåtsmasterna

Dag 6, gick norrut mot Skarv som jag absolut måste besöka pga "mycke snack" från kompisar som varit där. Detta är ett ställe som är lite utsatt. Jag rekommenderar att man har mat och vatten (och vin och deckare!) för flera dagar med sig. Man kan bli kvar här pga väder. Jag tänkte inte övernatta där.

Skarv, så trångt inlopp söderifrån att jag var tvungen att fälla in en utriggare för att komma in

Skarv, inne i södra bassängen, bara ett lunchbesök denna gång

Jag fortsatte till Svenska Stenarna dit ingen av kompisarna varit. Bara för ett kort strandhugg så jag kunde säga att jag varit där. Farkosten (döpt till Hjärtat av Guld) låg inte så säkert och jag ville inte lämna henne utom synhåll, man ligger klart brunt till om man blir strandsatt här. Detta är nog ingen bra plats att övernatta på.

Svenska Stenarna, strandhugg

Tanken var väl att jag skulle segla över Uddjupet till Söderarm, för det var ju ett yttervarv som jag hade planerat. Men jag ändrade planerna beroende på prognoser om vindriktningen. Istället seglade jag rakt västerut in till Röder där jag blev kvar i två nätter. Här gick kameran varm. Berg och bodar fotograferades och en bra deckare lästes (med avbrott för mat och bad).

Röder, lite orolig för att få in svall i tältet var jag nog...

Mycket märkliga berg på Röder

Bodar på Röder

Dag 7 spenderades på Röder och dag 8 seglade jag genom Norrpada, norrut förbi Spjutsten och över stora farleden vid Lerskärsgrund. Sedan utåt (österut) till Vattungarna. Lite tråckligt att ta sig in i lagunen (västra) men det gick.

Egen ö i lagunen på Vattungarna

Vinden ökade till 10 m/s och det höll i sig till lunchtid dag 9 då jag lättade mot Fejan. Vinden avtog och varierade mellan 5 och 9 m/s. Att segla "Hjärtat" på halvind i 9 m/s utan vågor är fantastiskt kul! Strandhugg på Fejan vid fiskaffären och lite skaffning. Natthamn blev Plomman mittemot Kapellskär. Här passerade ett helt gäng med färjor och kryssningsfartyg under kvällen och nästa förmiddag. Dag 10 gick jag över farleden lite söder om Plomman och sedan norrut utefter fastlandet upp till Rävsnäs där långturen var slut.

Avslutningsvis kan jag ju säga att det var ett misstag att bara ha en (1!) spork med sig. Den var dessutom grön vilket inte är särskilt bra just när man letar efter den. Jag äger två st utfällbara stöd för mitt topmonterade Primuskök. Inget kom med visade sig.

Socialt umgänge:  Jag träffade två killar med kajaker på Tärnskär sen såg jag ingen kajak förrän norr om Lerskärsgrund. På Svenska högarna pratade jag med två seglare och fem barn som semesterseglade med sina föräldrar. På Röder såg jag en man som, i badrock, gick ur en bod och in i en annan. Han såg inte mig.  Vid Vattungarna såg jag flera kajaker men umgänget begränsades till en vinkning. På Fejans värdshus var det helt enkelt för mycket folk för mig så jag fortsatte till fiskaffären längre söderut, där jag åt rökta räkor med lime-aioli. Så var det fåglarna också, jag såg ejder, sillgrissla och nyfikna tordmular (eller heter det tordmulor?) cirklade flera varv över mig. Tordmulorna blev min favorit, de flyger alldeles tyst. På Tärnskär fanns väldigt många arter som jag inte känner namnet på. Varje kväll pratade jag med min fru i mobilen och ringde någon kompis, lite lappsjuka kanske...

Varför gör man detta ensam? Ja inte gör jag det frivilligt och med avsikt. Jag har helst sällskap med minst en till. Men det är nästan omöjligt att samplanera 10 dagars ledighet med någon annan. Så hellre gör jag turen ensam än inte alls. Då har jag också fördelen att bestämma allt löpande: vart jag ska, hur långt jag ska, när jag ska äta osv. Jag börjar också lära mig att verkligen utnyttja denna frihet att göra avsteg från en "tänkt plan". Mindre mental låsning vid färd och tidplan kan man säga. Men det tar ett par dagar innan låsningen släpper.

Det blev inte riktigt Arholma - Landsort kanske, men ändå rätt nära. Det blev i alla fall 220 km på 10 dagar. Långt ut i ytterskärgåden och därmed missade jag det mesta kan man tycka. Men nästa år ska jag ta en närmare titt på någon eller några av alla de skärgårdar jag inte besökte denna gång. Slött och bekvämt med mycket segling. En del motion måste jag ändå ha fått, jag åt med glupande aptit ofta och stora portioner, stoppade i mig massor av nötter och godis. Och tappade ändå vikt!

Vädret liknade dessbättre inte 2012 på något sätt och det var väl en avgörande faktor för att lyckas med en sån här tur med god komfort. Som mest blåste det 10 m/s, men detta var vid tillfällen då jag redan hade slagit läger.

Överkurs för den som är intresserad av Hobie Adventure Island: Riskbilden är lite annorlunda i en sån här farkost. Den går inte att rolla, vare sig med eller utan utriggare. (Utan utriggarna monterade är den fortfarande stabil, men riggen på bilden nedan kan givetvis inte användas.) Däremot är det lätt att klättra ombord i båda utföranden. Om den hamnat helt upp och ned (med utriggare på) är det givetvis en utmaning att få den på rätt köl igen, men det går med viss teknik som man bör träna in. Däremot ska det mycket till för att hamna i det läget. Den tål både vind och vågor, det är mycket lätt att reva seglet under gång, den är självlänsande. Man kan ta ner riggen / sätta upp riggen till sjöss. Den är mycket robust byggd men givetvis kan grejor gå sönder och det är då, i första hand, riskerna ökar. Man bör ha med lite mer reservdelar och verktyg än i en standardkajak. Det blir lite mer underhåll och kontroll av utrustning än i en standardkajak. Den är givetvis svårare att dra upp på land och kan alltså inte tas upp var som helst (som man nästan kan med en standardkajak). Med seglet syns man mycket bättre än i en standardkajak. Det blir ganska snabbt en blöt resa och när man seglar anstränger man sig inte så mycket, torrdräkten är absolut det enda rätta i 9 fall av 10. Sammantaget tror jag ändå inte att riskerna är mindre, bara på lite andra ställen. Detta är inte bara min egen begränsade erfarenhet utan jag har läst mycket på forum för dessa farkoster.

Sista nattlägret på Plomman, Kapellskär inom synhåll, avslut i Rävsnäs

Vi ses på vattnet!

thomas