Valar och berg
på Grönland

Vilka berg! 
Vi sitter i en Dash-7 i luften mellan Kangerlussuaq och Manitsoq. Nedanför oss ser vi Evighetsfjorden med sina stora glaciärer som går rakt ut i havet. Dit ska vi komma om några dagar med båt och göra toppbestigningar.

Vi har varit på Grönland i en vecka och våra gäster kom för två dagar sedan. Vi är Stefan Palm och Anders Bergwall, Svenska Bergsguider, och tio gäster från Sverige. Alla är inbitna skidåkare och speciellt inriktade på toppturer. Åldern varierar från 22 till 58 år. De första dagarna gjorde vi en fotvandring på inlandsisen, i ett fantastiskt landskap med mycket djurliv. Vi såg myskoxar, polarräv, vildren och massor av olika fågelarter.

Jättekrabbor
På Manitsoq flygplats väntade Adam Lyberth, vår inhemska guide. Han skulle följa med och hjälpa oss med transporter och dylikt under de närmaste nio dagarna. Han skulle visa sig vara ovärderlig för hela resan och upplevelsen som hela vår grupp fick.

Från Manitsoq tog en båt oss till Ikkamiut, en lägerskola utanför Hamborgerlqand. Den skulle vara vårt basläger under tre dygn. Redan på vägen dit överraskade Adam oss med att stanna till vid en krabbfiskebåt. Efter lite övertalning skickade de ner en låda krabbor till oss, nyligen fiskade och tillagade. Det var inga vanliga krabbor skulle det visa sig, de hade en diameter på en meter! Smaken var sensationell.

Storslagen natur
Under våra dagar i Hamborgerland hade vi inte vädergudarna helt på vår sida, men vi kunde se otroliga möjligheter till bra skidåkning. Vi gjorde några fina turer och njöt av den storslagna naturen. Det är inte överallt man kan använda yxan till att skörda musslor på stranden efter en dags skidåkning!

Ikaartaat kommer och hämtar oss efter fyra dagar och vår resa fortsätter mot Kangamiut, ett litet fiskesamhälle med 500 invånare. Vi möter fem småbåtar som man förstår jagar någonting. Vi skulle senare få beskåda en valstyckning, för de hade fångat en vikval.

Vildren, sås och potatis
När vi kom till Kangamiut stod halva byn och välkomnade vår lilla grupp. Unga killar hjälpte oss att bära utrustning från båten upp till skolan som vi skulle bo i. Adam berättar att vi är den största grupp turister någonsin som bott i byn så alla är väldigt nyfikna. I skolan har de förberett en fantasisk måltid bestående av vildren med sås och potatis. Efter maten beger vi oss till hamnen och ser på hur de styckar valen och fördelar köttet, 1500 kg. Det är en fantastisk syn men jag tar inga bilder för Adam vill inte att vi ska göra det.

Nästa dag börjar vi med ett kyrkobesök och bevittnar ett dop av två barn. Sedan fortsätter resan in mot Evihghetsfjorden och vår sista destination. På vägen in passerar vi fågelberg med 2-300 000 sjöfåglar och ser valar som går upp till ytan för att ta luft. Fiskebåten tar oss nära stora glaciärer som kalvar direkt i vattnet och lämnar isberg flytande. Dessa måste vi lotsa oss förbi utan att köra på, för det skulle få förödande konsekvenser.

Grönländsk julgran
På eftermiddagen kommer vi fram till lägret, där vi skall bo de sista dagarna i detta fantastiska land. Namnet på platsen är Juleträet,  här har det nämligen planterats en gran på 30-talet, som nu ståtar med sin 120 cm efter 70 år i jorden.

När vi reser tälten får vi passa oss så vi inte sätter dem på en grav, det är nämligen en del barngravar som ligger här. När vi tittar under stenblocken kan vi se kranier och ben efter barn, fem till sex i varje. Sägnen säger att det var äldre människor som passade barnen medan föräldrarna var på jakt. Barnen var olydiga och då kom det en klotblixt från himlen och brände alla barnen till döds. De var 40 barn, så det känns lite otroligt att bara barnen skulle dö och inte de äldre.

Toppar och glaciärer
Från vår lägerplats kan man se fem glaciärer som rinner ut i havet. Vi är omringade av 2000-meters toppar. För mig är det nog en av de vackraste platser jag har besökt. Härifrån kan man göra otroliga toppturer. En dag gjorde vi en topp utan namn. Den var liten, men gav ändå 1410 hm skidåkning rätt ner i havet. Nere vid havet högg vi loss ett stycke is som vi hade i whiskyn innan middagen med grillad färsk valbiff.

Under vår vistelse på Grönland visade landet sig verkligen från sin bästa sida förutom på kvalitén på snön. Vi hade alla hoppats på lite bättre skidåkning, men det var så mycket intryck att det uppvägde de dåliga snöförhållandena. Vi kunde ju se vilka möjligheter som fanns, så vi får komma tillbaka en annan gång. Det är ju lite så det är när man är på expedition.

Nästa år kommer vi att anordna ytterligare resor hit till sydvästra Grönland. Jag har åkt skidor på många platser, men aldrig blivit så berörd av natur och människor som här. Man snackar om Lappland som Europas sista vildmark - då har man nog inte varit på Grönland. Eller vad sägs om att vi var den enda gruppen som gjorde toppturer i ett bergsområde två gånger så stort som Schweiz.

Stefan Palm