Hadrian´s Wall

Hadrian’s Wall, en vandring från New Castle i öst till Brampton i väst. Jag (Oscar) och Markus bestämde oss för att vi skulle korsa England så med flyget från Köpenhamn till New Castle blev det. Vårt första uppdrag var att få tag på något som vi skulle kunna ha och bränna med i Trangia köket då man inte får flyga med brandfarliga vätskor. Så när vi besökt macken på flygplatsen utan resultat tog vi en omväg till ett litet samhälle norrut och gick in i några affärer på vägen men hittade inte något att elda med där heller. Till sist hittade vi en järnaffär där vi hittade en vätska som vi gissade på att vi skulle kunna använda så vi inhandlade den och gick sydväst mot leden Hadrian’s Wall - det tog väl någon timme innan vi var framme vid leden som vi lite besviket upptäckte gick precis bredvid en landsväg.

Grindar är något som man använder sig mycket av på den engelska landsbygden. Längs med leden började vi efter ett tag att tävla i sten, sax och påse vid varje grind eller övergång. Den slutliga ställningen mins jag inte exakt men det var mycket, ca 140-90 till Markus fördel. Vid varje grind kunde vi till slut bli stående ett bra tag då man efter hundra ronder lärt sig läsa sin motståndare och dennes drag, vilket gör att man fick långdragna omgångar.

Efter att ha vandrat i några timmar tog vi in på en liten ”camping”, det vill säga någons bakgård, men det var trevligt - de hade byggt två toaletter och ett extra handfat ute på gården och för ca tre pund fick vi övernatta och använda oss av bekvämlighetsanläggningen. Ja funderade om det inte fans några ”vanliga campingar” för de folket som bodde på denna bakgård såg ut att skull stanna ett tag eller ha varit där ett antal dagar.

Etapp Två,

Började med lite vandring längs med vägen, vilket var roligare än man kunde tro. Kul att få gå och se landskapet, hur byar var uppbyggda och folk bodde. Efter ca halva dagen kom vi lite längre ifrån vägen då och då iallafall.

Korvmoj i ingenstans, nej engelsk husmanskost mitt i ingenstans. Vi hade räknat med att kunna köpa ganska mycket mat på vägen och gå in i en by och handla mat och få rent vatten och så men det var lite längre till det. När vi väl börjat vandra lite passerade vi bara ett fåtal byar på den engelska landsbygden. I alla fall så i denna ”lådan” fanns det två engelsmän som inte pratade så jättebra engelska eller bara hade sjukt mycket dialekt så det var mest att nicka och se glad ut för vår del. Nej så illa var det inte, vi kunde beställa utan större problem men gubben som nästan totalt saknade tänder var inte så lätt att förstå men vi fick i alla fall byta ut de vita bönorna mot lite extra svamp och en korv så detta var alltså våran frukost dag två med utsikt över fåren och den Engelska flaggan.

Stannade och fikade på ett inte allt för mysigt café i Chollerford, vi luktade nog inte allt för gott när vi satte oss där inne och käkade morotskaka och drack te. Efter denna mysiga lilla by och, och ca en timmes nerförvandring till byn var det mycket uppför när vi skulle vandra vidare – vi gick vidare västerut mot Walwick – jag tror att vi gick uppför i ca tre timmar. Vi hade hoppats på att kunna hitta ett vandrarhem eller ett BB för att sova på men de vi kollade på hade fullt, eller ville de inte ha in oss svettiga och smutsiga...

Denna dag var då vi gick längst, ca fram till kl. 20.00 på kvällen. Man får inte campa som man vill i England men vi hittade en skyddad dunge där vi slog läger sent så att det inte skulle gå förbi en massa folk. Platsen som vi hamnade på var ganska bra, på ena sidan var det ett stup på ca 50 meter skulle jag tro. Och på andra sidan så var det fint sluttande utför, detta var också platsen där muren började bli mer sammanhängande under längre sträckor. Efter att ha vandrat i nästan tio timmar var det skönt att få sätta sig ner, ta av sig skorna och laga lite mat.

Etapp Tre,

När vi börjar gå nästa dag har det regnat stor del av natten så det är fuktigt i gräset och friskt i luften, vädret är mulet och regnet hänger kvar i luften. Denna dag hade vi planerat att gå ca tre mil men så blev det inte riktigt. Det tog oss fyra timmar att gå de första 8 kilometerna, vandringen var tung och det gick rakt upp och sen rakt ner. Trots att detta inte var några stora backar gjorde den konstanta kuperingen att våra redan onda fötter gled runt i våra skor så skoskavet byggdes på. Vi gick förbi ett litet stenbrott där man även hade en rastplats eller hur man ska beskriva det, man kunde parkera bilen där i alla fall och det fanns även en liten turistshop där vi köpte mackor som vi skulle äta senare på dagen. Här lagade vi lite mat, vilade våra fötter och fyllde våra vattenflaskor. Precis när vi skulle ge oss iväg vidare lyckades solen tränga undan molnen i ca 30 sekunder, det var vad sol vi fick se under vistelsen i England. Nu var i alla fall vandringen lättare, flackt blev det och man såg ganska långt men det fanns inte så mycket mer än får och gräs att titta på.

Efter den flacka vandringen gick vi i utkanten på en by som heter Gilsland, där fanns det ett BB. Så snart vi såg deras skylt vid leden tog det inte lång tid för oss att bestämma oss för att i alla fall kolla om de hade några lediga rum för natten. Ledigt hade de, vi fick dessutom en glad överraskning, när vi gick in i stugan på bottenplan var det en pub/restaurang mest pub var det nog. Men i alla fall vi tog och gick upp och snyggade till oss, vilade lite och traskade ner för trapporna utan några skor - vila fötterna var skönt tyckte vi. Så vi började med varsin öl av okänt engelskt märke samt att försöka beställa mat, det hade de dock inte börjat servera än - kl var ändå ca 5-6 eller så men vi lyckades få dem att värma på dagens soppa som hade serverats vid lunch. Det tog vi som förrätt för att sen även få in huvudrätten som var öring fångad i ån som rann igenom byn. Massa trevligt folk fanns det att prata med eller ja massa var det inte men de som var där var trevliga. Öringen var ett resultat av att ha pratat med ett lokalt par som sedan gick vidare till grannpuben. Någon efterrätt var det med men jag minns inte vad det var, eller jo det var någon bärpaj med glass. Efter 5-6 öl och lite mat var vi helt utslagna och kilade upp på rummet vid kl 9 kanske, lite tv på det och sen i säng.

Etapp Fyra,

Morgonen efter skulle vi duscha igen, vilket inte är det lättaste i England. Det fanns en knapp utanför WCn som man skulle trycka på för att en varmvattenberedare skulle slås igång som satt i duschen och gick på el - det är nog billigt med el i England eftersom man värmde vattnet vid varje kran och munstycke i detta hus i alla fall. Frukost fick vi och vi skulle betala så jag skulle betala allt vi hade ätit och boendet och så damen som skulle ta betalt undrade om jag VERKLIGEN skulle göra det, hon menade på att det blev ju ganska dyrt 120pund (1400kr) för två trerätters med minst 10 öl till och boendet samt frukost till det. Jag skrattade lite för mig själv som tyckte att det var billigt och förklarade att i Sverige hade bara ölen kostat 60pund (700kr) och betalade glatt. Fjärde och sista dagen längs Hadrian’s Wall, detta är dagen då vi avviker från leden för att vandra till Brampton för att ta bussen till Carlisle där vi ska sova en natt innan vi tar oss med tåg till Edinburgh i Skottland. Ut från Gilsland är det vackert men vi går bara nerför känns det som ett bra tag och det gjorde vi med, det märktes när vi närmade oss Brampton för då gick det uppför som bara den. Vi gick på en mindre väg med höga stenmurar på sidorna så man såg inte så mycket men där det var luckor i muren var det en grymt fin utsikt när man väl kommit upp ur dalen vi gick ner ifrån Gilsland. 

Väl Framme i Brampton hittade vi en buss och var framme i Carlisle någon gång på eftermiddagen så vi var tvungna att slå ihjäl några timmar innan vi kunde checka in på vårat hostell. Där åt vi upp den sista torkade pastan med pastasås i köket, inte alls lika gott som ute på fälten i gräset där man slipper stadens oljud och buller.

Efter att ha korsat England från öst till väst längs Hadrian’s Wall och passerat ca 250 grindar och stenmurar var det två trötta och nöjda män som somnade i Carlisle.

www.inthewild.se