Kullaberg utan skyddsnät

- Friluftssinglar testar sina gränser

Del I

Nattvandring

- i månens sken

Foto: Sven Bengtsson

 Det är i mörkret som Kullaberg gör skäl för sitt namn.

En urbergshorst där endast de mest härdade individer vågat bo.

Och där sägner blir till verklighet när solen gått ned... 

Kvällsmaten var undan och månen hade gått upp.

En Trollpipistrell flög över vårt bord. Tecken på att gå in i mörkret. Tog fram våra pannlampor och en fotogenlykta (för att skapa den riktiga stämningen).

Vi räds inte Kullamannens uppmaning att natten tillhör gastarna.

Går mot yttersta udden.

Ställer oss vid dansbanan (även kallad utkiksplatsen för tumlare).

Vid denna plats hade ett fartyg gått hårt på grund. Kaptenen, bedövad av whisky, hade misstagit fyren för discokula.

Märkligt skådespel framför oss. Helt ensamma, men omgivna av ljusen från storstäder.

Nej, vi vill ha mer äventyr. Börjar vandra längs med stranden till Silvergrottan.

På 1500 talet spreds ett rykte om omätliga rikedomar av den ädla metallen...på Kullaberg.

Foto: Patrik Jigsved

Obanad terräng i månens sken. Nattfukten hade gjort stenarna förrädiskt hala.

Äntligen framme vid, Silvergrottan. Blev grymt besvikna. Här fanns endast silverfiskar.

 På tillbakavägen går vi vilse i mörkret. Kullamannen vill inte ha några vittnen. Vilken tur då att vi hade en hund med oss som visade vägen till tältlägret.

Foto: Sven Bengtsson

 Del II

Övervinn din egen rädsla

 Dödens zon, kallas nordsidan på Kullaberg. Vädrets makter har gjort stigarna förrädiskt hala och buskage döljer rasbranterna. Rasbranter som krävt många liv.  

Rasbranterna skrämmer inte oss. Tvärtom. Vi tar oss ned till Josefinelustgrottan. Tecken på att någon nyligen övernattat i grottan.

Klättrar över den vassa kammen till andra viken (malen). Balanserar på såphala klippor ackompanjerad av stormvågor som vill dra oss ut till havs.

Foto: Peter Persson

Kung Oscars grotta är svårtillgänglig. Längst in finns ett hål i marken, den så kallade Vinkällaren. Hålet är klaustrofobiskt. Vi ålar oss in. Någon ropar inifrån hålet att det finns en fortsättning...

Sägner berättar om Trollhålet, en hemlig tunnel under vattnet till Hallands Väderö. Tunneln användes av pirater för att gömma sitt byte.

Del III

Troll-luringen

 Oj, trampar genom ormbunkarna. Ser ett smalt schakt. Kan inte motstå frestelsen. Här ska krypas ned.

Det blir allt trängre. Äntligen, några solstrålar som sipprar in.

Nej, utgången är blockerad...

Foto: Peter Persson

Vi ska gå tillbaka till resten av gruppen. Lockas att ta en genväg uppför rasbranten. Ser ju inte så farligt ut.

Vad vi bedrog oss. Tvingas krypa på alla fyra. Vågar inte titta nedåt.

Tar hjälp av en knotig gren. Trädet är gammalt och torrt. Grenen brister...

När vi kom upp från rasbranten, klättrar vi över det staket som hindrar folk att ramla ned!

På vägen hem utbrister ledaren, var är S? S, syns inte till. Han var ju här alldeles nyss. Kullamannen har krävt ytterligare offer. Men vi har fått öl och mat.

Foto: Peter Persson

Del IV

Nimis

- klättring på egen risk

 Det som Länsstyrelsen försökte stoppa har väder och vind samt vandalism, gjort delvis obrukbar.

Omöjlig att forcera för vissa, En utmaning för oss.

Nimis är en labyrint av trånga gångar och höga torn. Byggt av enbart drivved och grenar har tidens tand gjort konstinstallationen både farlig och oberäknelig.

Foto: Magnus Wärja

Vi kryper högst upp i tornen. Vassa spikar rispar våra arma kroppar.

Hoppas att nästa fotsteg står på en stabil planka.

Äntligen uppe. Men, det svajar och knakar betänkligt...

 Följ med oss Friluftssinglar, på kommande äventyr. Kolla in på vår Facebook-sida.

 Text & Foto: Anders Hermansson

Övriga fotografer under respektive bild.